För tre år sedan slutade officiellt mitt yrkesliv. Med en stark framtidsorientering har jag fått haft ett innehållsrikt professionellt liv.När man nu sitter på kammaren infinner sig en ruelse, har jag gjort något bestående i livet eller var det bara alla dessa dagar som innebar livet.
Tänkte då att kanske ska man berätta och skriva ned vad som var just alla dessa dagar. Backspegel har jag sällan utnyttjat i livet. När en sak är färdig var det nya utmaningar som väntade. Genast infinner sig den knepiga frågorna: när och hur. Uppfostrad som man är tar man till analystekniker från yrkeslivet. En sådan är minneskartor, som jag tillämpat vid tidigare bokskrivande. Gott nog, men för att få ihop en berättelse är det också viktigt med dramaturgin. Här hjälper den dramaturgiska kurvan.
När man väl låter fingrarna halka på tangentbordet uppstår frågan när hände det, följt av vad gjorde jag. Tur är då att man sparat alla kalendrar genom åren. De är just guldgruvan för att få kronologin i tiden och vad som inträffat vid varje given tidpunkt. Tacksamt har jag då bläddrat i mina sparade kalendrar sedan femtio år tillbaka i tiden. Dokumentationen skiftar men ger ändå en ledstång när man ska försöka sig på att se vilka saker man brunnit för och vad resultatet blivit. Kanske något för kommande generationer att fiska vidare i. Personligen har jag haft stor nytta av de berättelse som olika människor beskrivit om sina liv och de skeenden de varit med om. De har berikat på många plan.
En annan värdefull källa är även alla tankar jag satt på pränt på denna blogg under snart tio år. Det har givit träning att i det skrivna ordet formulera tankar. Bloggen är en slags dagbok eller forna tiders brev som berättar hur man tänkt och uppfattat händelser. Varje generations mödor borde skrivas för att berika kommande generationers utveckling. Utan denna historia är man vilsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar