Lärarna en förbättringsagent

Nya skollagen skiljer på  två central begrepp: undervisning och utbildning. Det första begreppet har förskollärare och lärare makten över. Om nu politiker i kommuner fortfarande trilskas kanske man ska läsa lagen för dem. En viktig kunskap för att förstå att den statliga styrningen över pedagogiken finns redan idag. De stackars kommunerna och fristående skolorna är bara satta att tillhandahåll resurserna.

Dessutom har lagen som en av sina styrprinciper att systematiskt kvalitetsarbete ska öka måluppfyllelsen i skolan. Till detta har just förskollärare och lärare ett ansvar att genomföra. Då blir det lite som att slå in öppna dörrar när PJ Anders Linder i sin krönika i dagens SvD skriver:

Vi måste fortsätta mäta och utvärdera, samtidigt som vi återför det dagliga ansvaret till rektorer och lärarna som ska göra jobbet.

Det är precis det som gäller sedan fyra månader tillbaka.

Dock finns det andra intressanta slutsatser i krönikan. En om att i världens bästa skolländer rekryterar man till lärarbanan bland de duktigaste studenterna. Intressant reflexion. Är det bara de med höga betyg i gymnasiet som får chansen att studera till lärare? Eller finns möjligheten att rekrytera lärare som älskar att förmedla kunskap. Skolan är trots allt väldigt likt en teater.

I diskussionen den senaste tiden om fristående skolors vara eller inte vara är det intressant att notera att i UK är man på väg att bryta upp det hittillsvarande monopolet i skolväsendet. Michael Barber säger i krönikan:

Men det är också viktigt att man går in för att bryta det gamla monopolet. Det handlar om nya friskolor,

Det ska bli spännande att se hur utvecklingen kommer att gå i UK på just denna punkt. Idag finns det bara dryga 20-talet. Uppenbarligen är det inte helt fel med valfrihet.

Krönikan tar upp en annan sak, det här om hur skolor ska förbättras. Frågan är om vi behöver en statlig kontroll av det snitt vi har idag. Tydligen har McKinseyrapporten slagit fast att excellenta skolor har beslutanderätten över pedagogiken. Det intressanta är ju att denna beslutanderätt har svensk skola haft i tjugo år. Tråkigt nog har detta inte gått upp för de som är satta att styra skolan. Det intressanta i krönikan är möjligen denna skrivning:

Det behövs fortfarande kontroll, men den utformas på andra sätt: Kunskapsmätning är en självklarhet, och lärare får ansvar inte bara för sina egna utan också för kollegernas resultat. Det skapas nya karriärvägar där erfarna lärare får handledaransvar för yngre kolleger. 

Kanske dags att redan nu bädda för en annan statlig kontroll över kunskapsmätningarna.

För övrigt anser jag att lärare är bäst skickad att vara förbättrings agenterna för att få upp kunskapsresultatet i skolan.

Media SvD