Förlorarskolor sa Bill. Var ordet sa Bull

Önskedrömmande från vänster är tydlig. Det var bättre förr. Återkomsten om skolpolitiken från herrarna Sten Svensson och Daniel Suhonen  är skrämmande osaklig.

För det första vill man uppenbarligen strömlinjeforma skolan efter en politisk ideologi som inte främjar diversifiering utan liktänkande. Någon form av återgång till den regleringsskola som fanns på den tiden när politiken bestämde hur pedagogiken skulle vara på ett likt sätt. Likvärdighet är inte lika med VAD. Dagens skola har ett stort frirum i HUR man ska genomföra undervisningen. Alla barn är inte lika.

Samtidigt är jag starkt förvånad vilken kunskap herrarna har om mängdlära. Var de inte närvarande på matematiklektionen? Hur delmängden fristående skolor skulle påverka hela mängden skolor i landet är för mig obegripligt. Det finns inget samband mellan fria skolvalet och andelen fristående skolor. Om skolvalet skulle vara ett problem är det i så fall inom den stora delmängden kommunala skolor. Där har man möjliga mängdproblem genom att somliga skolor inte klarar internkonkurrensen. Problemet är snarare att kommunala förlorarskolor snabbare borde läggas ned eller resursförstärkas.

Herrarna Svensson och Suhonen gör sig åter skyldig till kombinationsbais. Det slänger ur sig tre icke gemensamma mängder som fria skolvalet, skolpengen och aktiebolagsskolor. Om dessa tre delmängder skulle vara orsaken till skolans problem kan man fundera över alla andra driftsformer som föräldrakooperativa skolor, stiftelseskolor, m fl. Är dessa inget problem? De är väl i lika stor grad beroende av skolval och skolpeng som både aktiebolagsskolor och kommunala skolor. Dessutom är argumentet med vinst som ett problem bara ett problem i fantasin hos vänsterdebattörer. För de blundar över det stora resursslöseri som kommuner gör i sina egna skolor. Där endast i snitt 53 % går till undervisning. Driftsformen är inte problemet utan kvaliteten på det skolan lyckas prestera. Det är de inre faktorerna i en skola som avgör dess förmåga att lärandet blir rätt. Lite som Ann-Marie Körling skriver i sin blogg: Från räkmacka till morot.

Samtidigt är det inte lärartätheten i sig som avgörande utan kvaliteten på undervisningen. Vänster har i alla tider satt mängd före kvaliteten som lösning på alla problem. Samma diskussion förs om hur skolan har förändrat. Den har givetvis förändrats efter det samhälle vi lever i, men märkvärdigt stabil i sättet att organisera verksamheten sedan bondesamhällets dagar.

Slutligen deras påstående att konkurrensen ger allvarliga effekter genom segregation. Men förlåt, hur läser herrarna IFAU rapport om decentralisering, skolval och fristående skolor. Där slog forskningsinstitutet fast att segregationen till ringa 3,4 % beror på skolvalet resten beror på boendesegregationen.

Men tydligen står inte kunskap och fakta högt hos vissa debattörer när de ska framföra sin ideologi. Tråkigt men sant. De kanske behövde gå om skolan och lära sig matematikens grunder. Skolans störta segregerande effekter är inomskoliga mellan klassrummen och inte mellan skolor.

Media SvD
Körlingord: Från räkmacka till morot
Pluraword:
Resursslöseri och olikvärdighet i Skolsverige
Förlåt att jag besvärar
Blicka inåt