Undersökningen som Lärarnas Nyheter har gjort är tendentiös i den meningen att frågorna är en fruktkompot som inte har med slutsatserna i artikeln att göra. Av de uppräknade reformerna i artikeln är det väl så att det varit politisk diskussion kring, lärarlegitimationen och nya gymnasieskolor.
När det gäller betygssystem och nya läroplanerna har det varit en politisk samsyn över blockgränserna, frånsätt V. Det är inget som utbildningsministern själv drivit utan bygger på en statlig utredning gjord av Leif Davidsson. Betygssystemet är riksdagen som beslutat om, lika väl som nya skollagen.
När det sedan gäller arbetstider mm är det en icke fråga rent politiskt. Vi har inte en arbetsmarkandspolitik som styrs från Rosenbad. Det är något som avtalas mellan lärarfacken och arbetsgivarna förhandlingspart SKL.
Om nu lärarna bibringats att de lagts på mer uppgifter är det en fråga för huvudmannen som inte har med utbildningsministern att göra. Nya skollagen ger faktiskt rektorer och lärare makten över hur den inre organisationen ska se ut på förskolor och skolor. Likvärdigheten styrs utifrån fastställda mål i styrdokumenten. Men hur det ska genomföras är faktiskt upp till varje förskola och skola att bestämma, bara man uppfyller de nationalla målen.
Så undersökningen har ett ringa värde i att förklar varför lärare inte sympatiserar med utbildningsministern.
Media Lärarnas Nyheter
Befriande att läsa den här sakliga genomgången av vad som ligger på vilket bord, Plura. Jag tycker att det är konstigt att man inte tar större ansvar själv för politiska beslut. Ur mitt perspektiv har vi både de politiker vi förtjänar och de beslut vi förtjänar.
SvaraRadera