Den skolpolitiska debatten har länge präglats av att Björklund har identifierat brister och fel i sitt eget system – segregationen, det ökande inslaget av eget arbete, de låga lärarlönerna – utan att lämna något konstruktivt förslag på hur man skulle kunna åtgärda situationen.Allt detta startade när skolan kommunaliserades för tjugo år sedan. Den som gjorde det var den S-märkte skolministern Persson i Ingvar Carlssons regering. Det vore klädsamt att hålla sig till fakta när man ska ägna sig åt kritik. Den dygden verkar vara starkt frånvarande i dagens socialdemokrati.
Dessutom, om det nu råkar vara så att det går att köpa ett tillstånd att driva skolan, måste den nya ägaren prövas av Skolinspektion. Det var betydligt enklare när Skolverket hade tillståndsgivningen innan 2008. Då kunde i princip vem som starta utan någon närmare analys. Var bara att köra igång om man minst hade 20 elever. Det var då vi fick inslagen av marknadsföring mm som man idag förfasar sig över. Samtidigt som statens granskning och kontroll var tämligen frånvarande under det socialdemokratiska maktinnehavet.
Av de tjugo år som gått sedan skolan blev kommunal har S innehaft makten fjorton år. Så vem har haft möjligheten att ändra alla fel som nu skylls på Björklund och ytterst Alliansregeringen?
Media SvD
Historia och politik leder sällan till ett lyckat koncept. Kvittar om det är högern eller vänstern finns det flera mönster som tyder på revisionistiskt historiebruk. Men eftersom det är socialdemokratin som har styrt nationen under längst tid, är det deras historia som vi har funnit tydligast exempel på ideologiskt bruk av historia.
SvaraRaderaJesper, visst är det så. Men det är inte klädsamt för det enligt min syn att se det. Förr eller senare kommer sanningen i fatt.
RaderaJag håller med dig, det är inte klädsamt. Men vems "sanning" syftar du på?
SvaraRadera