Faktasresistens

Faktaresistens är en farlig ingrediens i dagens åsiktskorridor. Speciellt från den vänstra delen. När man tar upp fakta om Stalin och kommunismens illdåd i Gulag kommer ett öronbedövade mothugg om nazismens illgärningar.

Diskussionen blir väldigt ensidig eftersom vänstern då tar till identitetspolitiken. Förmåga att sätta etiketter på motståndaren som brunskjorta eller på sistone brunråttor. Den intelligenta härdsmälta detta innebär är tragisk. Tänk om kulturvänstern kunde ställa sig upp och försvara personer när näthatet bubblar över mot högerdebattörer. Men nej då, det kommer inte på fråga. Den enda journalist som med emfas har lärt oss om kommunismens illdåd är Kjell-Albin Abrahamson. En rakryggad korrespondent, salig i åminnelsen.

När man sedan påtalar andra folkmord som begåtts i kommunismens namn blir man beskylld för vanföreställningar. Ett epitet man får stå ut med när sakargumenten tryter från mot debattörerna på vänsterkanten. När man själv säger att deras världsuppfattning är vanföreställningar uppträder de som fjortisar, små och rädda, och bryter kontakten. Något nämnvärt kritiskt tänkande är tydligen inte något som står högt i kurs hos dem.

Allt nog, illdåd både från höger och vänster ska erkännas och motarbetas. Dessa barbariska handlingar är inte försvarbara. Lika lite historiskt som i Syrien där Putin aktivt understöder folkmord och utrotning av Syriens befolkning genom dess diktator. Så man frågar sig vilken humanism står vänstern för?

Media Gp1, Gp2