Den nöjda skolan

Bilden av skolan blir något annorlunda, än den offentliga skoldebatten, när man läser Skolverkets rapport om attityder i skolan. Nio av tio lärare upplever att de möts med respekt och trivs i skolan. Så även högstadielärare, hela nio av tio upplever en trevlig stämning på de flesta lektionerna. Studieron är lika hög tycker lärare och elever.

Det senare rimmar illa med den förhärskande skoldebatten om ordning och reda i klassrummen. Kan det vara så att rikspolitiker och andra debattörer diskutera detta efter stokastiska variabler. Något stämmer uppenbarligen inte mellan vardagen i skolan och den allmänna bilden av skolan.

Andra intressanta faktorer i rapporten hur könen bland elever skiftar. Rapporten visar att nio av tio pojkar trivs ganska bra i skolan över lag. Bland äldre pojkar upplever sju av tio pojkar att lärare undervisar bra. För flickor är det endast sex av tio som tycker att lärarna gör bra i från sig i undervisningen.

När det sedan gäller arbetsro och extra stöd finns skillnader mellan pojkar och flickor. Sju av tio äldre pojkar och sex av tio äldre flickor upplever att de i flesta eller alla ämnen får reda på vad som krävs för olika betyg och att lärare är bra på att förklara när de inte förstår.

När sedan det kommer till stressen i skolan är det, enligt Skolverkets rapport, så att flickor är mer stressade än pojkar. Speciellt gäller detta äldre flickor än pojkar.

En intressant reflexion kring lärarna. Rapporten visar att lärare överlag trivs med elever, kollegor och skolan man arbetar på. Dock trivs man mindre med skolledningen. Fyra av tio lärare känner sig stressade av arbetet. De faktorer som lyfts fram är framförallt administrationen, att många elever behöver extra hjälp och dokumentationen av elevers kunskapsutveckling.

I korthet är detta en sammanfattningen av Skolverkets rapport om Attityder i skolan. Bilden den ger är att skolan är bättre än sitt rykte. Men inget är så bra att det inte går att utveckla vidare.

Källa:
Rapport 479 (2019) - Attityder i skolan, 2018, Skolverket

Körsbärsblommans dag

Körsbärsblomman har mycken symbolik. I Japan har den funnits med i traditionen sedan 700-talet. Körsbärsblomman är en gammal japanska sed med ursprung i fruktbarhetsriter.

Körsbärsblommen i Sverige symboliseras med den vallfärd många gör. Likt en honungsfälla vallfärdar tusental till Kungsträdgården i Stockholm för "blomstertitt". Denna bild fångar jag ett ögonblick fredagen 190426.

Yukiko Duke skriver på Under strecket i SvD att Japaner tittar på TV för att få körsbärsfronten för att få svar på två frågor:

Hur långt upp i Japan blommar körsbärsträden? Och hur många procents blomning står de i? Det är två avgörande frågor när man ska planera sin hanami, ”blomstertitt” eller årliga körsbärsfest. Att sitta under körsbärsträden och se på de skira, vackra blommorna medan man äter och dricker gott med ­familjen, vännerna eller arbetskamraterna är det japanska sättet att fira vårens ankomst på.

Om vi i Sverige har gått lika långt vet jag inte. Dock noterar jag att mina FB-vänners tidigt rapporter om att körbärsblommornas utslagning i Kungsan. Alla verkar vilja, varje år, vallfärda dit för att antingen ta en selfie eller förevigas med andra i en ny svenska vår rit. Kanske körsbärsblomman får större tyngd än de tidigare omhuldade valborgseldarna för vårens ankomst.

Media SvD

Plats för eftertanke

Platsen för eftertanke och minnen är kyrkogården. Oavsett hur den ser ut och var den ligger ger den tid till att fundera över de som gått före. Igår på påskdagen var en sådan dag. På min promenad stannade jag till en stund att betrakta lugnet som infinner sig när man sjunker ned på en bänk.

