Skolhuvudmännen har gravt misskött sitt uppdrag att driva skolor resursmässigt. Den grövsta felet är tolkningen av likvärdigheten. Både själva undervisningen och resurstilldelningen ska inte ske på ett likartat sätt. Likvärdighet är inte lika. Dessutom är inte skolan en budgetfråga på det sättet som hobbypolitikerna gör den till.
Det är en skam att hobbypolitikerna i kommunerna sätter sig över styrande lagar. Att tvinga sina anställda att ständigt bryta mot skollagen. Det är ett svaghetstecken på hur kommunerna sköter sin ekonomi och uppdrag att driva skolor. Av de statsbidrag man får för skolan försvinner det mesta in i det svarta kommunala hålet. Det är bara att se alla arenabyggen som byggs som monument över kommunpolitiker istället för att satsa på barnen.
Barn som ska bli vuxna och ta över samhället en gång när vi vuxna åldras. Alla hyllar i fagra tal att alla ska vara med. Skolan ska vara kompensatorisk. Men när det kommer till vad det får kosta använder politikerna ett ytterst trubbigt instrument. Schabloner för budgetering istället för faktisk medelstilldelning efter behov. Samtidigt måste hobbypolitikerna sätta sig ned och fundera på vad dess kärnverksamhet är.
Bra med engagerade fritidspolitiker, med det krävs kompetens. Tyvärr kan man likna dessa med företag. En stark VD med en svag styrelse. Hur det brukar gå vet vi. Dåligt. Samtidigt tror jag att man på allvar måste börja föra en diskussion om det kommunala självstyret så här 150 år efter dess införande.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar