Brantings många otrohetsaffärer, hans notoriskt katastrofala privatekonomi och hans ibland sviktande omdöme i personfrågor är några uppenbara svagheter. Man kan lägga till den bohemiska livsstilen med sena nätter och en ohälsosam kärlek till god mat och dryck. Branting var tydlig med vad han ville, men hade svårt att välja bort. Det gällde kvinnor, ovanor och medarbetare i ungefär lika mån.
I dag skulle han ha varit en omöjlig politikertyp. (s 120)Hjalmar Branting föddes i en högborgerliga familjen i början av 1880-talet. Under hela sin livstid var han kvar där trots att han ledde Socialdemokraterna från dess start, som medlem nummer 1 i Stockholms arbetarkommun.
Under tiden 1920 - 1924 var han statsminister tre gånger, där till nödd och tvungen. Han gjorde sig inte känd som statsminister utan snarare andra viktig insatser utanför politiken. Bland annat som filantrop och journalist. Därtill en skicklig agitator, jämlik med mäster Palm.
Den kanske största insatsen gjorde han på det internationella planet som aktiv i NF - Nationernas Förbund efter första världskriget. Utöver detta har vi honom att tacka för demokratins utveckling i samarbete med liberalerna. Här speciellt i samarbete med Nils Edén och högermannen Carl Swartz.
Hjalmar Branting var även den som verkade för att ungtupparna till marxister inte fick något genomslag i Socialdemokratin. Under revolutionsåren 1917 - 1918 medverkade han aktivt att undanröja risken för en blodig svensk revolution i följdverkningarna av den Ryska revolutionen. Det var i den vevan partisplittringen kom, där dagens Vänsterparti bröts sig ur Socialdemokraterna.
Berättelsen om Hjalmar Branting är värd att läsa. Speciellt den som ingår i serien av Sveriges statsministrar under 100 år. Lars Irhammar har försök att porträttera person och inte politikern, eftersom det skrivit spaltvis om politikern Branting. Men fortfarande är han en gåtfull person som aldrig steg ned till arbetarklassen utan levde hela sitt liv i borgerligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar