Femtio år

Högtidligheterna firas med att det gått femtio år sedan kungen blev kung den 15 sept 1973. På bilden har han precis lämnat Helsingborgs lasarett när hans farfar dött. Mycket har hunnit hända under åren sedan bilden togs, när han kommer ut från sjukhuset och hyllningarna kommer, då lite ovan vid situationen. Många år senare har jag själv fått besöka rummet där Gustaf VI Adolf avled, i samband med ett träff jag hade med mitt examinators lag för Utmärkelsen Svensk Kvalitet. 

Flyttar jag mig tillbaka till augusti 1973 flyttar jag till Stockholm för att börja mina studier på KTH och dess sektion för Väg- och vattenbyggnad. Efter att jagat runt för att hitta bostad under studierna hittade jag en i andra hand på Sjösavägen i Högdalen. Här skulle jag bod de första två och halva året av studierna. En tillvaro som var ovanlig på så sätt att jag inte hade någon TV. Det var bara turistradio som gällde.

Mycket var ovant då i början på höstterminen på KTH. Mycket var nytt och omtumlande. Jag hade inte kommit in i det akademiska logiska tänkandet som tekniken bygger på. Höstterminen var omtumlande innan det logiska tänkande planterade sig i tankevindlingarna. 

Samtidigt var jag lyckligt lottade på ett annat plan. Under sommaren 1973 sommarjobbade jag på Securitas i Eskilstuna. När jag flyttade till Stockholm flyttade jag också jobb ort inom väktarbolaget. Med tjänsten som väktare, under fritiden, kunde jag kombinera studierna på KTH med Securitas. Ett bra sätt att finansiera studierna fram till civilingenjörsexamen.

Tankarna känns märkliga så här femtio år senare när jag tänker tillbaka på den tiden då min framtid startade. En framtid som också startade för Carl XVI Gustaf.     

I sällskap med döden

Hur lever vi våra liv. Vågar vi reda ut vad döden betyder för oss personligen. En som ställt sig frågan är förre statsministern Ingvar Carlsson som för första gången skrivit en djup personlig bok om livet. En berättelse både på ett personligt plan där döden varit djup närvarande allt från sin pappas död till morden på Olof Palme och Anna Lindh.

Nästa som man flyttar sig tillbaka till Ingmar Bergmans film Sjunde inseglet och den beryktade scen där döden uttrycker: "jag har länge gått vid din sida."

Den lilla nätta boken ger även Ingvars berättelse i det politiska liv han levt centralt i maktens korridorer. Hur skeenden kopplas ihop med privatlivet. Man får en inblick i de samhällshändelser man själv har kopplat till hur Ingvar levde dem. Därtill en knorr i slutet på boken om dagens politiska realitet.

En bok värd att läsa, skriven med pregnans och en bladvändare man inte kan lägga ifrån sig.
 

Sundets röda nejlikor

Mosaiken om andra världskriget består av många bitar. Bitar som ännu inte ger en detaljerad helhetsbild. En ny bit i mosaiken är den om hur Helsingörs syklubb räddade danska flyktingar under andra världskriget, med hjälp av svensk polis, från hösten 1943 och framåt.

Personerna som gjorde detta var volontärer som med risk för sitt egna liv kryssade på nätterna över Öresund i en liten motorbåt mellan minfält och tyska jagare. Den oförvägne skepparen Erling Kjaer var den röda nejlikan som dödsföraktande kryssade över sundet till Helsingborg. Där fanns svensk polis som såg till att landstigningen var möjlig och där Ramlös Brunn kom att härbärgera flytningarna, många av judisk härkomst.

Personerna som hade namn som Thormod Larsen, polismästare i Helsingör, Erling Kjaer, bokbindare och några till i Syklubben var de aktiva på danska sidan. På den svenska sidan fanns det fyra inom svenska poliser i säkerhetstjänsten i Helsingborg som var aktiva. De kallades för de tre musketörerna fast de var de fyra: Göte Friberg, Gösta Fäldt, Carl Palm och Olle Olsson. Information om dessa och deras aktiviteter under kriget är sparsmakad. En del suddades ut i samma ögonblick som de lämnade jordelivet.

Berättelsen om dessa människor är en vacker sanning, större än oss alla. En mosaik bit som är värd all respekt att den kommit oss till del genom Conny Palmkvist intervjuer av kvarlevande släktingar till medlemmarna i Helsingörs syklubb. Därtill tidigare icke offentliggjorda privata samlingar.
 

Vinst i skolan

Skoldebatten fortsätter om vinst i skolan. Sedan regeringens beslut att ge utredningen tilläggsdirektiv syns en tydlig skillnad på synen av vinst i skolan.

Studerar man vad respektive direktiv säger noterar jag efter genomläsning att regeringen Andersson fokuserade på förbud mot vinstutdelning. Den bygger i allt väsentligt på S-kongressens beslut om vinst i välfärden. Dessutom var de direktiven fokuserad på grundskolan och gymnasium. Därtill skulle ett övervägande om förbud till vinstutdelning även utredas för enskilda huvudmän för förskolan.

Därtill ville den utredningens direktiv knyta driftsformen för fristående skolor till att dessa skulle vara en idéburen organisation. Utredningen skulle även komma fram till hur de idag befintliga aktörerna skulle ställa om verksamheten till de nya förutsättningarna. Samtidigt skulle utredaren överväga hur man säkerställer att förbudet inte kringgås.

Allt nog, skrivningen i dessa direktiv innehåller i långa stycken en beskrivning av hur fristående skolor ser ut och nämner speciellt de stora koncernerna och där två av dem speciellt pekas ut med att ha bekymmer med s k glädjebetyg. I debatten om vinst i skolan råder någon form av språkförbistringar. Begreppet vinst tolkas olika beroende på vem man frågar. Ur ett ekonomisk synpunkt har alltid debatten från politiskt håll varit vinstutdelningen till ägare, inte som många tycks tro att fristående skolor skulle förbjudas göra överskott i verksamheten. I diskussionen kring vinst hänvisas ofta till att 67 procent av befolkningen ansåg att vinstutdelning inte ska ske i mätningen 2021, en ökning med 8 procentenheter från förra mätningen 2014. SOM-institutet frågar om vinstutdelningsförbud till ägare av skolor, inte ett totalt vinstförbud.

Allt nog regeringen Kristersson har kommit med tilläggsdirektiv som kullkastar de direktiv som regeringen Andersson gav utredaren. Det som kvarstår är att vinstförbud inte ska kunna kringgås och att säkerställa att förslagen är förenliga med regeringsformen när det gäller bestämmelserna om egendomsskydd och näringsfrihet (2 kap. 15 och 17 §§). En lärdom från utredningen 2016 och den proposition som lades på riksdagens bord 2018 där man förbisåg kritiken från Lagrådet om att detta skulle innebära övertramp gentemot Sveriges grundlag och regeringsformen.

Tilläggsdirektivet innehåller istället förbud mot vinstutdelning eller annan vinstutdelningsbegränsning under första åren vid nyetablering, vid ägarbyten och vid kvalitetsbrister. Det sista är nytt. Därtill eftersträvas att enskilda huvudmän ska ha en stabil ekonomi. Kravet begränsar starkt vem som har möjligheter att starta nya verksamheter. En annan intressant faktor utredningen ska titta på är att kunna sätta krav på återbetalning av den så kallade skolpengen till kommunerna.

Ytterligare detaljer kring tilläggsdirektivet är att utreda kravet på långsiktigt ägande. Ett problem kring detta, som jag ser det, är hur små förskolor och skolor ska klara det när en eller två ägare till företagen finns. Hur skapats exit av sådana bolag. Därtill ska utredningen överväga att begränsa utländskt ägande till juridiska personer som har säte i Sverige och annat EU-land eller EES-land.

En väsentlig skillnad mot det ursprungliga direktivet är att utredaren ska utreda och föreslå transparenta kvalitetsmått som grund för den nationella granskningen. Dessa ska kopplas till beslut om vinstutdelningsbegränsningar om förskole- eller skolenheter uppvisar brister eller otillräckliga resultat när det gäller undervisningskvalitet eller barns och elevers kunskapsutveckling.

Ska jag göra en bedömning av direktiven är det en svängning från en ensidig fokusering på bara vinstförbud mot utdelningar till ägare och begränsning av associationsform till ett fokus i tilläggsdirektivet på tydliga begränsningar av vinstuttag under vissa förutsättningar samt en mer detaljerad och stramare syn på hur fristående skolor ska verka inom de nationella styrdokumenten.

Om drygt ett och ett halvt år vet vi vad utredaren kommit fram till.

Källor:

En skola utan vinstintresse, Dir 2022:102, 2022-06-30

Tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08), Dir 2023:109, 2023-07-06       

Tvillingarna i Auschwitz

När man tror man läst allt om grymheterna under andra världskriget har man bara skrapat på ytan. Ytterligare en vinkel och dimension får man om man läser om tvillingarna Eva och Miriam Mozes öde. En grym berättelse om det helvete som Josef Mengele skapade i dödslägret Auschwitz. Dödsängeln, som han kallades, plockade medvetet ut barn som var tvillingar när de ankom till dödslägret. Barnen fick behålla sina egna kläder och sitt hår, men utsattes för Mengeles sadistiska och farliga medicinska experiment.

Barnen fick kämpa hårt dagligen för sin överlevnad. Många dog till följd av experimenten. Det djävulska var att ett av tvillingbarnen injicerades med någon form av smitta, den andra tvillingen inte. Det för att, som vetenskapen bjuder, ha referenser på en frisk kontra smittad person. Eva berättar hur hon bestämde sig för att komma levande ut från Auschwitz och på så sätt håll sig och sin syster Miriam vid liv.

Boken är en bladvändare, nästan som att läsa en deckare med skillnaden att detta är en sann berättelse om grymheterna, men också en inspirerande berättelse om ett barns uthållighet och överlevnadskamp i mötet med sann ondska.
 

