Glad Midsommar

"Hör du, Järker", sa Gustav, då de träffades på

morgonen av midsommaraftonen, "ska vi klä någon maj-

stång i år?"

"Å nej, det är för besvärligt" sade Järker.

"Ja, det kan nog vara sant", tyckte Gustav.

Samma tycker Pluraword så här 103 år senare.

Ha en bra midsommar med eller utan majstång.

Källa: Läseböcker för Sveriges Barndomsskolor, Hem och Hembyd II i Önnemo, 1912

Oförmögen att handla

Regeringen verkar ha fått dille på att utreda så fort någon fråga blir besvärande. Senast i raden är Fridolin på styva linan med sin läsa-räkna-skriva-garanti. Han och regeringen är inte karl för sin hatt och genomför den. Vad jag vet finns det inget politisk motstånd till att sätta in insatser i tidig ålder för elever med svårigheter att läsa-räkna-skriva.

Man undrar om regeringen inte har hört talas om LUS, Kiwimetoden och andra för att se utvecklingen av barns språk. Både förmågan att knäcka koden och förstå vad som läses eller räknas har alltid funnits. Det är inget man bör utreda. Vet själv att det hjälpte att man fick gå till specialläraren någon timme för att lära sig att knäcka koden både uttalsmässigt och orduppbyggnad. Inte var det stigmatiserande utan hjälpte. Samtidigt fick man en grund att gå vidare på i vuxenlivet när orden svär ihop sig.

Så snälla regering ingen utredningar behövs utan handling. Sätt igång NU!

Media Skolvärlden

Strategisk gråt i dockhemmet

Mycket kan man säga om genus. Men något verkar fullständigt ha spårat ur. Kritiskt tänkande tycks inte tillhöra den rosa delen av världen. När man närmar sig konsten och litteraturen med varningsmarkeringar är det fara å färde.

Expressens Ann-Charlotte Marteus går in på den nya trenden bland kvinnliga studenter på universitetet.

Det finns ju statyer i var och varannan huvudstad. För att inte tala om den gigantiska snopp som utgör Washingtonmonumentet. Censurivern har skrämmande nog infiltrerat även idéernas värld: studenter vill slippa utsättas för åsikter och teorier som de finner upprörande. De vill ha "trygga rum".

Högst oroväckande om personer som är födda sent 80-tal och tidigt 90-tal när sådana tankar. Varken universitet eller tekniska högskolor är inrättningar för mainstream tankar. I en akademi är det problematisering som gäller. Där man vrider och vänder på problem för att hitta den bästa lösningen. Akademin är ingen korvstoppningsfabrik för likriktade åsikter. Det verkar nästa som genustänket förpassat akademin från söndagsskola till barntimme.

Strategisk gråt från kvinnor hör inte hemma i akademin. Om de inte klarar kritiskt tänkande är det nog dags att fundera på annat. Kanske dockhemmet.

Media Expressen  

Tre herrar att tjäna

Att vara förskolechef och rektor är ingen lätt uppgift. Inte nog med att man ska hålla budgeten man ska också vara en förebild för barn och elever, tillfredsställa personalen och leverera till huvudmannen. Mitt upp i allt detta ska hen vara pedagogisk ledare för verksamheten. Var finns dessa under till människor?

Förskolechefer och rektorer har fått en friare tillvaro med Skollagen (2010:800). Detta innebär att förskolechefer och rektorer inte bara är kommunala tjänstemän som ska administrera en verksamhet utan sätter krav på deras ledarskap. Med ledarskapet följer en bestämmande ställning i den verksamhet man är satt att leda. Samtidigt som man ska tjäna tre herrar – föräldrar och barn, elever, personalen och huvudmännen.

I förskolechefens och rektors uppdrag ingår det pedagogiska ledarskapet (2 kap 9 §). En kvalitetsgranskning från Skolinspektionen visar att var tredje rektor på en grundskola och var femte rektor på en gymnasieskola har otillräckliga kunskaper för att vara pedagogisk ledare.

