Det är väl bra att vi fått en S-ledare med föttera i myllan och verkligheten. Bra att vi har en näringsminister från Gnosjö-trakten. Båda förstår industrins villkor. Men räcker det? Nej, skulle jag vilja säga. PJ Anders Linder berör dessa frågor i sin krönika i dagens SvD.
Två tydliga motståndsfickor finns. Den ena är de blå socialdemokraterna i form av M, med Fredrik och Anders som främsta banbärare. Andra är den röda socialdemokratin i form av vänster flygeln i S. Båda har en föbless för att konservera etablerad sanningar i välfärdsbygget. Den en med att jobbpolitik den andra med jobbpolitik baserad på stora socialförsäkringssytem av bidragskaraktär.
Just det här med socialförsäkringssytem ligger problemen i att få tillväxt i landet. Det är aldrig så bra hur mång entreprenör vi än får i landet. Det hjälper inte hur många innovationer de skapar eller hur kreativa lösningar som hittas på. Sveriges problem är inte bristen på patent eller innovationer av olika slag. Problemet är framväxten av livskraftiga företag som växer.
Det fundamentala problemet med att starta företag kan sägas bygga på två saker. Den första är riskkapital. Andra, förmåga hos entrepernören att växla upp från groddstadiet.
Riskapitalet är problemet för den som inte har några egna tillgångar att sätta in vid starten eller som överlevnads buffert under startperioden. Därför ser man sällan att företag växer eftersom groddfinansieringen i Sverige är näst in till obefintlig. Där har vi första politikerområdet att titta på. Hur gynnar vi kapitalinvesteringar i tidiga skeden.
Normalfallet vid företagstillväxt är att den ursprungliga grundaren har förmåga att växa till runt 10 - 20 anställda. Där någonstans stannar tillväxten i företag. Entreprnörer bruka sällan vara skapade för att driva företag med struktur och ordning. De är passionerade av idéen, inte massor med möten och personalansvar. Här har vi problemet att hitta de nyckelpersoner som gör det möjligt att skapa möjlighetsbyråkratin för tillväxt. Vad bottnar det problemet i?
Jo, socialförsäkringssystem är så konstruerade att de för det första bygger på ett kollektivet ansvarstagande. För det andra bygger den på inkomstnivåer som bygger på de stora organisationernas förutsättningar. Skulle en person, låt oss säga i 35 - 40 års ålder, hoppa från det stora välbetalda jobbet till ett företag som behöver deras kompetens för att växa är det helt andra förutsättningar. Frågan är varför just dessa nykelspelare ska ge sig ut i osäker tillvaro när man tryggt kan sitta kvar.
Därför tror jag både de blå och de röda måste börja se över socialförsäkringssytemen så de är mer flexibla. Att de blir individanpassade på ett sätt så man inte förlorar när man går från den trygga famnen till en osäker miljö.
Kanske dags att studera varför vi för drygt hundra år sedan kunde skapa de företag som idag är stora multinationella företag. Vad gjorde att vi då hade just dessa förutsättningar. För en av de slående sakerna i tillväxten då var att företagen rätt omgående blev internationell och att vi på den tiden hade bankirer som var med att finansierade tillväxten.
För övrigt anser jag det är dags att byta fokus i politiken från stabilitet enbart till tillväxt under ordnade former.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar