Jag noterar också att begreppet "Kan själv" har varit signifikativt i mitt liv. Min kroniska nyfikenhet har alltid styrt min lust att lära mig. När jag nu studerar Mona Liljedahls bok Särskilt begåvade barn fastnade jag för följande rader (s 40)
De excellerar i det som intresserar dem och ignorerar det de anser var trivialt eller tråkigt. Lust och intresse styr deras inlärning. Där intresset finns, rusar deras inlärningsförmåga.Detta blev en påminnelse från min skolgång, tyvärr fanns i inte förskola när jag växte upp, när min mamma frågade min lärare, på mellanstadiet, Ulla Sydegårdh om jag hade svårt för mig i skolan. Svaret mamma fick var följande: nej, han kan bara han vill. Och så har det varit genom livet.
Min lärare måste varit insiktsfull som förstod och lät mig och min skolkompis vara lite eljest. Torbjörn Victorin som min forna klasskompis heter var ett strå vassare än jag vad förståndet beträffar.
När andra grabbar håll på och mecka med mopedmotorer funderade och testade vi bland annat raketmotorer. Kommer ihåg att jag byggde en avfyringsramp i slöjden som vi testade olika krutladdningar till motorerna för att test våra raketmodeller med. Vad hände sedan. Torbjörn likväl som jag blev tekniker på akademisk nivå. Jag inom byggsvängen och Torbjörn inom it med it-säkerhet som grund.
Förskolan har en stor utmaning i att se de här barnen som inte helt passar in i mönstret i hur barn utvecklas. Hoppas att det finns förstående förskollärare som ser dessa barn och låter dem utvecklas i sin takt.
Källa:
Liljedahl, Mona (2018) - Särskilt begåvade barn, Gothia Fortbildning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar