Huvudmannen rundar sextrakasserier i skolan

Huvudmännen rundar sextrakasserierna i skolan. Om det beror på okunskap eller oförmåga kan man fundera över. Skollagen 6 kap är tydlig på kränkningar:

7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.

Därtill stipulerar skollagen att huvudmannen ska jobba med diskrimineringar i 6 kap i skollagen:

2 § Bestämmelser om förbud m.m. mot diskriminering i samband med verksamhet enligt denna lag finns i diskrimineringslagen (2008:567).

Problemet med är att många borde känna till att kränkningar är det Skolinspektionen hanterar via Barn- och elevombudet (BEO). Diskriminering däremot via Diskrimineringsombudsmannen (DO). Skillnaden mellan dem är att BEO kan utkräva viten mot huvudmän som inte fullföljer sitt uppdrag och förbygger kränkningar. Däremot har inte DO denna möjlighet. Följden blir att sexuella trakasserier hamnar i tomma intet genom att det är DO som hanterar dessa frågor. Därför vore det en välgärning om regeringen tar gymnasieminister Anna Ekströms uttalande, i samband med #metoo, på allvar och flyttar över trakasserier i skolan till BEO, så det går att kräva skadestånd mot de huvudmän som inte sköter sitt jobb.

I GP går Karin Pleijel, skolnämndens ordförande i Göteborg, ut i en debattartikel om att skolorna i Göteborg ska jobba med värdegrunden för att mota bort sexuella trakasserier. Men inte en stavelse om kommunfullmäktige i Göteborgs ansvar. Skrämmande.

Av bilden ovan är det rätt tydligt att ansvaret ligger på politikerna och inte förvaltningen. Dessutom stipulerar 6 kap i skollagen följande:

8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Planen ska innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.

Då är det skrämmande att läsa ett inlägg i en tråd jag initialiserad i en Facebookgrupp, där Cilla Lundström visar hur Göteborgs stad hanterar frågan i den politiska nämnden. I protokoll 2017:10 av den 2017-10-27 paragraf 184, Dnr 0045/17, noteras anmälan om kränkning av elev till huvudman. Kontentan är att nämnden informeras om kräkningen och diarieför anmälan. Ingen åtgärd noteras i protokollet. Vad är detta för styrning och förebyggande av kräkningar. Om Göteborg stads utbildningsnämnd behandlar detta ärende på ett regelvidrigt sätt, hur ser det ut i övriga kommuner i Sverige.

Debattartikeln, som Karin Pleijel skrivit, är ett praktstycke i konsten att prata och tro att det är andra som ska göra jobbet. Så är inte fallet. Dessutom är det inte bara att prata om sexuella trakasserier som en del i värdegrundsarbetet utan det fordras gedigna kunskaper i sex- och samlevnadskunskaper. Samtidigt kan vissa ämnen bli extra känsliga om man inte tydligt kommunicerar varför man gör vissa saker i ett ämne. I en tråd på Facebook, initierade Patrik Ask, om det här med ämnet Idrott och hälsa. Hur stor är risken att lärare kan bli föremål för anmälningar när de instruerar elever hur vissa idrottsmoment ska utföras genom att med händer hjälpa elever att utföra rätt rörelse och de placerar sina händer på kroppen. Tänk vad det kan innebära om det upplevs som fel handgrepp i ljuset av den debatt som sker i följderna av #metoo.

Mycket behöver styras upp i skolans värld kring det här med kränkningar och sexuella trakasserier. Börja med att se till att politiken tar sitt ansvar i kommunfullmäktige och faktiskt gör det jobb skollagen kräver av dem. Här råder inte kommunalt självstyre som avtalsfrihet. Skolhuvudmännen har ett strikt ansvar för att kränkningar inte sker på skolan.

Media GP
Källa: Skollagen (2010:800) kap 6. 
  

Rytet av en flodvåg

Rytet av en flodvåg har #metoo blivit. Aldrig förr har så mycket smörja vält fram i media och annorstädes kring sexuella trakasserier. Behövligt och riktigt att frågan tas upp för att beskriva det svineri som vissa män ägnar sig åt och de medberoende som ägnar sig åt tystnaden. I alla gruppkonstellationer finns ett kamaraderi, där dominanta personer sätter agendan och resten är tysta för att inte bli bortspolade ur den tjocka härliga gemenskapen.

