Den politiska analysen är intressant när det gäller skolan. Om vi jämför den med en restaurang består den av servicen, hovmästaren och köket. Servicen är politikern som dukar bordet och tar upp beställningarna. Duka bordet innebär att rikspolitiker fixar lagar och förordningar som styr hur utbildningen och undervisning ska styras. Till sin hjälp har man hobbypolitiker som ser till att ta fram rätt sorts bestick för att klara anrättningen.
Hovmästaren ser till att förråden är fyllda och att rätt gäst får rätt bord. De som kallas resurstilldelning. Det är alltså skolhuvudmannens uppgift. Varken hovmästaren eller servicen är skickade att laga maten. Det är köket med dess olika specialister i överinseende av kökschefen.
Kökschefen är i vår metafor rektorn. Till sin hjälp har han lärare och speciallärare för att lyckas med olika typer av anrättningar. Resultatet av matlagning och ätandet är lärandet hos eleven. Hur gott maten smakar beror ytterst på hur eleven uppfattar den. Är den god eller äcklig. Med andra ord avgörs allt skolresultat i relationen elev och lärare.
Med andra ord tror någon att skolan skulle bli bättre av rikspolitikernas inblandning har man nog en väldigt förenklad bild. De kan bara duka bordet och skapa inredningen i lokalen men inte påverka vad som händer i köket och vid själva måltiden. Skulle de skulle det innebär att de tagit över matlagningen. Resultatet skulle bli som när en hemmakock försöker sig på att en finare anrättning. Pannkaka.
Se till att vi får professionella rektorer, lärare och speciallärare som ständigt utvecklar skolan mot en lärandekultur.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar