Kunskap för jämlikhet

Kunskap för jämlikhet är mottot. Inte massor med likvärdighet genom social ingenjörskonst. I en ledare skriver Widar Andersson:

...två lärarfackens och LO: s gemensamma seminariedag för en "Likvärdig skola" på Norra Latin i Stockholm. Agendan för en likvärdig skola som Lärarfacken och LO har tagit fram handlar nästan uteslutande om hur eleverna ska vara, blandas, köa, fördelas och upptagningsområdesindelas. Fixeringen vid sådant som elevkårens sammansättning är extrem. Visste jag inte bättre så skulle jag tro att det gamla Saco förbundet LR och de två andra har tagits över av identitetsvänstern där bakgrund och hudfärg är allt och vart du ska och din kamp för kunskap är intet.

Om man ska få ett rättvist samhälle är kunskapen avgörande. Därför behöver olika grupper olika stöd för att ge alla chansen till ett drägligare liv. Inte lika mycket stöd eller omblandning av grupper. Det är som att springa fortare i samma riktning utan att öka kunskapsmassan i samhället.

Frågan vi måste ställ oss är vilken kunskapssyn vi ska ha i samhället. Låter vi elever bara flyta igenom skolan utan grit hamnar vi fel. Grit, eller på svenska uthållighet, för att nå din kunskapsnivå är avgörande både för individen och samhället, inte hur du blandar individer. Speciellt oroande är det att den socioekonomiska bakgrunderna får spela roll för lärandet. Speciellt i kontexten invandrade barn. Ser vi på gruppen invandrade elever var den 2006 11 procent av populationen. 2015 har den ökat till 17 procent. Om dessa inte ges rätt förutsättningar för att lära har vi ett problem.

Det råder ju konsensus om att gymnasieexamen är avgörande för att ha en chans till arbete efter skolan. Om då elever har för svaga kunskaper från grundskolan är problemet stort, både för individen som samhället. För individen genom att bli lurad att tro att kunskaperna från grundskolan räcker, för samhället att de sociala kostnaderna ökar.

Tittar vi på de elever som har dåliga kunskaper för nästa nivå i studierna är det hela 35 procent av de som började gymnasiet har inte tagit en examen efter tre år. Ser vi på den tiondel av studenterna med svaga betyg klarade hela 90 procent av eleverna inte en examen på tre år. Vad ligger rättvisan i detta? Ser vi på sysselsättningsgraden vid 33 års ålder är det endast 70 procent av dem som hoppade av gymnasiet mot 90 procent för de som klarade gymnasiet med svaga betyg som har ett jobb.

För övrigt anser jag att kunskap ger jämlikhet inte omblandning av grupper.

Media Folkbladet
Källa:
Henrekson, Magnus et all (2017) - Kunskapssynen och pedagogiken, Dialogos (s 44)

Elevers dubbla portar

Elever får dubbla portar att gå igenom från nästa hösttermin. Då har vi en 10-årig grundskolan. Riksdagen beslutade med 181 röster för att göra förskoleklassen obligatorisk. Emot röstade 122 stycken. Regeringen, med Stefan Löfven i spetsen, är aktiva att inte söka stöd från SD. Idag hände det, SD röstade med regeringen, istället för att rösta om en "riktig" grundskolan från 6-års åldern, som i Finland, som Alliansen föreslagit.

Beslutet innebär ett avsteg från att luta sig mot forskningen. I detta fall har ideologin styrt beslutet att permanenta dagens ordning. Det innebär att barn som fyller sex år under 2018 har skolplikt att börja en förskoleklass hösten 2018. Det är främst skollagens 7 kapitel 1, 4 §§ som ändras.

Det olyckliga i beslutet att det forskningen kommit fram till är att barn som går i förskoleklassen upplever att de inte riktigt har börjat skolan förrns de kommer upp i första klass. Det blir som att gå igenom två portar för eleven.

Den som lever får se om detta var vägen för att skapa bättre kunskapsresultat i skolan. Exemplet från Finland visar på en annan utveckling där man gjorde om skolan och undervisar sexåringar med lärare med annan profil än de som undervisar i svenska förskoleklasser. Tänk att regeringen inte vill luta sig mot forskningen när man yvas över att Skolkommissionen minsann lämnat ett vetenskapligt underlag för skolpolitiken.

Media SvD
Källor:
Utbildningsutskottets betänkande 2017/18:UbU17
Riksdagens snabbprotokoll 2017/18:31, 2017-11-15  

Vera

Kortaste kärleken kan ha långa konsekvenser. Under falsk flagg och identitet flyr Sabrine från krigets mörker under andra världskriget. Hemligheten hon bär med sig in i överklassfamiljen Ceder får oanade konsekvenser.

När bröllopet stundar i ett isigt och vintrigt Stockholms skärgård inträffar olyckan mitt i bröllops dansen. Härifrån nystas hemligheten upp vart äldre flickan Vera blir. Intrigerna i familjen Ceder skildras med kuslig exakthet över en överklassfamiljs total känslokyla och intriger mellan familjemedlemmarna.

Instängdheten går in på huden på Sabrine i Östermalmsvåningen. Hon är nästan i ett fängelse och sin äkta hälft har hon inte haft något könsumgänge med, sedan katastrofen på bröllopsnatten när Vera föddes i ett iskallt hus.

Sakta tar Anne Swärd oss med i den sanning som finns i en episk berättelse om flykt och överlevnad. Anne Swärd är en ny bekantskap för mig, som öppnat nya vyer i hur sanningen obönhörligt kommer ikapp tiden. En berättelse väl värd att stifta bekantskap med.  

Fars dag 2017

Fars dag blir lite speciell i år. Med mitt digitaliseringsjobb av mina diabilder hittade jag denna fina bild på min älskade pappa. En pappa som alltid fanns där. Många är minnena från de 60 år jag fick ha honom hos mig. Hans sociala förmåga att knyta ann till människor, även om han inte var den som hördes måst i sällskapen. Där känner jag igen mig i oräddheten att knyta kontakt med andra människor.

Med åren utvecklade vi en vuxenrelation långt bortom far-son relationen. Minns speciellt på slutet av hans liv delgav han mig många platser som varit hemliga. Var man kunde hitta liljekonvaljer eller svamp. Samtidigt, livserfarenheter som han skaffat sig i sin brokiga uppväxt till en respekterad låssmed, först på Östmark och sedan på ASSA Stenman.

Mycket skulle kunna sägas men det får räcka så här denna dag 12 november 2017. Kan bara säga att saknaden är stor trots att det är drygt 32 år sedan jag tog farväl med orden: Farväl kompis, när jag lätt handbuketten glida ner i graven.   

Tydligare läroplan för förskolan

Skolverket har kommit med ett utkast till läroplanens kapitel 2 om mål och riktlinjer. Ett lyft både språkligt och tydlighet.

Den största välgärningen är att Skolverket tar bort ordet strävan och omvandlar målen till distinkta övergripande mål. Mål som sedan kan delas upp och förfinas för att styra den enskilda förskolan utifrån. Detta gör att målstyrningen av förskolan blir lättare att genomföra utifrån skollagens definition av undervisningen, att den ska vara en målstyrd process (Skollagen 1 kap 3 §).

Ett annat fall framåt är renodlingen av begreppet borttagandet av ordet föräldrar. Det är enhetligt vårdnadshavare som används som begrepp i relationen till förskolan. Möjligen kan man fråga sig hur enskilda familjekonstellationer påverkas av att en förälder har ett juridiskt ansvar och en annan inte. Hur ska den som inte har det juridiska ansvaret vara med att påverka sitt barns utveckling?

En annan förbättring är under avdelning utvecklande och lärande. Här har ett förtydligande gjorts i målen vad olika lärande delar ska innehålla för talspråk, ordförråd, skriftspråk, matematik, naturvetenskap och teknik. Dagens Lpfö 98/16 är på dessa delar mer otydliga. Därtill har detta huvudmoment utökats med ett nytt mål.

Ytterligare en del som inte finns i Lpfö 98/16 är begreppet digitalisering och dess verktyg. Utkastet till läroplanen för förskolan tar upp detta på flera ställen. Några är riktlinjerna i utveckling och lärande samt förskolechefens ansvar.

Skolverket har i sitt utkast också försökt göra en samstämmighet med skollagens definitioner för att tydliggöra att förskolan är det första steget i skolväsendet. Man använder konsekvent ordet utbildning istället för ordet verksamhet. Även om det är samma sak enligt skollagens definition.

Huvudmomentet uppföljning, utvärdering och utveckling har utvecklats och renodlats. Detta kapitel har genom åren, sedan 2011, varit ett huvudbry. När jag försök förklara detta kapitel har jag utgått från Lgr11 huvudmoment om bedömning och betyg. Alltså vilka metoder och dokumenteringssätt används för att få systematisk förbättring av utbildningen. De skrivningar som gjorts i utkastet är tydligare vad som efterfrågas för att förbättra förskolan.

Slutligen, under avdelningen positiva saker, är att Skolverket ger sig i kast med det mest omdiskuterade begreppet i förskolan: undervisning. I utkastet har ett helt nytt huvudmoment tillkommit om vad som menas med undervisning genom sju riktlinjer för vad förskollärarna ska beakta i sin undervisning. Möjligen skulle jag personligen rekommendera ett åttonde:

• säkerställa att undervisningen styrs utifrån läroplanens mål

Det som kanske mest rört upp känslorna med det nya utkastet är följande skrivning:

Förskollärare och annan personal ska

I nuvarande läroplan är det arbetslaget som avses som den största gruppen. Genast börjar olika grupper att strida om vem annan personal är för ena. Är det barnskötare eller vadå? Som jag tolkar skrivningen vill man ha en samsyn med övriga skolan där uppdelningen är lärare och alla. I ordet alla inkluderas kurator, måltidspersonal, sköterskor, specialpedagoger,barnskötare m fl. Det är en klar distinktion att det inte bara är den pedagogiska personalen som är ansvarig i en förskola utan alla som på ett eller annat sätt är delaktiga i utbildningen.

För övrigt ser jag fram emot hur Skolverket kommer att presentera sitt förslag i mars 2018. Det som hittills presenterats i utkast 2 ser lovande ut.

Källa:
Utkast 2: 2017-11-06, 2. Mål och riktlinjer, Skolverket.   

Älskade föräldrar - att minnas länken bakåt

Älskade föräldrar är denna Allhelgonadag länken bakåt. Bilden är tagen i villan de köpte, som det högsta målet i deras liv. Båda föräldrarna kom från små omständigheter i Fattigsverige. Pappa från södra Norrland och mamma från södra Sörmland. Den ena från fattig skogsbygd med små omständigheter. Den andra från småbrukarfamilj under Eriksbergs gods.

Pappa växte upp med kravet att tidigt bidra med försörjningen. Redan som treåring skickades han ut som vallpojke med korna. Berättades att han ibland rymde hem när han inte stod ut att sitta i skogen bland kräken. Försvårande blev det när farfar Johan omkom i drunkningsolyckan i Västra Ormsjö 12 maj 1936. Familjen upplöstes och skingrades för vinden efter några år när farmor inte lyckades hålla ihop ekonomin. Pappa tog sig söder över till Sörmland för att jobba i jordbruket och så småningom i industrin.

Mamma hade en mer ordnad uppväxt, även om den var präglade av knappheten. Mormor och morfar var arrendebönder på gården Sandvik under Eriksbergs fideikommiss. Även hon fick tidigt var med att hjälpa till i familjen, även om hon fick sin skolgång i Sörgölets skola. Så småningom tog hon sig till Eskilstuna och jobbade som hembiträde i industristadens bättre familjer.

Pappa landade i Eskilstuna 1945 för att som samvetsöm göra militärtjänsten på brandstationen. Eftersom både pappa och mamma tillhörde pingströrelsen träffades de så småningom i kyrkliga sammanhang. Pappa kom från icke troende sammanhang, men gick med i rörelsen under fallarväckelsen i Västerbotten tillsammans med farmor. Mamma däremot växte upp i pingströrelsen. Mormor och morfar var medlemmar i Filadelfiakyrkan i Katrineholm, där morfar var älstebroder, som det hette på den tiden, idag att jämföra med församlingens styrelse och ledamot i den.

Runt 1950 träffades mamma och pappa och gifte sig året därpå. Året efter föddes jag. Uppväxten på bakgården på Klostergatan i Eskilstuna är ett ljust minne. Här växte många arbetarbarn upp. Samtidigt fanns gemenskapen i Filadelfiakyrkan. Här gick man i söndagsskolan, barntimmarna och tidigt var man med i mötessammankomsterna. Två världar som präglade mig. Samtidigt som jag uppfostrades under mottot: frihet under ansvar. Detta motto har jag levt under hela mitt liv och är tacksam för detta, trots att en av världarna var snäv.

Jag skrev följande på min tidslinje på Facebook idag:

Alla Helgons dag, en dag för eftertanke kring de som gått före oss. Jag tänker på det mina föräldrar gav mig, frihet under ansvar. En frihet jag högt värderar att fått lära mig att bära. Kanske friheten inte alltid varit till fördel i olika kontexter man befunnit sig i när tankar inte stämt med övrigas. Hur viktigt är det att aldrig hamna i situationen där överrockar och svartrockar får styra den fria tanken. Tyvärr har jag allt för ofta mött dessa bokstavstroende, med den enda rätta vägen. Att diskutera och ha dialog med den typen av människor är som att spilla krut på döda kråkor skulle min salige far i åminnelsen ha sagt. En mästare i ordstäv var han. Men ack så sant. När bokstavstron blir överrock är vi farligt ute. Ja, ja mycket kan sägas om detta tilltag inom akademin och politiken.

Länken till mina föräldrar är viktig att förmedla vidare. Låt alltid minnet av de som gått före bli tydlig för framtiden och gjorde din tillvaro möjlig. Vila i frid pappa och mamma.     

Sluttande plan utför för sexorna kunskaper

Skolverket har kommit med resultatet för årskurs 6 betygsresultat för 2017. En inte allt för uppmuntrande läsning. Trenden är ett sluttande plan utför sedan 2015. Om det beror på ökat antal elever eller något annat är inte klart.

2016/2017 gick 111 139 elever i årskurs 6. Det är en ökning med 2 700 elever. Fördelningen mellan könen är en övervikt på antalet pojkar. De är till antalet 51,6 procent av populationen och flickor 48,4 procent. Generellt är flickorna kunskapsresultat bättre än pojkarnas under 2017.

Tittar vi på hur många elever som får godkänt betyg (A-E) är det endast 77,7 procent. Ser vi över perioden 2015 - 2017 är det en minskning med 2,8 procentenheter. Mellan 2015 - 2016 var minskningen 1,3 procentenheter och 2016 - 2017 var minskningen 1,5 procentenhet. En ökade minskning över tiden.

Flyttar vi fokus till hur det ser ut i betygsfördelningen mellan de olika ämnena ser den ut som följande diagram:

Åter skiljer engelskan ut sig även detta år med betyget A+B på hela 40 procent. En ökning med 1 procentenhet högre än 2016. Däremot har betyget F ökat med 1 procentenhet. Nästa ämne som ökat är modersmål för betyg A+B från 32 procent 2016 till 33 procent 2017. Betyget F för modersmål är oförändrat mellan åren på 3 procent. Betyget A+B är oförändrat mellan 2016 och 2017 för Idrott och hälsa samt Svenska som andra språk. Störst minskning för betyget A+B har matematik med 3 procentenheter till 23 procent 2017.

Tittar vi på betyget F ligger den på en oförändrad nivå mellan 2016 - 2017 på 39 procent för svenska som andra språk. För matematik har betyget F ökat med 1 procentenhet som för idrott och hälsa.

Trenden på resultatet är oroväckande. Vad är det som gör att skolan inte förmår att lyfta kunskapsresultaten? Frågan är inte bara ett täcken på systemfel utan lika mycket frågan om vilka pedagogiska metoder skolan har och hur de påverkas av faktiska kunskapsresultat i de olika ämnena. Görs genomlysningar av hur många elever som faktiskt riskerar att inte nå kunskapsmålen. Jag har inte svar på frågan. Men det är viktigt att resultatanalysen av kunskaperna görs på ett enhetligt och adekvat sätt så de pedagogiska metoderna hjälper eleverna att få ett godkänt betyg (A-E).

Källa:
Betyg i årskurs 6, vårterminen 2017, Dnr: 2017:00988, Skolverket.