När jag läst många av artiklarna kring #metoo har jag osökt tänkt på en tsunamivåg. Så länge vågen var ute på det stora öppna havet välde den fram i behaglig höjd. Ju fler som hakade på och vi börja närma oss det grunda vattnet när alla olika kulturgemenskaper och andra yrkesgrupper gör sina upprop ökar kraften och höjden i vågen med de förödande konsekvenserna vi såg 2004.

Förr eller senare drar fenomen, som #metoo, sig tillbaka som när energin i flodvågen ebbar ut. Kvar blir ett förött landskap.

Hur kommer det att se ut för oss män, tänker jag. Några stora båtar har flyttats upp på torra land. Här har vi det stora dinosaurierna som "kulturprofilen" kopplad till Svenska Akademin. Här har vi manliga skådespelare som inte kan hålla reda på dikt och verklighet. Här har vi jurister som inte vet skillnad mellan juridik och moral. Här har vi politiker som uppbär förtroendeposter som inte heller kan hålla fingrarna i styr. Senast i raden är Roger Mogert och Lars Ohly. Lars Ohly bekände sina färska övertramp i en debattartikel i SvD (23/11). Han girade snabbt över med att skuldbelägga alla män för sitt beteende:

Om de berättelser vi nu hör ska leda till varaktig förändring måste vi inse vår egen del i de patriarkala mönster som präglar hela vårt samhälle. Vi är både våra värderingar och våra handlingar.

När personer med hans fd position inte förstår att könsmaktsordning och statsfeminism inte har ett dugg att göra hur vissa män beter sig. Kollektiv skuldbeläggning är så befängt att man häpnar. Själv kan jag tycka att en kvinna är vacker och sexig. Det innebär inte att jag med automatik, lik en fjortis, ska dit och tafsa. De flest män växer ifrån sitt pubertala uppträden och ska inte belastas för att ett fåtal inte mognat och ser skillnad i sitt uppträdande och tar det som intäkt för att prata om patriarkala mönster. Att sådant finns sticker jag inte under stolen med, men i gemen förhärskar dessa mönster i olika grupper, speciellt i de klanstrukturer som finns i utanförskapsområden och vissa institutioner som inte har demokratiserats.

Men manligheten har fått sig en kyrkogård av bråte att ta reda på. Att städa upp efter #metoo kommer att ta tid eftersom allt handlar om varje enskild mans beteende och värderingar. Inte om att enkom lösa problemen med politiskt styrd jämlikhet. Centralstyrda politiska projekt har sällan eller aldrig lyckats när det kommer till kultur och speciellt den tysthetskultur som råder. Det oavsett den finns på arbetet, kulturlivet, politiken eller för den delen inom religiösa sammanhang. Varje människa behöver pröva sina handlingar och se sig själv i spegeln. Står jag för det jag gjort.

Media SvD1, SvD2, SvD3     
 

De ojämlika pojkarna i skolan

Klassiskt ser vi gärna skolan som bilden ovan. All sitter i sina bänkar med blicken fram mot tavlan. Ordning och reda är det. En väsensskild bild från dagens skola. Skolan är i mångt en skola byggd på flickors sätt att studera och lite på pojkars sätt att vara. Biologiskt mognar flickor fortare än pojkar. I ledaren i DN (22/11 -17) skriver ledarskribenten:

Pojkar är egentligen inte dummare, men vi vet sedan tidigare att det finns en utbildningsklyfta.

Detta fick mig att tänka på min egen studiebana. Utbildningsklyftan har funnits i alla generationer. Det föranledde mig till följande skrivning på min tidlinje på Facebook:

Åter funderar jag på varför vi killar inte är mer jämställda inom kunskapsområdet. Är det resultatet av en skola som klumpat inom allt till en enda studieinriktning i grundskolan. Innan grundskolan fanns det fyra former av realskola, när grundskolan infördes på 60-talet fanns nio studielinjer att välja på. Noterade att vi killar som inte precis var några fenor på språk kunde välja naturvetenskap eller teknik som inriktning. Det hjälpe mig vidare till akademisk examen. Hade skolan sett ut som idag är det nog troligen att jag aldrig lyckats. Ja, ja man kan fundera mycket kring varför killar inte är jämställda kunskapsmässigt i dagens Sverige.

För det finns en sanning i detta med pojkar och mognad. Senare under tonåren mognade jag säkert mer med fokus på studier och målet med att ta min civilingenjörsexamen. Turen, eller hur jag ska säga, var nog att jag fick välja den tekniska banan redan som ung. Där kände jag mig hemma och kunde utveckla mina kunskaper redan på grundskolan. Frågan är om vi i strävanden att minska ojämlikheten för pojkar kanske skulle omorganisera skolan. Kanske snegla på vad var bra med den linjeindelade grundskolan och vad kan tas var på i en framåtriktad grundskola. Det ända vi vet om framtiden är att den ser annorlunda ut än dagen. Oavsett det måste varje uppväxande släkte kunna läsa-skriva-räkna. Har du inte den kunskapen från tidig ålder är det ett handikapp resten av livet.

Isak Skoglund skriver följande på DN-Debatt om oklara läroplaner:

De sjunkande resultaten i den svenska skolan är ett ämne som återkommande debatteras. Vänstern hävdar ofta att orsakerna ligger i systemfel, som exempelvis införandet av det fria skolvalet i början av 1990-talet. Det tycks dock sakna tydligt stöd i forskning. Från högern är i stället förklaringarna till de fallande kunskapsresultaten ofta lärarnas bristfälliga kompetens, trots att PIAAC-mätningarna visar att svenska lärare når förhållandevis höga kunskapsnivåer. Oavsett vad så står vi inför ett problem – eleverna lär sig allt mindre.

Samtidigt skriver Isak Skoglund om tre saker som borde ändras i dagens läroplan för grundskolan, Lgr11: Elevinflytandet, kunskapskraven och entreprenöriellt lärande. När det gäller elevinflytandet kan man ha många synpunkter på det. Jag går inte närmare in på för- och nackdelar med elevinflytande. Men det är trots allt lärarna som står för innehållet i undervisningen. Osökt kommer jag in på nästa punkt kunskapskraven.

Har tidigare, som Isak Skoglund påpekar, ondgjort mig över de är ett under av otydlighet i kunskapskraven. Jag ska inte gå in på det igen, det är en styggelse med värdeord i bedömningsunderlag, eftersom det innebär ett godtycke byggt på varje lärares definition av värdeorden. Men tittar man på den nationella betygsstatistiken tycks detta försvinna och fortfarande vara normalfördelad i den total elevpopulationen.

Däremot undrar jag lite om det är kunskapskraven som är det som ger otydlighet i vad eleven ska lära sig. Det är faktiskt så att lärarens underlag för undervisningen är kursplanens centrala innehåll som styr. Kunskapskraven är bara mätsystemet för att se i vilken grad eleven skaffat sig kunskaper och ämnesförmågor. Under 1900-talet har vi haft tre betygssystem. Det första var det absoluta betygen, ett system som utgick från att det existerade en absolut och säker kunskap som skulle föras över till eleverna.

Under 1960-talet infördes det andra relativa eller, som det ibland kallas, det grupprelaterade betygssystemet. Främsta syftet var att systematiskt och tillförlitligt rangordna elever. Detta för att rangordna urvalet till högre studier. Däremot anger detta betygssystem inte på något tydligt sätt vilka kunskaper en elev har.

Dagen mål- och kunskapsrelaterade betygssystem, är det tredje kan, i jämförelse med det grupprelaterade, ge bättre information om elevernas kunskapsutveckling och kunskapsprofil genom att betygen är relaterade till angivna kunskapskvaliteter.

Att återgå till ett relativt betygssystem är inget framgångsväg, trots att Isak Skoglund förfäktar att dagens system ger eleven möjlighet att prata upp betygen. Om det är fallet är det snarare så att Skolverket måste omarbetar bedömningskriterierna så att otydligheterna försvinner. För inget av de två tidigare betygssystem mäter kunskap.

