En förunderlig dag

En vacker september dag lyfte jag från Arlanda till Bryssel. Dagen var vigd för att prata samarbete om SME-frågor. Dagen var varm och solig som bara en september dag kan vara. Väl ner i Bryssel var det bara att kliva på utan att visa passet. Sverige var med i Schengen.

I Bryssel tog diskussionerna vid om hur vi skulle kunna ha gemensamma förhållningssätt för att utveckla små- och medelstora företag i Europa. De inledande diskussionerna landade väl bedömde jag. Vi avrundade på en liten mysig kvarterkrog innan det var dags att ta tåget tillbaka till flygplatsen.

Väl tillbaka möttes jag av kravet på att visa passet. Tänkte i mitt stilla sinne att det var en tillfällighet. Senare skulle det visa sig att det blivit en permanent företeelse. Väl inne på internationellt område gjorde jag min vanliga tur i butikerna för att få med mig något hem. Lite trött segnade jag ned på ett kafé.

Slängde ett öga mot TV-skärmen och undrade vad det var för Die Hart film som visades. Efter någon minut gick det upp att det var på riktigt. Det första bildena kablades ut från Pentagon. Därefter växlades det över till NY och Twinntower. Skakande bilder.

Eftersom tiden led var jag tvungen till gaten. Väl på planet blev vi stående på plattan i 30 minuter innan vi fick tillstånd att lyfta. Väl på Arlanda ringde jag min forna partner som började snacka om att tornen hade rasat. "Du skojar" var min första reaktion. Tornen stod ju kvar när jag lämnat Bryssel.

Väl hemma, framför teven, kunde jag konstatera att utsagan var rätt. Den natten blev det inte mycket sömn. Det märkliga i allt detta var när jag vaknade upp till nine twelve var luftrummet över Europa stängt.

Så här tio år efter nine eleven är minnena fortfarande både kristallklar som overkliga. Terrorn lär inte sluta men vi kan bara hoppas att något likande inte inträffar.

Dåligt pålästa rektorer

Klagovisorna börjar höras nu när valfrihetsreformen ska tillämpas. Skollagen har givit rektorer och förskolchefer ett större mandat och makt än den gamla. Då helt plötsligen kan man läsa följande klagovisa från rektor Lena Örtlund i Norrtälje:

Den nya lagen kommer att ge oss mer pappersarbete samtidigt som förväntningen på mig är att jag ska vara en pedagogisk ledare. Det finns en klar konflikt där balansen mellan föräldrarna och de lärare jag ska leda blir viktigare när jag ska utreda samtidigt som jag lyssnar på båda parter.

Men hallå, detta är ett klart uttryck för tre saker.

För det första har man numera delegationsrätt. Ja men utnyttja den då bästa rektor om "pappersarbetet" är så betungande. Eller är det ett uttryck för att kvinnor som ledar ska gör allt själv?

För det andra skolan lever i en marknad. På en marknad är det alltid kunderna som avgör, även om i skolans fall staten talat om VAD som ska göras.

För det tredje är informationen ett spöke i skolan. Men hur man än ser det är det skolan som ska informera om vilka mål och riktlinjer skolan jobbar efter. Vilka rättigheter elever och föräldrar har gentemot skolan och huvudmännen. Här brister det generellt. Men framförallt verkar uttalandet som det inte ska finnas någon rättsäkerhet i skolan. Att allt ska vara som förr innan skolvalet infördes.

Dags att sluta gnälla. Bygga om skolan så den passar den vallfrihet som beslutades av riksdagen i juni förra året. Då speciellt dess ledningsfunktion på enhetsnivån.

Media SvD

Sånt elände till tänkande

Nu har det hänt igen. Forskarvärlden har hamnat i en konstig teoretisk soppa av tankar. Verksamheter styr ytterst av det värde som den kan prestera. Så även offentliga välfärdstjänster. Ett problem med dessa är att de inte styrs utifrån rikta intäkter och kostnader. Det finns alltså inte ett rakt samband mellan utbud och efterfråga. Kostnadsdrivande verksamheter kommer alltid att styras på en konstlad marknad.

När nu forskningschefen på SNS uttalar sig i DN märks tankeluckorna.

Om vi för ens stund funderar på begreppet effektivitet är det sammansatt av att man gör rätt saker rätt. När jag läser menar nog forskarna produktivitet i stället, att gör samma saker snabbare till en lägre kostnad.

När de sedan börjar koppla in bergreppet kvalitet slirar det betänkligt. Kvalitet är lika med att göra rätt från början utifrån de krav kunden ställer på tjänsten. Den är också beroende av vad kunden är villig att betala. Det finns alltså ett samband mellan pris (kostnad) och relativ kvalitet (värde). Detta samband är effektivitet.

Utgår man från detta samband finns det tre generella positioner som kan intas - hög kvalitet till hög kostnad, genomsnittlig kvalitet till normalkostnad och relativt låg kostnad till lägre kvalitet - utefter diagonalen i en värdediagram.

När offentliga verksamheter "privatiseras" och upphandlingarna görs till lägsta pris förstår vem som att kvalitet på välfärds försämras. Ska välfärdstjänsterna få ökad kvalitet måste andra parametrar in upphandlingarna.

Samtidigt är det bara läpparnas bekännelse på det med en mål- och resultatstyrning i offentlig verksamhet. Ta skolan som ett praktiskt exempel. Trots att man haft friheten att själv bestämma på lokal nivå HUR skolan ska drivas sedan 20 år tillbaka drivs den fortfarande på samma gamla vanliga vis. Tackar för att det går åt skogen. Med natur nödvändighet blir du sämre om du inte gör något.

Så det blir bakläxa på forskargruppens tankemönster. Dags att de sätter sig på skolbänken igen och lär sig sambanden.

Media DN, SvD

Inte bara tjänsteman

Skolledningar verkar vara i skottgluggen. Sedan skollagen har förstärkts verkar politikerna skjuta in sig på skolans rektorer och övrig ledning. Nu är det inte lägre huvudmännens som är i skottgluggen. Frågan är bara har arbetsgivaren (huvudmannen) förstått det?

Skolan är idag en marknad. På en marknad måste man uppträda annorlunda än om man är en tjänsteman i en offentlig myndighet. Både utbildningsministern Björklund och S skolpolitiske talesperson Damberg riktar in sin kritik mot skolan i en artikel i SvD om föräldrars benägenhet att anmäla skolan.

Ibland kan det var absurditeter som föräldra tar till. För det lilla minsta går de den juridiska vägen. För det första är det slöseri med skattemedel att ägna sig åt banala anmälningar. Har inte föräldrar lärt sig att prata direkt med dem det berör?

För det andra måste skolan börja inse att det inte är en myndighet utan en aktör på en marknad. Där krävs det helt andra kvalifikationer av ledningen än att bara vara administratör.

Huvudmännen måste här börja se över sina rutiner kring vem man sätter som skolledare. För skolledningens främsta uppgift är inte längre att vara springpojke åt huvudmannen. Deras uppgift är att stötta och visa vägen i skolan. Ett tuffare krav. Kravet att se till att arbetssituationen blir den rätta, att som ledare gripa in när något går snett. Det är det man har betalt för som ledare.

Media SvD

Sätt föräldrarna i skolbänken

Förvånad läser jag artikeln om föräldrar som curlar ungarna i en artikel på SvD. Dags att skolan börjar informera om skolans uppdrag och prioriterade mål. Är det vi ser ett utslag av föräldrar som fullständigt missat sin roll som förälder? För det första måste de själva fostra sina ungar. För det andra måste de växa upp.

Är det den förstörda föräldragenerationen från 70-talet som stökar till skolan. De som fostrades i den fria uppfostran. Ungar som aldrig fick lära sig var gränser och social normer krävde av dem.

Även om vi har en marknad i skolan är det något sjukt i att föräldrar tar till juridiken. De borde prata med vederbörande istället. Får säga som CO Hermansson sa en gång om sitt parti: Någon djävla ordning måste det vara i ett parti, fast i detta fall "i skolan" med hänvisning till föräldrarna. Dags att föräldrarna blir vuxna!!

Media SvD

Skrota undervisningen

Bifogad film är en tanke väckare. Är det så att styrdokumenten sabbar kreativiteten hos barn och unga?

Nej, skulle jag vilja säga.

Det är de personer som ska realisera styrdokumenten som är fastlåsta i ett sätt att skapa förlegat HUR eller fast i att inte ständigt förbättra sitt sätt att undervisa. Dags att på allvar, börja omforma sättet att undervisa på. Att få lärare av skilda sort att förstå hur man inte dödar motivation och kreativitet fast man ska basera kunskap på fakta. Det finns inget rätt eller fel i skolan.

Just nu finns tillfället att bryta ned den cementerad skolan som funnits sedan 1842.

Lyssna på denna video.

Åldersnoja och vänstersyn förlorad

Verkar som vi fått ett nytt politikskt landskap. Där åldernoja och synfel uppträtt. Per Gudmundson har i dagens ledare en intressant betraktelse över Juholts oförmåga att prata om och ta hänsyn till vänstern. Han gör det utifrån en sjukdom som heter vänstersidigt hemispatialt neglekt - en sjukdom som gör att man tappar förmågan att i vänstra halvan av synfältet. En slående bild av inte bara Juholt utan även S oförmåga att se vänstern. Trots att man numera bekänner sig till en välfärdstat som fanns på 60-talet.

Ett annat intressant fenomen har dykt upp. Sedan Annie Lööf blev föreslagen till partiledare i vecka för C har en uppenbar åldernoja uppträtt i poltiken. Nu ska det vara unga "fjunisar" på ledande positioner. Så befängt. Att C kommer att få en partiledare som är ung och att MP har en lika ungt språkrör har bara det gemensamt att de båda är fullfjädrade ledare och idologer i sina respektive partier. Då blir det lite patetiskt när man börjar skrika i andra parti att man eftersträvar yngre.

Förmågan att leda har inte med ålder att gör utan är en innebyggd förmåga hos individen.

Samtidigt är det intressant att kaxigheten är uppe på banan. Hur kommer alliansregeringen att klar detta. Annie Lööf kommer verkligen att ge herrar Reinfeldt, Björklund och Hägglund en match. Speciellt verkar hon ha siktet inställt på 2014.

Då tror jag att alliansen tjänar på att ha ett nytt lag även i regeringsställning med lite nya spännande ansikten på posten.

Helt plötsligt har vi fått en ny spännande politisk karta. Politiken kommer att ta sig upp ur det grå träsket och åter bli spännande. Då behövs mixen av silverrävar och ungtuppar.

Media SvD1, SvD2.