Med likvärdighet brukar man avse att det ska vara så små skillnader som möjligt mellan skolor och elever. En likvärdig skolpolitik ska således sträva efter att alla skolor ska vara bra skolor och att skillnaderna ska vara små i elevernas resultat.
Någon mer felaktig definition på begreppet får man leta efter. Enligt svensk Skollag (2010:800) likställs begreppet med att skolväsendet ska uppnå nationellt fastställda mål. Inget annat. Det finns inte en enda stavelse om att det skulle vara små skillnader alltså lika. Dessutom har vi inte ett relativt betygssystem där sådant gällde. Med dagens målrelaterade betygssystem innebär det med automatik att man får betyg efter sin förmåga. Alltså att nå de mål man statt upp för sitt kunnande. Det är bara i vänster retoriken allt ska vara lika. Men nu är människor inte lika hur mycket vi än skulle önska det.
Så de redovisningar av forskningsrapporter man lutar sig mot är lika mycket tyckande och tro som något annat. Ta PISA. Den mäter skillnaderna mellan ett antal basämnen och sätter likhetstecken på det för att mäta ett skolsystems likvärdighet. Ett ytterst trubbigt instrument. De övriga rapporterna kan ifrågasätta. Hur är det med Skolverkets rapport? På vilken vetenskaplig grund vilar den? För i Sverige saknas en gedigen forskning kring skolsystemets effektivitet. När en sådan är på plats kanske vi kan börjar diskutera utifrån evidens.
Så hela argumentationen från debattörerna vilar på en önskan om återreglering av svensk skola som den såg ut före Göran Perssons kommunalisering. En skrämmande vänstersyn.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar