De tre musketörerna

Helgens turbulens inom S gav en intressant vinkel. Partiet verkar ha problem med den inre kulturen efter Carlsson och Persson. En förbisedd faktor är den att partiet i praktiken styrts av tre personer sedan femtiotalet. När Erlander knöt till sig Palme och Carlsson skulle det visa sig att dessa tre satte prägel på S i  50 år.

Alla tre var akademiker som fick uppdraget att leda partiet trots att det var ett arbetarparti. Denna tradition har brutits på senare år.

Samtidigt är det intressant att se att de lösningar som S hade på att bygga välfärden byggde på den kollektiva tanken. Erlander startade det stats socialistiska bygget efter kriget. Palme fortsatte det med avslutande med löntagarfonderna. Carlsson tillsammans med Persson förvaltade välfärdsbygget. Sedan kraschen med löntagarfonden har inte S haft någon bärande politisk idé.

När nu välfärdsbygget är i stort behov av ombyggnation har inte S kraften att reformera. Frågan är om de kan ta in att systemen måste byggas om så den passar en bilda befolkning som är mer individstyrd än det gamla arbetarsamhället var. Samtidigt som den globala förutsättningarna mer styr än på den tid då de tre musketörerna byggde välståndet i en starkt statsreglerad inhemsk miljö.

Mäktar S med omvandlingen?