Fadersgestalten Ingvar Kamprad

Historierna är många kring Sveriges genom tiderna största entreprenörer. Det som började vid en mjölkpall utanför Älmhult i Småland till ett världsomspännande familjeföretag. Några tankar kring den stora mannen har jag. Följande skrev jag på min tidslinje på Facebook:

Missunnsamhet och historielöshet har präglat eftermälet av Sveriges största entreprenör genom tiderna. En är historielöshet över dels företagsklimatet på 70-talet, dels det morbida skattesystem som då exciterade. Det drev familjeföretagare som Kamprad först till Danmark 1973 för att landa med ägarbolaget i Nederländarna och familjestiftelsen i Lichtenstein. Till skillnad fån andra företag har IKEA växt organiskt utan behov av externt kapital. Det hade aldrig gått att genomföra i Sverige. Med den filosofin kunde IKEA byggas där kvartalsrapporter om ekonomin inte var styrande utan hur "Made by Sweden" skapade ett fönster för svenska värderingar, design och matvanor har skapat en bild av det lilla landet i norr. Tänk på det när ni nästa gång skruvar ihop en bokhylla.

Själv har jag varit förbi Kungens kurva och handla bokhyllor, garderober, tidningsbord, mm. Några till min bostad annat till mitt tidigare sommarnöje. Till och med att min partner och jag möblerade vårat kontoret med IKEA-möbler.

Personligen har jag aldrig träffat Ingvar Kamprad. Däremot har jag genom personer som jobbat hos honom fått mig till livs sådant som kanske inte är känt för alla. Börjar med en före detta affärskollega. I början av 60-talet jobbade han på NK. När IKEA skulle börja och sälja möbler ville inte "fina gatan" att han skulle lyckas. De möbelfabriker som arbetade med "fina gatan" och tänkt tillverka åt IKEA förbjöds att göra det. Sägs att IKEA fick ge sig utomlands för att kunna få möbler till de platta paketen tillverkade.

En annan berättelse är från min ungdomsvän. Han blev först en framgångs varuhuschef i Kungens kurva på 70-talet. Därifrån klättrade han till VD för några bolag i koncernen. Däribland VD för det norska bolaget. Ungdomsvännen är en sann säljare och frifräsare. Han började och utveckla den norska verksamheten efter eget huvud. Det skulle han aldrig gjort. Han åkte ut på ett sopat bananskal personligen av Ingvar för att han inte följde de planer som han gjort för den norska verksamheten. Så obarmhärtig kunde han vara.

Ytterligare en berättelse är den om en av VD:arna i ett av bolagen. Det har berättats Ingvar visst väldigt intresserad av pengar. Att fasaden om den snåle smålänningen inte stämde fullt ut, i varje fall inte i Schweiz där han bodde. Därtill fick jag mig till livs en intressant detalj hur Ingvar kunde predika ledarskap när han samlade direktörerna i bolagen. De fick en roman eller deckare att läsa. När de träffades hade man diskussioner över ledarskapet hos en romanfigur i den lästa boken. Vad kännetecknande detta beskrivna ledarskap. En intressant sätt att diskutera hur man utvecklar ledarskapet utifrån fiktiva berättelse.

Säkert finns det många fler berättelse över en person och epok i svenskt näringsliv. Frågan är väl, som jag ställt mig många gånger genom åren, vad kommer att hända med IKEA när fadersgestalten är borta. Svaret kommer vi att få så småningom. Rent juridiskt är det nog inga problem med den kompakta snårskog av bolag och stiftelser som finnas. Att någon skulle lyckas kunna ta över verksamheten är osannolikt. Problemet är mer hur kommer nästa generation att lyckas efter att varit i skugga av den dominante fadern.