Så frågan är hur mycket ska styrdokumenten ändras för att skapa en jämlikare skolan för pojkar. Är det dokumenten i sig? Är det sättet att organisera högstadiet? Är det en kombo av det som ska göras. För att bara ägna sig av blandning av kön och etnicitet i klassrummet leder i sig inte till att minska klyftan mellan pojkar och flickor eller socioekonomisk bakgrund.

Media DN1, DN2

Källor:
Grundskolans läroplan Lgr11.
Danielsson, Roger J&Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen (Bilaga 5: Olika betygssystem i tiden. s 127)

Blogginlägg Pluraword:
Växla upp kunskapssynen i skolan     

Bedömning relativ i slutbetygen

Bedömningen verkar vara relativa i årskurs 9 slutbetyg i de olika ämnena. Hur suttit och analyserat betygsstatistik i skolans ämnen över de tre senaste åren. Resultatet blev som figurerna visar.

Jag tog ut figurer för ämnena matematik och engelska. När jag studerar bilderna undrar jag hur det kan komma sig att de har formen av någon slags normalfördelning. Sedan 1994 har vi ett mål- och kunskapsbaserat betygssystem med kunskapskrav i varje betygssteg. Relativiteten finns inte i systemet utan bygger på att varje elev kan nå det kunskaper hen vill nå och därmed ett betyg icke relaterat till klasskamraternas. Teoretisk skulle alla elever i en klass ha betyget A.

Studerar man den samlade betygsstatistiken för landets niondeklassare framträder just en bild av normalfördelning. Sägas kan att studerar man en enskild skola uppträder inte det normalfördelade mönstret. Det intressanta är att fråga sig, hur kan det komma sig att ett normalfördelningsmönster uppträder nationellt? Jag har inget svar men är ruskigt nyfiken på detta. Är det så att bedömningarna följer en normalfördelad kurva trots allt med följande mönster:

streck, F i vänstra svansen, därefter E, D, C i mitten och B, A i högra svansen.

Är det så att det relativa betygssättande sitter kvar i skolan trots att det är 23 år sedan vi lämnade detta system. Om, undrar jag hur det står till med bedömningen och betygssättningen utifrån kunskapskraven.
 

Otydlighet skapar osäkerhet

Allt sedan utkastet från Skolverket kom, om ny läroplan för förskolan, har en diskussion förts kring olika yrkesgruppers status i förskolan. Det är tre ord som figurerar och skapar otydlighet.

Ansvar-ledning-bedriva

Skollagen och läroplanen blandar och ger. I definitionen ska förskollärare leda den målstyrda processen - undervisningen. I 2 kap 13 § ska förskollärarna bedriva undervisning. Slutligen skriver läroplanen Lpfö 98/16 ansvara för i sina riktlinjer.

Otydligheten kan möjligen ta synonymboken till hjälp för att reda ut begreppen.

• Ansvar: ta på sig, åtaga sig, axla, svara för, ställa upp
• Ledning: ledarskap, ledarroll, styre, chef, överinseende, kontroll, skötsel, nyckelroll
• Bedriva: driva, sköta, idka, ägna sig åt, hägne sig åt, utöva, handla

Med god vilja kan man säga att de överlappar varandra. Problemet blir när styrdokumenten används och tolkningen inte är entydig. Alla har vi en bild av ords betydelse. Därför hade det varit en välgärning att regeringen Reinfeldt I hade lyssnat på lagrådets svar på lagrådsremissen om olika definitioner som krockar med varandra. Vi lär få leva med denna otydlighet tills prejudicerande domar kommer i Högsta Förvaltningsdomstolen.

Tills vidare är det nog definitionen i 1 kap 3 § i skollagen som gäller med order ledning av en förskollärare för undervisningen.

Källa:
Skollagen (2010:800)
Nya stora synonymordboken (2000), Strömbergs bokförlag.

Kunskap för jämlikhet

Kunskap för jämlikhet är mottot. Inte massor med likvärdighet genom social ingenjörskonst. I en ledare skriver Widar Andersson:

...två lärarfackens och LO: s gemensamma seminariedag för en "Likvärdig skola" på Norra Latin i Stockholm. Agendan för en likvärdig skola som Lärarfacken och LO har tagit fram handlar nästan uteslutande om hur eleverna ska vara, blandas, köa, fördelas och upptagningsområdesindelas. Fixeringen vid sådant som elevkårens sammansättning är extrem. Visste jag inte bättre så skulle jag tro att det gamla Saco förbundet LR och de två andra har tagits över av identitetsvänstern där bakgrund och hudfärg är allt och vart du ska och din kamp för kunskap är intet.

Om man ska få ett rättvist samhälle är kunskapen avgörande. Därför behöver olika grupper olika stöd för att ge alla chansen till ett drägligare liv. Inte lika mycket stöd eller omblandning av grupper. Det är som att springa fortare i samma riktning utan att öka kunskapsmassan i samhället.

Frågan vi måste ställ oss är vilken kunskapssyn vi ska ha i samhället. Låter vi elever bara flyta igenom skolan utan grit hamnar vi fel. Grit, eller på svenska uthållighet, för att nå din kunskapsnivå är avgörande både för individen och samhället, inte hur du blandar individer. Speciellt oroande är det att den socioekonomiska bakgrunderna får spela roll för lärandet. Speciellt i kontexten invandrade barn. Ser vi på gruppen invandrade elever var den 2006 11 procent av populationen. 2015 har den ökat till 17 procent. Om dessa inte ges rätt förutsättningar för att lära har vi ett problem.

Det råder ju konsensus om att gymnasieexamen är avgörande för att ha en chans till arbete efter skolan. Om då elever har för svaga kunskaper från grundskolan är problemet stort, både för individen som samhället. För individen genom att bli lurad att tro att kunskaperna från grundskolan räcker, för samhället att de sociala kostnaderna ökar.

Tittar vi på de elever som har dåliga kunskaper för nästa nivå i studierna är det hela 35 procent av de som började gymnasiet har inte tagit en examen efter tre år. Ser vi på den tiondel av studenterna med svaga betyg klarade hela 90 procent av eleverna inte en examen på tre år. Vad ligger rättvisan i detta? Ser vi på sysselsättningsgraden vid 33 års ålder är det endast 70 procent av dem som hoppade av gymnasiet mot 90 procent för de som klarade gymnasiet med svaga betyg som har ett jobb.

För övrigt anser jag att kunskap ger jämlikhet inte omblandning av grupper.

Media Folkbladet
Källa:
Henrekson, Magnus et all (2017) - Kunskapssynen och pedagogiken, Dialogos (s 44)

Elevers dubbla portar

Elever får dubbla portar att gå igenom från nästa hösttermin. Då har vi en 10-årig grundskolan. Riksdagen beslutade med 181 röster för att göra förskoleklassen obligatorisk. Emot röstade 122 stycken. Regeringen, med Stefan Löfven i spetsen, är aktiva att inte söka stöd från SD. Idag hände det, SD röstade med regeringen, istället för att rösta om en "riktig" grundskolan från 6-års åldern, som i Finland, som Alliansen föreslagit.

Beslutet innebär ett avsteg från att luta sig mot forskningen. I detta fall har ideologin styrt beslutet att permanenta dagens ordning. Det innebär att barn som fyller sex år under 2018 har skolplikt att börja en förskoleklass hösten 2018. Det är främst skollagens 7 kapitel 1, 4 §§ som ändras.

Det olyckliga i beslutet att det forskningen kommit fram till är att barn som går i förskoleklassen upplever att de inte riktigt har börjat skolan förrns de kommer upp i första klass. Det blir som att gå igenom två portar för eleven.

Den som lever får se om detta var vägen för att skapa bättre kunskapsresultat i skolan. Exemplet från Finland visar på en annan utveckling där man gjorde om skolan och undervisar sexåringar med lärare med annan profil än de som undervisar i svenska förskoleklasser. Tänk att regeringen inte vill luta sig mot forskningen när man yvas över att Skolkommissionen minsann lämnat ett vetenskapligt underlag för skolpolitiken.

Media SvD
Källor:
Utbildningsutskottets betänkande 2017/18:UbU17
Riksdagens snabbprotokoll 2017/18:31, 2017-11-15