Finlands sak är vår

Finlands sak är vår lät det under andra världskriget i Sverige. Då som nu var det ingen sak för etablissemanget.

Tråkigt nog är det frivilligheten som styr vår syn på att lära av andra. Svenska politiker och det pedagogiska etablissemanget lever i en värld för sig själva. Givet att det finns kulturella skillnader mellan Finland och Sverige finns det mycket som vi skulle kunna ta till oss.

Börja med ordet TILLIT. I Sverige saknas detta mellan den politiska nivån och professionen. Samma gällde i Finland tills man skrotade den statliga skolinspektionen. Den byggdes upp därför många skolor på landsbygden var små en-tvålärarskolor. Med tiden har politiker överlåtit till styrningen till professionen.

I Finland kännetecknas skolan av att fördelningen mellan staten och kommunerna är strukturerat med tydliga styrkedjor. Utbildningsstyrelsen och dess sex regionstyrelser har hand om skolan genom de 336 kommunerna. De verkställer den politiska besluten och utvecklar undervisningen. Kommunerna har som i Sverige sedan skyldigheten att ordna grundläggande utbildning för barnen i kommunen. En annan stor skillnad är att Finland har LÄROPLIKT till skillnad mot SKOLPLIKT i Sverige.

Med intresse har jag tagit del av Maria Sundén Jelmini artikel i SvD 150313 om den finska skolan. Hon frågar rektor Kari Louhivuori om "hans" skola är bra resultatmässigt. En fråga som får svenska rektorer att i sömnen rabbla andel godkända och resultat på nationella prov. Han svarar:

Jag hoppas det, vi kollar inte så mycket. Men vi har bra lärare, det bästa lärarmaterialet, och de vet precis om Kalle eller Miriam har lärt sig det de ska, annars får de extraundervisning. Ingen familj i Finland behöver vara rädd att barnen hamnar i en dålig skola.

Noteras bör att nationella prov görs i Finland men bara stickprovsmässigt. Kari skakar på huvudet åt de länder som låter sina lärare ägna hundratals timmar åt att bara mäta kunskaper. Här kan vän av ordningen fundera över varför Sverige valt vägen med nationella prov. Betygssystemet är ett mål- och kunskapsrelaterat system där ingen relativitet finns. Då har syftet med NP förfelats eftersom lärarna ska bedöma elever utifrån de kunskapskrav som finns i det svenska betygssystemet.

En annan noterbar sak är finska lärarstudenter. Den är femårig i Finland och att den har stark knytning till forskningen. Något som även görs i Sverige med den skillnaden att lärarstudenterna får sin praktik på övningsskolor. Professor Jari Lavonen säger med anledningen av de finska lärarna och dess status:

Jag tror att statusen på utbildningen, den akademiska statusen, är viktigare än lönen för att göra yrket attraktivt.

Detta är så långt ifrån den svenska debatten om hur lärarna ska få ökad status. Här finns en övertro att storleken på lönekuvertet kommer att avgöra. För i Finland är axiomet grundmaterialet till finsk lärarutbildning. Jari Lavonen konstaterar:

Vi får de bästa studenterna. Därför får vi så bra lärare.

Kontentan av detta är att åter göra om den svenska lärarutbildningen. Inte öka antalet elever på lärosätena utan omvandla trycket på att studera till lärare. På universitet i Helsingfors sökte 3000 och 120 antogs.

Media SvD
Källor:
Seminariematerial "Finland-Sverige 1-0" 141016, Skoldialogen
Gripenberg, Martin - Hur gick det med skolinspektionen i Finland?, artikel Skolhistoriska föreningen.