Rektor - skillnaden avgör

Under hösten anordnade Skoldialogen en seminarieserie om skillnaderna i rektorsrollen mellan Finland och Sverige. Den största skillnaden mellan de båda länderna är graden av detaljstyrning. Finland saknar helt styrande detaljer eller riktlinjer för rektors ansvar. I Sverige finns, frånsätt lagrumen i skollagen, riktlinjer i de skolformsvisa läroplanerna. I Lgr11 har rektor 15 tydligt utpekade riktlinjer att följa.


Till detta noteras en annan klar skillnad behörighetsmässigt. I Sverige kan vem som med pedagogisk insikt bli rektor. I Finland krävs en utbildning i tre steg för att bli rektor: Rekryteringsutbildning (kanske bli rektor), Utbildningsledarskap (vill bli rektor) och Utbildningsprogram för nya rektorer. När man väl blivit rektor finns fortbildningsutbildning: Kompetensutveckling för erfarna rektorer.


Den rektorsutbildning vi har i Sverige är inriktad på att man först har en anställning innan den statliga rektorsutbildningen kan börja. Den omfattar tre delar: Skoljuridik och myndighetsutövning, Mål- och resultatstyrning och Skolledarskap. Någon form av statlig kompetensutvecklings utbildning saknas i Sverige.


Ytterligare en skillnad är de krav som ställs på rektor. I Finland styrs rektors behörighet i en förordning med tydliga behörighetskrav:

• högre högskoleexamen
• sådan behörighet som lärare för aktuell undervisningsform
• tillräcklig arbetserfarenhet som lärare
• examen i utbildningsförvaltning

Här har vi den stora skillnaden mellan Sverige och Finland. Sverige har bara kravet på en rektor att hen ska ha pedagogisk insikt. Det innebär i praktiken att man kan rekrytera en förskollärare till att bli rektor för en gymnasieskola. I Finland är det helt omöjligt. Där måste rektorn för gymnasieskolan ha behörighet som gymnasielärare för att leda skolverksamheten. Frånsett dessa krav har rektorer en större frihet gentemot staten.


Mycket kan sägas i ljuset av de rektorssnurror vi har i Sverige. En tydlig skillnad är behörighetskraven. En annan detaljstyrningen i Sverige från statens sida. Utöver detta är problemet otydliga regler i styrningen mellan huvudman och rektor bidragande till rektorssnurror. Det behövs verkligen en översyn i Sverige för en professionell rektorsrollen.


Media SoS