Meritpoäng - ett onödigt system

På Johan Kants blogg diskuteras relativa betygssystemet avigsidor. Konkurrens och utslagning trots att man för tiden för införandet av den ville ta bort underkännandet och införa ettor och tvåor i systemet. Grunden för den kompensatoriska skolan.

Systemet hade fler avigsidor. En var att den lurade in studenter på universitet och högskolor på 70-talet. Dels för att man ökad antalet utbildningsplatser på landets högskolor och universitet. Dels att de som sökte inte var tillräckligt kunniga i abstrakt tänkande. Med medelbetyg under tre vid intagningarna till akademiska studier var detta bara ett lurendrejeri på hög nivå. När jag började KTH hade man dubblat antalet utbildningsplatser på min sektion. Efter ett år hade vi halverats och när vi väl tog examen var det inte ens denna hälft kvar.

När man skrotade betygssystem i slutet på 90-talet och införde målrelaterade betyg var man klok nog att inte införa IG som betyg i grundskolan. Nu har man drastiskt infört detta igen med det nya betyget F. Därmed har man skrotat tankarna till en kompensatorisk skola.

Vad man dock olyckligt gjorde när de målrelaterad betygen infördes vara att införa meritpoäng på betygssystem. Ett målrelaterat betygssystem ska vara just målrelaterat och inte kvantitativt som det blivit. Dagens elever räknar mer meritpoäng än betyg.

Därför är det hög tid att plocka bort meritpoängen och skapa bättre kriterier per betygssteg. Kanske det är bättre att vi går tillbaka till ordningen som den var innan det relativa betygssystemt kom till.  Där ett A, a, var kända storheter i bedömningen.

Ett annat skulle kunna vara att vi skrotar betygssytemet som sådant. Inför kända kunskapkriterier att gör bedömning utefter per ämne år och betygssteg för elever under studieåren. Ovan på detta skapa en form av extern bedömning av elevers kunskaper inför att man tar examen från grundskolan och gymnasiet. Det som nu börjat pratas om en studentexamen.

Jag skulle kunna sträcka mig så långt att man återinför en motsvarande realexamen eller grundenten, som det kallades när jag klev ut som de första från grundskolan 1968. Då kanske vi fick ett bättre och rättvisande system med examina som ger behörighet på ett bättre sätt än dagens betygssystem.

Blogg Johan Kant