Sagotantens krigsdagbok

Andra världskriget har berättats i faktaform och romanform genom åren. De sex åren har filmats med olika vinklar. Fortfarande drygt 70 år senare finns nya vinklar att se på andra världskriget vart efter hemliga dokument och berättelser släpps.

Sagotanten Astrid Lindgren skrev sin berättelse om den Lindgrenska familjen under dryga sex år från 1 september 1939 till 31 december 1945. En perioden är full av fakta, tidningsurklipp och betraktelser i dagbokens form.

De 17 läderinbundna dagböckerna var fram till 2013 en väl förborgad hemlighet i en korg på Dalagatan 46 i Stockholm. Det Lindgrenska hemmet sedan 1941. På den tiden var hon ingen författare utan sekreterare till kriminologen Harry Söderman. Men man märker hennes rättframma språk i krigsdagböckerna.

Dagboken börjar den 1 september 1939:

O! Idag började kriget. Ingen ville tro det.

Och avslutas nyårsafton 1945:

Jag önskar mig själv ett gott nytt år! Mig själv och de mina! Och hela världen helst också......även om det kanske inte kan bli ett gott nytt år, så kanske det kan bli ett bättre nytt år.

Mellan start meningarna och avslutande meningarna får man en inblick i ett Sverige ur ett Stockholms perspektiv. Med sporadiska glimtar från Furusund och Småland under sommar och jul. Här får vi inblick i familjens liv under dryga sex år. Om uppväxten av barnen Lasse och Karin. Om maken Sture och beredskapen. Trots ransoneringen verkar knappheten inte varit stor i den Lindgrenska familjen.

Med Astrid Lindgrens unika inblick i krigsapparaten under kriget snappade hon upp mycket som var förborgat för gemene man. Med sitt beredskapsarbete på den hemliga Postcensuren som granskare av militär- och privatpost till och från utlandet fick hon inblick i saker som få hade. Några avskrifter av brev från tiden på brevcensuren finns i faksimil i boken.

Astrid Lindgrens Krigsdagböcker är berättelsen om en familj och dess leverne under den svenska beredskapen. Hon krydda dagboken med tidningsurklipp och avskrifter från brevcensuren som underlag för tankar och synpunkter på krigsförloppet. Om engagemanget för Finland. Om det förskräckliga som ryssarna gjorde och som inte vädrades offentligt under kriget eller därefter när världen förfasade sig över Nazitysklands grymma dåd. Ett exempel på hur segrarna skriver historien. Men som med tiden kommer fram och grumlar bilden av segrarnas gärningar.

Dagböckerna är en högst personlig skildring värd att läsa. Jag är ytterligare en insikt rikare. Tack för det Astrid Lindgren och Karin Nyman.