Den vissna rosen

Den vissna rosen får symbolisera de oroande tecken om dagens regering oförmåga att bereda lagförslag som inte naggar grundlagarna i kanten. Under första kvartalet 2018 har Lagrådet starkt ifrågasatt en rad lagförslag. Dessa är bl a lagen om vinstbegränsning, lagen om ensamkommande barns rätt att stanna oavsett asylskäl eller inte, samtyckeslagen. Alla har fått kraftig kritik av Lagrådet.

Anna Dahlberg skriver i Expressen (29/3):

Många av de lagar som har kritiserats är så kallade symbollagar. Deras främsta syfte är att markera avstånd från sådant som samhället avskyr, såsom påtvingat sex och barn som far illa. I verkligheten passar dock fluffiga formuleringar, fria för tolkning, sällsynt dåligt som lagstiftning. Resultatet riskerar att bli rättsligt godtycke och att politiken avhänder sig makt till juridiken.

Att Socialdemokraterna faller till föga för den sortens symbolpolitik är illavarslande.

Att symbolpolitik får styra Socialdemokratin är inget annat en ett tecken på de är den vissna rosen i svensk politik. Kanske snudd på första tecknet på skadlig inverkan på demokratin. Statsvetarprofessorerna Sören Holmberg, Staffan I Lindeberg och Bo Rothstein skriver idag (2/4) på Under strecket SvD om vad som gör att demokratier blir diktaturer. I redogörelsen går professorerna in på hur olika demokratiska ledare omvandlat sina länder. Däribland det som håller på att hända i världens äldsta demokrati USA under Trumps ledning. De säger att det finns fyra fenomen att se upp för i ett sk "limus-test":

Politiska ledare som 1) inte tar avstånd från våld som kampanjmedel, 2) inte tydligt respekterar sina motståndares politiska legitimitet, 3) inte respekterar medborgerliga rättigheter och mediernas frihet, och 4) inte klart uttalar att de respekterar ett valresultat även om de skulle förlora. 

Här kan man fundera på vilket av de fyra delarna som är fara för den svenska demokratin. Under de hundra år vi har haft demokrati i Sverige har hälften av tiden Socialdemokratin varit den dominerande politiska kraften. Under andra delar har vi haft skiftande politiska färger vid makten. Ett parti som Socialdemokratin borde därmed ha bättre förutsättningar än andra att kunna klar rågången  mellan institutioner och politik. Första tecknat på att denna balans var rubbad var under 1970-talet när den fackliga grenen av Socialdemokratin lämnade den svenska modellen och ställde krav på SAP att driva igenom dels arbetslagstiftningen av idag, dels löntagarfonderna. Nu verkar man fallit till föga för ytterkantspartier som V och MP. Båda har medverkat till förfallet i lagstiftningsarbetet. Alice Teodorescu skriver (29/3) i GP, med anledning av regeringens lagförslag om ensamkommande barn:

Lagrådet är kritiskt till att möjligheterna till uppehållstillstånd inte beror på den enskildes förhållanden utan på Migrationsverkets agerande, i form av mycket lång handläggningstid som en följd av det osedvanligt höga trycket i samband med flyktingvågen år 2015. Lagrådet skriver med anledning av detta att: ”Det kan starkt ifrågasättas om detta är en objektivt godtagbar princip”. 

Men mest uppseendeväckande är ändå passusen om att myndigheten ”anser att gränsen har har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Med andra ord - regeringen är sällsynt inkompetent - på ren, ickejuridisk, svenska. 

När det kommer till Lagrådets kritik mot lagen om vinstbegränsning skjuter den in sig på avsaknad av konsekvensanalys över effekterna på genomförandet av lagen. Därtill inverkan på de grundlagsskyddade rättigheterna som kommunalt självstyre och näringsfriheten. Inget av detta mäktade regeringen med att lyssna på innan man med hast tillfredsställde Jonas Sjöstedt. På ledarplats i DN (31/3) uppmanar ledarskribenten att slänga V över bord. Alla kan vi nog hålla med om att det finns problem och avarter bland de privata aktörerna i välfärdens kärna. Under Lars Lejonborgs ledning lyckades man komma överens, sex partier emellan, om fristående skolor. V var inte med i den, men Löfven lyssnade på Sjöstedts locktoner, för att få bli statsminister och därmed övergav överenskommelsen. Det var ödesdigert beslut. Kanske det kan repareras, DN skriver:

Det är där det fortsatta samtalet måste börja: i insikten att de privata alternativen är här för att stanna men att systemet måste justeras och avarterna tvättas bort.

För de käftsmällar S fått från Lagrådet hittills borde vara ett tydligt budskap att samhället och demokratin inte kan tas över av ytterkantspartier med världsfrånvänd politik. Annars är vi på ett sluttande plan utför mot icke demokratiska krafter i Sverige.

Media: SvD, DN, Expressen, GP
Pluraword:
Totalsågning av lagrådsremissen om vinstbegränsning