En vanlig uppfattning hos politiker och andra som uttalar sig om skolan i medierna är att resultat i nationella prov enkelt kan jämföras med kursbetyg. Det finns dock betydande problem med konstruktionen av de nationella proven i svenska och engelska som kraftigt försvårar sådana jämförelser. Dessa problem nämns sällan eller aldrig i medierna, men för att kunna föra en seriös diskussion om betyg och nationella prov, är det viktigt att de kommer upp i ljuset.Förtjusningen över nationella prov får nog hämtas från tiden 1962 - 1994 när vi hade ett relativt betygssystem. Då fanns en relevans eftersom de var likar för vilket betyg som skulle sättas. Då fanns inga kunskapskrav som nu.
I ett målrelaterat betygssystem är det helt förkastligt med nationella prov. Hur kan du mäta förmågor i ett prov? Inte alls enligt mitt synsätt. Därför går det inte att skapa likvärdighet genom nationella prov. Det kommer alltid att finnas ett gap mellan slutbetyg i ett ämne mot nationella prov.
Debattörerna berör det genom att två saker starkt bidrar till nationella provs brister. För det första: bedömningen av de nationella proven i svenska och engelska stämmer inte överens med kunskapskraven och kan därför inte användas som betygsunderlag. För det andra: Vissa delprov i de nationella proven i svenska på gymnasiet motverkar likvärdighet.
Ska likvärdighet nås måste det till annat än nationella prov. Kanske en studentexamen istället. Kanske något liknande i grundskolan. Där externa examinatorer rättar examensproven.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar