Sönderkokt skolpolitik

Skolpolitikens långkok innebär en sörja med oaptitlig smak. Varken de rördgröna eller alliansen verkar förstå det viktiga i att politiken inte ska lägga sig i vardagen ute i skolor. Politiker har blivit som inkompetenta styrelser som ägnar sig åt cykelställsfrågor i stället för det långsiktiga ramarbetet.


Centralstyrning av skolan har politiker ägnat sig åt de senaste 50 åren utan någon större framgång. Den korta period efter kommunaliseringen med friheten för pedagogiken har mynnat ut i att politiker bjuder över varandra för att skapa bättre kunskapsresultat. Men politiker har föga makt över att få en positiv trend i kunskapsresultatet. Det skapas i klassrummet. Ska förbättringar av kunskapsresultatet till är det där det ska sättas in. Professionen är bäst skickad att lösa det. Inte politiker.


Måste hålla med LO-basen Karl Petter Thorwaldson:

Lutar mer och mer åt att det behövs en blocköverskridande lösning på skolproblemen. Lärarna och skolledarna måste få mer makt!

Dags att se till att den sönderkokta skolpolitiken i årets valrörelse tar slut. Börja med att se till att kommunpolitiker lär sig var makten ska ligga enligt skollagen (2010:800). Se till att lärare får rimliga villkor att skapa en måldriven undervisning. Och att rektorer ägnar sin tid åt pedagogiskt ledarskap istället för administration. Det är inte elevernas fel att de inte når kunskapersresultaten.