Samma fråga ställdes när Dodde Wallenberg gick ur tiden och den förskjutne sonen Peter Wallenberg tog över, som fjärde generationen. Skulle han klara att axla manteln. Som vi vet lyckades han över förväntan att axla manteln. Nu är den femte generationen, i form av kusinerna, som rattar imperiet. Den sjätte är på tillväxt. En unik bedrift i familjeföretagande, möjliggjord genom de Wallenbergska stiftelserna där förmögenheten är inlåst.

Så det är en spännande till hur denna svenska framgångssaga IKEA kommer att klaras av andra generationens utövare.

Media SvD        
 

Vinstfrihet är olaglig

Grundlagen styr hur Sverige ska styras. I regeringsformen stipuleras näringsfriheten. Därtill stagar artikel 16 i EU:s rättighetsstadga:

Näringsfriheten ska erkännas i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

Det synes djup oroligt att varken Reepalu Välfärdsutredning som regerings lagrådsremiss gjort en juridisk analys av de förslag man försöker politisk trumfa igenom.

På SvD Debatt går två jurister igenom denna miss. Vad är allmänintresse och vilka avsteg får man göra. Uppenbart säger de:

Ideologisk grundad aversion mot privat verksamhet och möjligheten att göra vinst är inte något angeläget allmänt intresse. Möjligheten att göra vinst (och risken att göra förlust) kännetecknar all näringsverksamhet. Denna kärna för all näringsverksamhet kan inte inskränkas utan att regleringen kommer i konflikt med rätten till näringsfrihet.

Man kan vänta sig mer av en regering och statsrådsberedningen. Var finns statsrådsberedningens analyserar av rättsläget? Hade varit bara om juristerna gjort det innan man ger sig på lagstiftning som står i strid mot regeringsformen. Då blir fredagens (19/1) föreställning i riksdagen ett narrspel.

Ytterligare en djupt stötande särbehandling gör lagrådsremissen och Reepalu utredning sig skyldig till. De skapar av ideologiska skäl en särbehandling av näringsfriheten. Debattörerna skriver:

I lagrådsremissen föreslås att så kallade idéburna aktörer skall gynnas och därför undantas från delar av det föreslagna regelsystemet. Ett sådant undantag strider mot den uttryckliga regleringen i regeringsformen att inskränkningar i rätten att driva näring aldrig får ske i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Vinstfriheten är dumheter av stora mått. Att inte hålla sig till rättsprinciperna för Sverige säger bara att regeringen på denna punkt är odugliga. Jag hoppas innerligt att Lagrådet underkänner lagrådsremissen. Skulle regeringen trots det lägga fram en propp om vinstbegränsningar säger det mer om den än de som kommer att rösta i riksdagen mot en grundlagsvidrig propp.

Media SvD 
 

Den högre utbildningsfabriken

Alla samhällen mår bra av att så många som möjligt skaffar sig högre kunskaper. Denna möjlighet var uteslutet för många en gång i världen, innan studiemedel gjorde det möjligt för intelligensreserven att göra klassresan.

Svenska Dagbladet har i en serie artiklar skrivit om utbildningsfabriken på akademisk nivå. Den ser annorlunda ut idag än när jag själv gick på KTH (bilden ovan). En studie gjord av Universitetskanslersämbetet, UKÄ, visar att andelen elever på toppuniversiteten med föräldrar med låg utbildningsnivå är skrämmande låg. Tittar jag på mitt gamla lärosäte är endast 15 procent av studenterna från hem med lågutbildade, 49 procent från hem med högutbildade föräldrar och 36 procent från hem med medelutbildning typ gymnasiet. Än värre är det på Handelshögskolan, HHS, där går endast 2 procent elever från hem med låg utbildning.

Eftersom jag själv tillhörde gruppen med lågutbildade föräldrar skulle det vara intressant att sett hur stor andel den var i början på 1970-talet. Det jag vet är att några av mina ungdomsvänner, som kom från dessa förhållande, gick på KTH och skaffade sig en civilingenjörsexamen utan hjälp hemifrån. Det som slår mig är hur det var möjligt då men inte nu. Har vi en annan syn på värdet av att utbilda sig eller är det något annat. Jag reflekterade över det på min tidslinje på Facebook:

Ska alla bli dokusåpa deltagare istället för att skaffa sig en gedigen utbildning? Inte hade man föräldrar som var studievana, men tillhörde intelligensreserven. De hade inte de ekonomiska möjligheterna som finns idag till att studera vidare efter fortsättningsskolan. Så någon hjälp hemifrån med läxor och annat hade man inte under hela studietiden. Den fick man fixa själv. Så vad har gjort samhället så uppdelat när det gäller att inte ta sig ur sitt sociala sammanhang?

Frågan är viktig att ställa sig eftersom vi lever i ett samhälle som kräver kunskaper på toppnivå för att välfärden ska utvecklas. För dynamiken är avgörande för kunskapsalstring. Jag håller med rektorn på Handelshögskolan:

Om alla har liknande bakgrund blir det ingen kreativ höjd och ingen intellektuell spänst, säger Lars Strannegård. 

Hög tid att samhället mer ser till att barn ges motivation för att bli något. Med erfarenheter från olika bakgrunder skapas dynamiken i välfärden. Min kusin Stig Karlsson, teolog och bokförläggare, skrev en kommentar till mitt inlägg:

Jag hade inte speciellt bra betyg men lätt för mig, men jag trodde inte jag skulle klara universitetsstudier- för det var aldrig någon som uppmuntrade mig att tro det.

Här tror jag grundskolan har en viktig uppgift att låta eleverna från förskoleklassen upp till årskurs 9 ge en inblick i vad kunskaper kan användas till. Om studie- och yrkesvägledningen är byggd så att elever förstår vikten av olika ämnes betydelser, för yrkeslivet, skulle det ge ökad motivation att våga ta steget till universitetsstudier.    

Media SvD   

Moderna läsare

Frikyrkligheten var starkt bidragande till att svenska folket lärde sig att läsa och bli bildade. Den blev första jämlika folkrörelsen i Sverige på 1800-talet. Frikyrkan stod sedan som modell för hur nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen formades samt organiserades.

Gunnar Hallingberg har starkt bidragit att beskriva hur Svenska Missionsförbundet och Pingströrelsen är stora kulturbyggare. Den litteraturhistoria som präglat svenskt kulturliv har sitt ursprung i den sekulära naturalismen från 1880-talet. I den fanns sällan eller aldrig plats för den litteratur som kom fram inom frikyrkan och spreds i de breda folklagren. Jag har fått upp ögonen för den del av frikyrkan jag bara snuddade vid på slutet av 60-talet och början på 70-talet, Svenska Missionsförbundet. Här visar det sig att Missionsförbundet har ett mångfasetterat litteraturlandskap. Allt från tidskrifter, bokförlag och bokhandlare i form av missionsbokhandel. Gummessons är en sådan bokhandel, saligen insomnad.

Missionsförbundet får nog se som de som haft störst påverkan på det tryckta ordet. Många är de missionsböcker som skrivits eller för att tala om de många sångböcker som tillkommit från slutet av 1800-talet fram till 1960-talet, när den typ av böcker och alster började en sotdöd.

Pingströrelsen var en senare kulturbärare. Genom Förlaget Filadelfia kom tidningen Evangeli Härold till som tidskrift för den växande rörelsen. Därtill var Lewi Pethrus inte bara föreståndare för Filadelfiakyrkan i Stockholm utan lika mycket skriftställare med ett otal böcker under sin levnad. Därtill ska nämnas Sven Lidman som kom den andra vägen från litteraturens pannas till frikyrkan och Pingströrelsen. Han bidrog även till ett författarskap som att avtryck i kulturlivet.

