Ägarstyrning

Ägarstyrning är en viktig komponent i allt företagande. Bristen på den ser vi i "ägarlösa" bolag. När staten väljer att driva företag är det viktigt med rågången mellan det politiska och det affärsmässiga. Peter Normans debattartikel belyser det insiktsfullt.

Tyvärr verkar inte övriga politiker och vissa journalister begripa denna skillnad. När Löfven skriker efter en haverikommission i samband Nuon affären funderar man. Gör han det mot bättre vetande eller är det för att tillfredsställa vänsterns rätt aparta syn på politisk styrning av statliga aktiebolag.

En ägares enda instrument i aktiebolag är bolagsstämman. Där har ägarna efter ägarandel rösträtten på att se över styrelsen och vilka som sitter där. Genom ägarstyrning kan ägarna ge bolaget den strategiska inriktningen och tillsätta styrelsemedlemmar enligt maktintresse eller kompetens.

Hur S skötte de statliga bolagen under sitt regeringsinnehav har jag inget större kunskap om. Men det sas allmänt att du fick posterna för att du hade partiboken. Med andra ord satt ett antal politruker i styrelsen för att utöva maktinflytande. Aldrig bra.

Oavsett om det är offentliga eller privata ägare är det alltid kompetens och nätverk som är viktigt för att sitta i en styrelse. Professionalism är avgörande för ett bolags framgång.

Samtidigt är det bra att det finns klara lagregler för hur aktiebolag ska förvaltas och styras. Därmed kan inte politiskt godtycke råda.

Vattenfalls dåliga affärer kan inte belasta ägarna mer än att förlorar pengar och får stå vid skampålen för fel kompetens i styrelsen. Sedan ska man alltid veta att av tio affärer kanske en är lyckad. Det ingår som risk i allt företagande.

Media SvD