Agitatorn som gick sin egen väg

Marie Carlberg, bruksägardottern, kom nära i kontakt med arbetare och insyn i arbetarklassens hårda villkor på 1800-talet. Den vuxna Kata Dalström engagerade sig i filantropi och bildningsfrågor. "Fru Kata" är den mest namnkunniga personer som ligger bakom både Socialdemokratiska partiet och dagens Vänsterparti.

Trots att hon tillhörde fel klass och fel kön lyckades hon erövra den politiska offentligheten som annars var männens på 1800-talets sista årtionden och början av 1900-talet. Trots att hon var sjubarnsmor flängde hon landet runt och bildade fackföreningar, agiterade för en klasskamp, inte könskamp som hennes namnkunniga kvinnor på den borgerliga kanten gjorde under sin tid. Hon kallade sig aldrig feminist.

Sitt hjärta hade hon på tungan. Var spontan. bråkig och oppositionell. Hon fick hållas för att hon var orädd, äventyrslysten, uthållig och hade förmåga att tala till och med arbetarklassen.

Berättelsen om "fru Kata" är en inblick i hur samhället såg ut när brytningstiden skapade grogrunden för socialismen i Europa och Sverige. En berättelse som spinner från att vara invalde i första partistyrelsen för Socialdemokraterna, där hon sällan närvarade genom sina resor i landet, till det tragiska slutet i SKP, Sveriges Kommunistiska Parti. Där, den för mig okända kopplingen till Sovjet, styrde de socialistiska partierna genom Komintern. Vid Kominterns andra möte i Petrograd 1920 kom en benhård och detaljstyrde världskommunism att läggas, där alla olika nationella partier skulle leva som delar av det Sovjetiska kommunistpartiet och dess 21-punkt program.

Berättelsen om Kata Dalström som socialistisk agitator är sammansatt. Det var inte bara att hon bröt med den klass hon föddes in i utan även tidens syn på hur kvinnor skulle vara och vad kvinnor borde göra. När jag läser hennes uppbrott från borgarklassen får jag en känsla av att det mönstret gick igen för drygt femtio år sedan. Den ungdomsrevolt, som 68-rörlesen var, var mycket överklassrevolt mot sina föräldrar. Arbetarna förstod inte mycket av den klasskamp 68-rörelsen ville framkalla var för något och skulle gagna dem. Lika lite förstod dåtidens arbetarkvinnor den kamp "fru Kata" ägnade sig åt. Hon behövde ju inte fundera på det dagliga brödet.

Boken är en intressant historia om det som föregick den samhällsutveckling Sverige och dess invånare gjort under 1900-talet.