Därtill var Lewi Pethrus och Pingströrelsen pionjärer när det gäller etermedia. Med starten av IBRA-radio och sändningar från Tanger i slutet av 1950-talet kunde jag som grabb ratta in frekvensen på radio att lyssna. Det var den första spiken i den socialdemokratiska radiomonopolet. Det skulle sedan följas av den kraftiga närradioutbyggnaden på 1980-talet. Det innebar att statsradion inte hade utbildningsmonopolet av mediefolk längre. Folkhögskolor i Jönköping och Kaggeholm skapade eftertraktade medieutbildningar som många gått igenom och som behövdes för att ratta alla radiostationer landet över.

Boken är värd att läsas, även för den som inte har någon förankring i Frikyrkosverige, för att få en bredda kunskap om hur kulturlandskapet skapats och ser ut idag. God läsning.       

En bild säger mer än 1000 ord

Bilden från dagens pressträff i riksdagen om vinster i välfärden säger mer än 1000 ord. Mållös!!
Hovnarren och Gycklaren.

Helt oacceptabelt Löfven

Nu vet vi vad dessa båda herrar hade att säga idag, när man lägger fram förslaget om vinstbegränsningar i välfärden. Jag har aldrig hört mer plattityder från Jonas Sjöstedt än idag. Att sätta likhetstecken mellan vinst och kvalitetsbrist finns bara i en socialist föreställningsvärld. Så långt bort från den värld vi företagare lever i. Skulle jag plocka pengar i mina fickor hade jag inget företag.

Att ett litet parti med 5,7 procent av valmanskåren fått så stort inflytande över politiken är helt oacceptabelt. Vad vi ser är ett manipulerande från vänstern av stora mått. Att Socialdemokratin inte kan hålla rent till vänster gör den diskutabel för framtiden. Är detta första spiken i en Pasokifiering av SAP?

För ett är säkert, tjänsteföretag har inte behov av investeringar för att driva företag. Dessutom är det skrattretande att man bara tillåter ett prisbasbelopp för små företag att göra vinst. Hur i hela friden ska 45.000 sek ge stabilitet i ett företag. Dessutom ett tjänsteföretag lever på sina medarbetare och metoder. Dessa är enligt SAPV syn värda lika med noll. Med andra ord fortfarande lever man i fel affärslogik, man sitter fast i industrilogiken likväl som Marxismen gör. Inte undra på de går i otakt med tiden.

Ett är säkert, sista kommentaren är inte fälld från båda sidor, men det är klart försvårande för regeringen i valrörelsen med denna fråga. För logiken haltar betydligt om vi tar de offentligas kostnader för att driva en skola. Löner eller det som kallas undervisning är i snitt 56 procent av kostnaderna och kan sägas inte innebär någon vinst till andra aktörer. Möjligen om man köper in bemanningstjänster för vikarier av ett bemanningsföretag. Övriga delen på 46 procent omfattar hyror, mat, läromedel, administration, mm. Detta köps ofta upp av privata företag. Alltså går detta till vinst, men den tänker inte regeringen och Vänsterpartiet begränsa. Detta med att skattemedel inte ska gå till vinst är det största hyckleriet de ägnar sig åt.

Det hade varit renhåriga om de idag på pressträffen sagt rent ut att vi vill förbjuda privata företag i välfärden. Men då blir det ett moment 22, eftersom man är beroende av att köpa varor och tjänster från privata företag.

Samtidigt var det intressant att Stefan Löfven inte var med på pressträffen idag.

Sändebudet

Solbritt Andersson möter sitt svåraste fall i Singöserien. Hon har fått permanent förflyttning till Norrtälje polisen. Inte nog med att det går en sexgalen präst lös på ön, som i metoo-anda våldför sig på unga flickor så går fortfarande Sven Löwengrip fri.

Med driv fortsätter Gustafson&Kant berättelsen om internationell ekonomisk brottslighet. Vi följer trådarna via Tyskland, Litauen och Singö där de gamla militärerna anläggarna fortfarande utnyttjas för hemliga operationer.

Med Sändebudet avslutas trilogin om Solbritt Andersson och polisen i Norrtälje. En tomhet uppstår alltid när en serie är slut. Hoppa det till trots det vi får se Solbritt i framtida berättelser.