Samtidigt är det en plats som bär på olika människor historia. Varje gång jag läser namn på gravstenar funderar jag på vem var denna person. Vad tänkte hen? Vilka relationer hade hen till familj och vänner, arbetskollegor. Vad sysslade hen med i levande livet som satte avtryck. Alla har vi länkar till de som gått före oss.

Samtidigt finns en skillnad på gravstenar då och nu. Förr var det oftast en yrkestitel som följde namnet. Kan led tanker till vad personen sysslade med och möjligen kan jag sätta sig in i de yrkeskårer som fanns förr. Gravstenar av idag har också en typ av signal. Oftast över sorg och saknad eller annan signal till omgivningen.

Några tankar kring platsen för eftertanke och länkar till de som funnits bland oss efter påskdagen stopp på Storkällans kyrkogård i Älta.

Fyra dagar i Kabul

Fyra dagar i Kabul är en internationell spänningsroman. För övrigt Anna Tell debutroman. En intensiv och rafflande historia i två världar Sverige - Afghanistan. Amanda Lund, en erfaren förhandlare på Polisen, placeras i hetluften i Afghanistan när två svenska diplomater försvinner i Kabul.

Samtidigt hemma i Sverige stundar ett afghanskt statsbesök, där Amandas kollega Bill Ekman utreder ett mord på en ung svensk diplomat.

Växelspelat mellan de olika platserna utvecklas till en mördande jakt på kidnappare och mördare. Samtidigt brottas utredningen med försöken från regeringen och UD att mörka kidnappningen. Amanda och Bill för en nervkittlande kamp med klockan innan statsbesöket från Afghanistan ska äga rum.

Anna Tell skildrar verkligen miljöerna och brotten mitt i prick. Märks att hon kan sin sak genom sina 20 år inom polisen och försvarsmakten. Inte nog med det, som debutant skriver hon som hon var en rutinerad författare. Boken suger upp en och är en riktig bladvändare. 

Glad Påsk 2019

Äggens tid är inne. Njuta kan vi denna påsk av värme och skön avkoppling. En helg utan alla dessa krav som andra helger har på sig. Hela fyra dagar av lättja. Pluraword får tillönska alla en
Glad Påsk

Skolan och glesbygden

Skolan har ett barnperspektiv och barnen rättigheter enligt skollagen. Man undrar då hur det är ställt med den kommunala skolan. Staten destinerar statsbidrag för en mängd uppdrag. Samtidigt som personalkostnaderna har ökat genom lärarlyft och annat. Samtidigt ägnar sig kommuner just nu att dra ned kostnaderna i sina skolor. Ett kontraproduktivt förfarande om det bara bygger på minskade budgetar utan behovsanknytning.

Då blir diskussionen intressant när man noterar att S i Luleå kommun idag planerar att lägga ned mindre skolor i glesbygdsdelarna av kommunen, trots löfte om inte göra det. Man tänker skära i lokalkostnader. Då ryker de små skolorna och planer finns på att bygga en stor central skola istället.

Vänner av idén med en skola utan fristående aktörer kommer då på de smarta lösningen med skolskjuts. Det är just det föräldrar motsätter sig. Så vi har åter spänningen mellan centralorten och landsbygden, som striden om skolan i Drevdagen är symbolen för. Det som blev grunden för det fria skolvalet och fristående aktörer att driva skolor.

Frågan aktualiseras igen, ska staten ta över finansieringen av skolan igen? Kommunerna tycks inte klar av sin uppgift.   

I eld och lågor

Sorgen är stor när jag ser ett kyrkorum förstöras. Denna gång lite extra eftersom den ikoniska katedralen Notre-Dame brunnit. Alla har vi något minne kring denna ikoniska byggnad. Min begränsas av Ringaren i Notre-Dame av Viktor Hugo.

Hur som helst har ett kulturarv gått till spillo även om Frankrikes president lovat bygga upp katedralen igen.