Största möjliga tystnad

Oppositionen verkar har gått in ett slags tystnadstillstånd. Nästa så man tror att Cirkus Scott har kommit till stan. När man ska in i manegen har cirkusdirektör Löfven påbjudit största möjliga tystnad. Inget ska störa numret den 14 sept.


Vi i publiken, väljarna, får spänt vänta på vilket numer som kommer att presenteras efter valet. För någon mer tom och innehållslös reklam om innehållet i en valrörelse får man leta efter. Den rödgröna röran vill inte presentera hur de tänker regera efter den 14 sept. De fikar bara efter makten.


Till lika är Alliansen blodfattig på hur de vill gestalta framtiden. De verkar å ena sidan leka följa John. Å andra sida sakna idéer hur de ska fortsätta att bygga landet genom tillväxt. En tillväxt som skapar jobb bygd på kunskaper.


Så valet den 14 sept är det mest osäkra jag varit med om under de år jag haft rösträtt. Inget av alternativen lockar. Soffan verkar mer inbjudande som röstmagnet.


Media DN

Åter till den offantliga sektorn

Är Sverige en isolerad ö i den globala världen? Man kan tro det när man läser herrar Carlén, Persson och Suhonen. Sveriges S-märkta samhällsbygge kunde göras i en tid och värld där vi var frikopplade från den finansiella omvärlden. När avregleringarna gjordes på 80-talet fick vi effekter i ekonomi som gör att vi är starkt beroende av omvärlden.


Det som kännetecknat svensk ekonomi var en oheliga alliansen mellan staten och kapitalet. En allians som gick att bygga under en tid där marknaden för svenska varor och tjänster gick att prissätta som det inte fanns ett yttre tryck. Säljarnas marknad.


Dagens förutsättningar är annorlunda. Även om herrarna skulle få som de önskar kommer aldrig den offentliga konsumtionen att kunna skattefinansieras fullt ut. Det skulle bara innebär att vi får tillbaka de fenomen som skattekilar gjorde. Yrkesverksamma började ägna sig åt annat än det som skapade värde för det allmänna. Därför kommer det med nödtvungenhet att behövas en mix av skatt och försäkringslösningar.


Samtidigt sätter den växande pensionärsskaran ett helt annat tryck på välfärdstjänsterna. Svårligen kommer den att kunna tillhandahållas på det styrda politiska sätt som vi känner den idag. Det är bara att studera hur äldrevården krackelerat. Hur stor andel barn har blivit förälder till sin förälder utan att få en rimlig ersättning för att det allmänna inte har resurser.


Framtidens samhället är annorlunda. Tron att det sätt välfärden byggdes under en annan tidsålder går att återskapar vittnar bara på en naivitet eller vänsterretorik utan förankring i verkligheten.


Media DN

Hej då, matematik

Från "Hej, matematik" till "Hej då, matematik" på en generation sammanfattar PJ Anders Linder den senaste statistiken om teknologers matematikkunskaper på KTH och Chalmers. Diagnostiskaprovet i matematik på KTH visar att var femte inte hade godkänt ens mot grundskolematten.


Vad grundlurade dagens elever är i matematikkunskaper. Vet själv att jag fick en bok sommaren 1973 "Mot högre studier i matematik". En ögonöppnare och höjare av matematikkunskapen. En sommarövning som tentades av innan man började studierna. Sedan hade jag turen att få universitetslektor Leo Ullemar som mattelärare på KTH. En pedagog som verkligen gjorde att man satt trollbunden på föreläsningarna. Med svung härledde han matematiska samband på tavlan i allt från Funktioner av en variabel via Funktioner i flervariabler till Differentialekvationer.


Om dagens teknologer har så skrala kunskaper är det fara och färde. Att alla kanske inte ska ligga i nivå med teknologer på en teknisk högskola är en sak. Men det signalerar att totalt är matematikkunskapen under isen. Argument att man inte behöver matematik är helt befängd. Skulle vilja säga att det mesta i den moderna samhället bygger på matematik. Mer än den gången för 41 år sedan.


Så ska vi stå oss i den globala världen som duktiga spelare är det hög tid att lägg i en växel så det blir "Hej matematik" igen. Då duger det inte med de matematikkunskaper eller sättet att lära ut det matematiska språket på i dagens grund- och gymnasieskola. För som några elever berättar, deras kunskap beror på duktiga lärare. Åter en sanning.


Media SvD1, SvD2

Undervisningstid

Debatten ibland lärare sedan nya skollagens tillkomst, för snart tre år sedan, är bristande tid för undervisning. Då är det intressant att kolla hur det ser ut i omgivande länder. Speciellt vår granne i öster. I Finland undervisar lärarna mindre än i övriga OECD.


Undervisningstiden per år är cirka 550 timmar i gymnasiet, 590 timmar år 7 - 9 och 670 timmar år 1 - 6 i den finska skolan. Jämförs det med USA är den en faktor 2 i gymnasiet i förhållande till Finland. För år 7 - 9 en faktor 1.8 och år 1 - 6 en faktor 1,6. Alltså mer undervisningstid i USA än Finland utan att elevresultatet är bättre.


Med andra ord är det klart överskattat tiden som lärare ägnar sig åt undervisning. Utanför undervisningstiden ägnar sig lärarna i Finland åt skolutveckling. Kanske dags att vi ser över skolans undervisningstid och vad lärare ska ägna sig åt utanför den undervisningstiden. Kanske vi också skulle släppa den standardiserad läroplanen vi har i Sverige. I Finland finns ett ramverk med riktlinjer. Varje skola och lärare snickrar ihop en individuell läroplan per elev för dess lärande.


Finns mycket att fundera kring utifrån vad som kan göras bättre för att lyckas lyfta resultatet i den svenska skolan. En kanske skulle vara att ändra granskningssamhällets påverkar av skolvardagen.


Källa: Sahlberg, Pasi (2012) Lärdomar från den finska skolan. Studentlitteratur 

Inte jämförbart

Nationella prov går inte att jämföra med kunskapskraven vid betygssättning. Tre gymnasielärare går på Brännpunkt (140418) förtjänstfullt in på detta. De skriver:

En vanlig uppfattning hos politiker och andra som uttalar sig om skolan i medierna är att resultat i nationella prov enkelt kan jämföras med kursbetyg. Det finns dock betydande problem med konstruktionen av de nationella proven i svenska och engelska som kraftigt försvårar sådana jämförelser. Dessa problem nämns sällan eller aldrig i medierna, men för att kunna föra en seriös diskussion om betyg och nationella prov, är det viktigt att de kommer upp i ljuset.

Förtjusningen över nationella prov får nog hämtas från tiden 1962 - 1994 när vi hade ett relativt betygssystem. Då fanns en relevans eftersom de var likar för vilket betyg som skulle sättas. Då fanns inga kunskapskrav som nu.


I ett målrelaterat betygssystem är det helt förkastligt med nationella prov. Hur kan du mäta förmågor i ett prov? Inte alls enligt mitt synsätt. Därför går det inte att skapa likvärdighet genom nationella prov. Det kommer alltid att finnas ett gap mellan slutbetyg i ett ämne mot nationella prov.


Debattörerna berör det genom att två saker starkt bidrar till nationella provs brister. För det första: bedömningen av de nationella proven i svenska och engelska stämmer inte överens med kunskapskraven och kan därför inte användas som betygsunderlag. För det andra: Vissa delprov i de nationella proven i svenska på gymnasiet motverkar likvärdighet.


Ska likvärdighet nås måste det till annat än nationella prov. Kanske en studentexamen istället. Kanske något liknande i grundskolan. Där externa examinatorer rättar examensproven.


Media SvD

Ökad segregation

Om någon skulle tro att segregationen minskar för att man tar bort det fria skolvalet har önskedrömmar. Det skånska S-distriktets förslag cementerar då en skolsegregation. Barnen i Rosengård får aldrig en chans att göra det Zlatan gjort. De kommer att vara kvar på sin bakgård.


S-politiken och för den del vänsterns dröm om det gamla samhället där olika samhällsklasser går i samma klass kanske gick på 60-talet. Idag är de definitivt ett experiment som inte håller. Dessutom är det intressant om man skulle slopa det fria skolvalet. Hur mycket flyttningar av hushåll kommer då att ske till ställen där "bra skolor" finns? Hur mycket kommer resultatet att försämras i skolor man flyttar ifrån?


Problemet med fria skolvalet är inte de fristående skolorna. De omfattar bara 15 % av "marknaden". Alltså är problemet ett interkommunalt problem. Ett problem som innebär att kommuner inte klarar att se till att rätt resurser finns på skolorna för att klara ökad måluppfyllelse i kunskapsresultatet.


Skolans problem löses inte med vänsterpolitik. Den löses genom att skolor för den resurstilldelning som behövs för att klara uppdraget.


Media LN, SvD

Aldrig besviken

Mari Jungstedt är en av få författare som lyckas hålla kvaliteten i skrivandet uppe. Med hennes senaste från förra året Du går inte ensam fortsätter hon sin berättarkonst. Med Gotland som miljö och en uppsättning personbeskrivningar som plockar fram karaktärerna hos människor. Som längtan, bekräftelse och kärlek.


Har ni inte läst den? Gör det.