Ständigt denna mobil

Nu har politikerna och speciellt Stefan Löfven överträffat sig själv. Dags att förbjuda mobilen på lektion tycker han. Han stöder sig på en stokastisk variabel i form av en forskningsrapport från London School of Economics. Något mer skilt från både verklighet och kunskap får man leta efter.

Han verkar dessutom dåligt påläst om existerande skollags femte kapitel. Den säger (kursiv text lagtext övrigt motivtexten):

Omhändertagande av föremål

22 § Rektorn eller en lärare får från en elev omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i denna.

Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut enligt första stycket.

Denna paragraf gäller inte för kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

I paragrafens första stycke anges under vilka förutsättningar och i vilka sammanhang lärare och rektorer kan använda sig av befogenheten att omhänderta föremål som tillhör elever och alltså på detta sätt rubba besittningen till föremål som på olika sätt kan anses tillhöra en elev. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 20 § och 9 kap. 18 § i 1985 års skollag. När det gäller tillämpningen kan hänvisas till motiven till de bestämmelserna, se prop. 2006/07:69 s. 15–17.

Av andra stycket framgår att rektorn inte har någon möjlighet att delegera beslutanderätten avseende omhändertagande av föremål. Det är med andra ord bara lärare och rektorer som har en rättslig befogenhet att omhänderta föremål. Lagrådet har påtalat att det kan uppstå akuta situationer där rektor eller lärare inte är på plats och annan personal inte har befogenhet att omhänderta t.ex. en kniv eller en sprayburk, och ifrågasatt om detta är tillfredsställande med hänsyn till ändamålet med bestämmelsen.

Regeringen vill framhålla att det med stöd av straffrättsliga regler om nödvärn och nöd kan finnas möjlighet för all skolpersonal och även andra att ingripa mot elever vid t.ex. pågående skadegörelse i skolan. Bestämmelsen i skollagen om omhändertagande av föremål är avsedd att ge lagstöd för ingripanden bl.a. i situationer då det inte finns förutsättningar för ett ingripande med stöd av nödvärns- eller nödrätten. Som Lagrådet också påpekar är det angeläget att bestämmelserna i skollagen är tydliga och har en begränsad räckvidd. Det får inte råda någon tvekan om vilka personalkategorier som får ingripa och hur långt befogenheterna sträcker sig. En eventuell utvidgning av kretsen av behöriga beslutsfattare enligt första stycket bör enligt regeringens mening föregås av ytterligare överväganden. Regeringen är inte beredd att nu föreslå en sådan utvidgning. Regeringen är inte heller beredd att, som Lagrådet uppmanat regeringen att överväga, låta rektor kunna delegera sina befogenheter enligt första stycket i likhet med vad som är möjligt enligt 6 § i detta kapitel. Till skillnad från de befogenheter som bl.a. rektor har enligt 6 § avser befogenheten i denna paragraf en direkt och mer ingripande form av myndighetsutövning.

Paragrafen gäller enligt tredje stycket inte i de skolformer som riktar sig till vuxna.

Noteras kan att lärare har idag rätten att omhänderta störande föremål under undervisningen. Det gäller i högsta grad mobiltelefoner. Samtidigt bör skolan skapa regler för hur smartphones kan användas under lektionstiden.

De är nämligen inte bara en telefon eller spelmaskin som gamla tiders telefoner. Den är i högsta grad en dator i miniatyrform. Ytterst lämpad som dokumentationsinstrument, surf för information och kommunikation. Även som en del av "flippa klassrum".

Så det är i hög grad en pedagogisk fråga med mobiler och dess användning. Inte en politisk detaljstyrningsfråga. Dessutom är teknisk utveckling av goda för att utveckla de pedagogiska metoderna.