Vad menas med att vara en pedagogisk ledare? Svaret är inte enkelt. Professor Gunnar Berg delar in rektorns roll i två delar. Den resultatansvarige (förvaltning/administration) ledaren och rollen som verksamhetsansvarig (pedagogisk) ledare. Om denna uppdelning görs innebär det att förskolechefens och rektors roll bara är inåtvänd. Innebär en borttappad dimension som ledare – rollen mot barn, elever och föräldrar.

För ledarskapet har tre vikta herrar att tjäna:

1.      Nöjda kunder - i förskolan och skolans fall föräldrar, elever och barn

2.      Nöjda medarbetare - i förskolan och skolans fall förskollärare, lärare och övrig personal

3.      Nöjda ägare - i förskolans och skolans fall offentliga som enskilda huvudmän.

Utöver att tillfredsställa resultatansvaret mot huvudmännen, staten och att pedagogiskt leda verksamheten finns i praktiken en dimension som oftast glöms bort. Barn, elever och föräldrar är ju de som gör att förskolan och skolan kan bedriva en undervisning. Utan dem finns ingen förskola eller skola. Det är ingen lite rollen som krävs av de som beträder befattningen förskolechef och rektor.

Första uppgiften innebär att ledaren måste ha tre förhållningssätt för att hålla barn och eleverna nöjda:

·         Kundorientering av verksamheten - eleven i centrum för skolan och barnet för förskolan

·         Kontinuerliga förbättringar - överlevnaden i "skolmarknaden" för att få elever och barn

·         Snabba reaktioner - att se till att ligga steget före.

Andra uppgiften innebär att ledarna måste ha tre förhållningssätt för att förskolan och skolan kan skapa kunskap:

·         Allas delaktighet - arbetslagen inte bara en organisatorisk enhet utan tilldelat ansvar och befogenhet till grupp och individ.

·         Kompetens - livslångt lärandet även hos förskollärare, lärare och övrig personal. Kunskap är färskvara.

·         Förmåga att lära av andra – att ta till sig det som andra gjort och bannlysa NIH (Not Invented Here).  Hemmablindhet är farligt.

Tredje uppgiften innebär att ledaren måste ha fem förutsättningar för att uppfylla nationella mål i förskolan och skolan: faktabaserade beslut, en undervisning eller pedagogisk struktur som är byggd på ett flöde av händelser,i undervisningen, förebyggande åtgärder, samverkan och långsiktighet.

Som synes är det inte bara att få titeln förskolechef eller rektor och ett ramverk med statliga styrdokument för att ratta en förskola eller skola. Det behövs förskolechefer och rektorer som är besjälade att leda verksamhet och undervisningen.

Roger J Danielsson

Omarbetad artikel från e-tidningen Skolindicatorn 1.11

Källor:

Skollagen SFS 2010:800

Berg, Gunnar, 2011, Rektor som pedagogisk ledare – vad innebär det? Nättidningen Skola och samhälle.

Danielsson, Roger J, 1995, Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur

Ständigt denna mobil

Nu har politikerna och speciellt Stefan Löfven överträffat sig själv. Dags att förbjuda mobilen på lektion tycker han. Han stöder sig på en stokastisk variabel i form av en forskningsrapport från London School of Economics. Något mer skilt från både verklighet och kunskap får man leta efter.

Han verkar dessutom dåligt påläst om existerande skollags femte kapitel. Den säger (kursiv text lagtext övrigt motivtexten):

Omhändertagande av föremål

22 § Rektorn eller en lärare får från en elev omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i denna.

Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut enligt första stycket.

Denna paragraf gäller inte för kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

I paragrafens första stycke anges under vilka förutsättningar och i vilka sammanhang lärare och rektorer kan använda sig av befogenheten att omhänderta föremål som tillhör elever och alltså på detta sätt rubba besittningen till föremål som på olika sätt kan anses tillhöra en elev. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 20 § och 9 kap. 18 § i 1985 års skollag. När det gäller tillämpningen kan hänvisas till motiven till de bestämmelserna, se prop. 2006/07:69 s. 15–17.

Av andra stycket framgår att rektorn inte har någon möjlighet att delegera beslutanderätten avseende omhändertagande av föremål. Det är med andra ord bara lärare och rektorer som har en rättslig befogenhet att omhänderta föremål. Lagrådet har påtalat att det kan uppstå akuta situationer där rektor eller lärare inte är på plats och annan personal inte har befogenhet att omhänderta t.ex. en kniv eller en sprayburk, och ifrågasatt om detta är tillfredsställande med hänsyn till ändamålet med bestämmelsen.

Regeringen vill framhålla att det med stöd av straffrättsliga regler om nödvärn och nöd kan finnas möjlighet för all skolpersonal och även andra att ingripa mot elever vid t.ex. pågående skadegörelse i skolan. Bestämmelsen i skollagen om omhändertagande av föremål är avsedd att ge lagstöd för ingripanden bl.a. i situationer då det inte finns förutsättningar för ett ingripande med stöd av nödvärns- eller nödrätten. Som Lagrådet också påpekar är det angeläget att bestämmelserna i skollagen är tydliga och har en begränsad räckvidd. Det får inte råda någon tvekan om vilka personalkategorier som får ingripa och hur långt befogenheterna sträcker sig. En eventuell utvidgning av kretsen av behöriga beslutsfattare enligt första stycket bör enligt regeringens mening föregås av ytterligare överväganden. Regeringen är inte beredd att nu föreslå en sådan utvidgning. Regeringen är inte heller beredd att, som Lagrådet uppmanat regeringen att överväga, låta rektor kunna delegera sina befogenheter enligt första stycket i likhet med vad som är möjligt enligt 6 § i detta kapitel. Till skillnad från de befogenheter som bl.a. rektor har enligt 6 § avser befogenheten i denna paragraf en direkt och mer ingripande form av myndighetsutövning.

Paragrafen gäller enligt tredje stycket inte i de skolformer som riktar sig till vuxna.

Noteras kan att lärare har idag rätten att omhänderta störande föremål under undervisningen. Det gäller i högsta grad mobiltelefoner. Samtidigt bör skolan skapa regler för hur smartphones kan användas under lektionstiden.

De är nämligen inte bara en telefon eller spelmaskin som gamla tiders telefoner. Den är i högsta grad en dator i miniatyrform. Ytterst lämpad som dokumentationsinstrument, surf för information och kommunikation. Även som en del av "flippa klassrum".

Så det är i hög grad en pedagogisk fråga med mobiler och dess användning. Inte en politisk detaljstyrningsfråga. Dessutom är teknisk utveckling av goda för att utveckla de pedagogiska metoderna.

Korridorvakter i gammelmedia

Inför öppen ridå i gammelmedia ser vi nu i boulevardpressen en fajt om vilken korridor som gäller. Är det den ärbara vänsterpressen med AB i spetsen? Eller är det "högern" med Expressen? Ingen skulle jag säga har monopol på åsikter. Åsikter kan vara många. Bygger de på värderingar eller attityder. Oftast hänger de inte ihop. För det som styr varje människa är dess beteende utifrån dess värderingar. Givet det ser vi på korridoren från olika synvinklar.

Högersyn i korridoren

Vänstersyn i korridoren

Om man ska ha olika korridorväktare blir diskussionen rätt fattig. Diskussion och dialoger bör bygga på ömsesidig respekt för fakta och synvinklar på tolken av dessa. Annars är vi tillbaka till den värld vi hade under 1970-talet. Där var det finare att skjuta med än röd bössa än en blå. Då styrdes åsiktsmaskinen av rödvinsvänster. Med företrädare som Myrdal m fl som förhärligade Mao och kulturrevolutionen. Kambodja och röda khmererna. Och Kuba som den sanna socialistiska staten.

 

Gud bevare oss från att åter hamna i den destruktiva debatten om svart eller vitt. Hög tid att bli som de gamla romarna. Att åter anträda arena och ha diskussioner utan pekpinnar om vilkens korridor in till arenan som är den rätta.

För idag är ju trots allt den nya åsiktsarena de sociala medierna. Där bryts olika åsikter mot varandra i en skön blandning utan att det finns åsiktspoliser i form av redaktioner som sållar debatten. För åsiktskorridorer blir för smala och för förutsägbara som icke sanningssägare utan endast åsiktsmaskiner enligt sektlogiken.

Media Expressen, AB

   

Evidensbaserad undervisning

Är det möjligt med evidensbaserad undervisning? Frågan blir relevant i ljuset av några forskares debattinlägg kring evidensbaserade politiska beslut. Det här med social ingenjörskonst framför politiska ideologier och samhällsbilder. Låt mig säga att evidens är viktigt om man ska försöka bevisa ett orsakssamband. Men att ge sig ut i tassemarkerna att försöka sig på att evidensbasera demokrati är en farlig väg. Den skapar bara sådant som vi för länge sedan borde veta när det hamnar i händerna på diktaturer eller sekter.

Däremot kan man fundera om evidensbaserad medicin inom vården är överförbara på andra discipliner som t ex pedagogiken. Skollagens 1 kap 5 § säger att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Med detta följer frågan vad är vetenskaplig grund?

En definition på evidens som grund för vetenskapligheten är:

Evidens är vetenskapliga belägg som tjänar till att antingen stödja eller gå emot en vetenskaplig teori eller hypotes. Sådan evidens förväntas vara empirisk och lämpligt dokumenterad i enlighet med de vetenskapliga metoder som gäller i respektive kunskapsfält. Normerna för evidens kan variera beroende på vetenskapsområde, speciellt mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap. Belägg är vad som krävs för att infria en så kallad bevisbörda. (Wikipedia)

Tar vi denna tanke vidare kan följande tankar finnas kring detta med evidens. Om du ska bygga ett kvalitetsregister för skolan är det viktigt att vara överens om vad som ska mätas. Problemet i skolans värld är vad som ska mätas. Här är man inte överens. Problemet är att det dessutom inte finns någon neutral kontrollgrupp i skolan att mäta emot som t ex inom medicinen. Där har man tydliga sjukdomar med patienter man kan föra ett register över och kontrollera mot gruppen "friska" individer. På det viset hittar man förklaringsmetoder och effektiviteten i behandlingsmetoder.

Det närmaste evidensbaserade kvalitetsregister i skolan är nog allt John Hatties metaanalyser i Visible Learning. Där listas de påverkansfaktorer som finns på studieprestationer. Så den stora utmaningen för skolkommissionen är att inte bara fundera på skolsystemets utformning utan lika mycket på om det behövs ett opolitiskt kvalitetsregister.

Kvalitetsregistret behöver både innehålla sådant Hattie mätt som vad finns det för effektiva pedagogiska strukturer som går att mäta och jämföra emot hur väl skolan levererar undervisning. En svår och kanske oöverstiglig önskan. Om det inte är möjligt att skapa en evidensbaserad undervisning är det nog bästa att skollagen ändras i sin lydelse. Eftersom vetenskap är ett skiftande kunskapsfält finns det ingen entydighet. Därför bör ordet vetenskaplig grund slopas i skollagen. Då är det bättre att låta skolan var den medborgarskola där barn socialiseras in och får lära sig basfärdigheterna utan politiska pekpinnar för att klara det framtida samhället.

Media DN1, DN2, SvD

Källor:

Skollagen (2010:800)

Wikipedia