Senast denna flathet stuckit upp sitt fula tryne är i komvux Kärnan i Helsingborg. Där en lärarvikarie kom i diskussion under en lektion om Förintelsen. En elev lämnade klassrummet eftersom han hade en annan syn på saken. Läraren gick till media och berättade. Så var karusellen igång. I ett vankelmod och ängslan beslutade skolledningen att det var fel forum att ta upp frågor som Förintelsen och diskutera frågan. Vän av ordning undra då var ska man i så fall ta upp denna diskussion? Vad är fakta i så till för. Undervisningen ska bygga på vetenskaplig grund. I detta fall historiska fakta om vad som förekom under de 13 år nazisterna styrde Tyskland.
Till saken hör också att lärarvikarien blev avstängt. Juristen Tomasz Striner avslutar sitt debattinlägg i Sydsvenskan på följande sätt:
Sfi-lektionen i Helsingborg visar på att Sverige har valt en annan väg än att förbjuda förintelseförnekares lögner. Att argumentera med elever om Förintelsen i den svenska skolan ses hos oss som något farligt och oönskat. Den lärare som dristar sig till att göra detta bör tänka mer än en gång över vem han debatterar med och hur han gör det. Det bästa för en lärare blir här att hålla med om sin elevs historieskrivning, oberoende av hur snedvriden den än är. Med en sådan verklighet är det inte speciellt konstigt att judar förföljs, eller att omvärlden betraktar Sverige som ett land där antisemitismen frodas.
För mitt vidkommande är detta en livsfarlig utveckling. Trots att vi ska ha en öppenhet inför andra och de kulturer de kommer ifrån kan vi aldrig tumma på den etik vi bygger skolan på. En etik som förvaltar den kristna traditionen och västerländsk humanism. Där individer fostras till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Hög tid att skolan, oavsett skolform, har skolledningar med ett moget ledarskap.
Media Sydsvenskan
Bilden: Monumentet i centrala Berlin över de judar som dödades under andra världskriget. Fotograf Göran Stenberg.
Källa: Läroplan för grundskolan Lgr11.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar