"Utgångspunkten beträffande likvärdighet beskrevs
redan i den s.k. ansvarspropositionen
(prop. 1990/91:18). Likvärdighet betyder inte likformighet eller
att alla elever ska få lika mycket resurser. Likvärdighet upprätthålls av mål
i skollag och läroplaner, betygskriterier, bestämmelser om
minsta garanterad undervisningstid, ämnen, lärarbehörighet, särskilt stöd,
överklagande samt tillsyn och kvalitetsgranskning. Likvärdighet innebär
här att de fastställda målen kan nås på olika sätt beroende på lokala
behov och förutsättningar. Kvaliteten i verksamheten ska dock ha lika
hög nivå oavsett var i landet verksamheten bedrivs."
Likvärdigheten har degaraderats i debatten. Likvärdighet är ett mål i Sverige liksom Finland. Kan det vara så att de 366 kommunerna i Finland är hårdare styrda än de 290 svenska. Spelar det kommunala självstyret i Sverige oss ett spratt när det gäller likvärdigheten.
Är likvärdighet samma sak om det är en politiker eller fackföreningsföreträdare som pratar om det. Skulle drista mig till att säga nej. Alla har en egen uppfattning om begreppet. Å det ligger långt ifrån den lagstiftningen valt. Den säger att oavsett om det finns regional skillnader eller att skolan konkurrerar om elever är kravet att de ska nå de fastställd nationella målen i skollagen och de skolformsvisa läroplanerna. Inget annat. HUR är upp till den som tillhandahåller utbildningen: beroende på lokala behov och förutsättningar. Inte att det ska vara någon form av likriktning.
I mitt förra inlägg om PISA vara jag noga med att poängtera i efterföljande debattinlägg dess begränsning. PISA mäter basfärdigheter som läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Utifrån det jämför man skolsystemens likvärdighet utifrån följande:
Ett likvärdigt skolsystem innebär att alla elever, oavsett social bakgrund och ekonomiska förutsättningar, ges samma möjlighet och tillgång till utbildning. Skolsystemet kompenserar för elevers olika bakgrund och ger alla elever möjligheter att få tillgång till och tillgodogöra sig utbildning.
En skrivning som in mångt följer den definition skollagen gör. I ljuset av detta förstår jag inte vad skillnaden mellan svenska och finska skolsystemet är. Kan det vara så att den stora skillnaden mellan Sverige och Finland är dess skolledare. En intressant forskning i ämnet bedrivs av Carina Schedvin på temat "Finland-Sverige 1-0?" Några saker hon sett är att rektorer är närvarande. Rektorer arbetar efter down-up principen med hög förankring hos lärarna och med hög personlig profil.
Några sådana rektorer har jag mött i min kontakt med svensk skolan. De är inte så många men de finns där som goda exempel på hur resultat skulle vändas till "Finland-Sverige 1-2".
Plura, tummen upp där för närvarande och down-up rektorer. Så jobbade för övrigt rektorer fram till kommunaliseringen. Åtminstone är det min erfarenhet. Men viktigast av allt i en målstyrd verksamhet är systematisk kontroll av måluppfyllelsen. Inte av alla mål, men av de viktigaste.
SvaraRaderaÅ jo vars, jag har mött de där rektorerna men de är lätträknande.
RaderaHelt riktigt det går inte att köra alla mål i skolan. Skollag och läroplaner har en målträngsel utan dess like. Viktigt att prioritera låt oss säga tre till fem och verkligen köra det systematiska kvalitetsarbetet planerna-undervisa-utvärdera-förbättra.
I utbildningssystemet i Finland finns en inbyggd självevaluering hos lärarna och en decentraliserad kontroll. I Sverige gör vi tvärtom - centraliserar inspektionen.
SvaraRadera