Albert Bonnier och hans tid

Om Ingvar Kamprad möblerade de svenska hemmen fyllde Albert Bonnier dem med innehåll i förr förra seklet. En tid då Sverige gick från få som kunde läsa till att allmänheten blev läskunnig. Parallellt med det startade den blott femtonårige judiske bokhandlaresonen Albert Bonnier från Köpenhamn vid ankomsten 1835 och två år senare utgivningen av böcker. 

Folkskolan startade 1842 och började utvecklingen mot att svenskar i gemen gick från att vara analfabeter till en läskunnig befolkning. Skriftspråket var inte längre elitens redskap. Under den tiden när förändringens tid drog igång - tekniskt, politiskt, socialt, ekonomiskt - och litterärt bidrog Albert Bonnier till att fylla hemmen med skönlitteratur. Även så tidskrifter och facklitteratur. Om jag går till mina bokhyllor finns många böcker utgivna av Albert Bonniers Förlag.

När Albert Bonnier dör 1900 är han den främste förläggare av svensk skönlitteratur med storheter som: Rydberg, Strindberg, Topelius, Heidenstam, Fröding och Lagerlöf. Per T Ohlsson ger inte bara en inblick i Alberts liv som förläggare utan även de stora skandalerna på sent 1800-tal som Strindbergs bok Giftas och den moralpanik som utbröt. Hur processen i domstolar såg ut och hur smart Albert såg till att konfiskeringen av boken Giftas blev en flopp. Några år senare dök moralpanikens fula tryne upp igen med dikten "En morgondröm" av Gustaf Fröding. Den processen som var sju resor värre än den med Strindberg. Diktens innehåll skildrade en rent fysiska kärleksakten mellan man och kvinna, ett samlag helt enkelt:

Och som samma andedrag,

samma puls och hjärtslag

själ vid själ i samma kropp

sammanhöll,

steg och föll

rytmens ned och opp,

tills med ens en stråle sköt

ur hans lif och lifsvarmt göt

faderkraft i moderfröt

och som två förenta floder

ström af fader, ström af moder

blevfvo ett i son.

Idag säkert en vacker beskrivet epos om den fysiska kärleken ingen reagerar på. Dock då blev det en stor rättsprocess.

Vill man förstå varför bokhyllorna innehåller så många böcker som Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Röda rummet, Hemsöborna, m fl är boken väl mödan att läsa.
 

Särskilt begåvades skolupplevelse

Sinnebilden av hög intelligens är för oss alla Albert Einstein. Trots sin höga IQ på 160 finns det tretton andra individer med högre intelligens. I svensk skola saknas förmåga att ta hand om dessa särskilt begåvade individer. Finns mycket att säga om skolans bemötande och pedagogik kring att hantera dessa elever. 

Svensk skola är inte gjord för den högra standardavvikelsen på normalfördelningskurvan. Historiskt har fokus varit på den vänstra, att se till att alla kommer med. Signumet för skolan har varit att de där på högra sidan klar sig själv. Så är inte fallet vet vi idag genom både forskning och pedagogik tillämpning. 

Kom över ett intressant gymnasiearbetet skrivit av Saga Widlund från Sunne. Arbetet innehåller en intressant redogörelse över de unga personer mellan 12 - 25 år som är särskilt begåvade. Hon undersöker dessa 54 personer utifrån hur de upplevt sin skolgång. Ett perspektiv som inte belyst i debatten. Resultaten är intressanta och gymnasiearbetet har en vetenskaplig approach.

Sammanfattningsvis kommer hon till följande slutsats (s 2):

Slutsatsen jag drar av denna studie är följande: med tanke på att majoriteten av
informanternas upplevelser inom majoriteten av de resultatområden jag presenterat är
negativa, så drar jag slutsatsen att särskilt begåvade elevers upplevelser av skolan är
varierande och komplexa men till större del negativa och att det finns en stor
utvecklingspotential för den svenska skolan när det kommer till bemötandet av deras särskilt begåvade elever.

För att förstå dessa elevers svårigheter i skolan kan det vara bra att kort se skillnaden mellan högpresterande elever och de särskilt begåvade. På generell nivå skiljer de sig, enligt Kokot, på följande vis, enligt bilden nedan.

Förenklar kan man säga att högpresterande elever agerar inom systemet genom att kunna svaren och vara intresserade. Däremot är särskilt begåvade de som ställer frågor och är nyfikna, alltså söker sig djupare och bredare än skolans kontext.

Saga Widlund enkätundersökning och slutsatser kommer fram till fyra slutsatser på de centrala frågorna hon ställt i gymnasiearbetet (s 60 -61).

Fråga 1: ”Hur har särskilt begåvade elever upplevt tiden i skolan?”

Slutsatsen är att särskilt begåvade elever har varierande och komplexa erfarenheter. Dock är den i stort negativ. Här har skolan en stor förbättringspotential. Min slutsats är hur många framtida spetskompetenser missar vi i ett så kunskapstungt samhälle Sverige är idag genom dagens bemötande av dessa elever.

Fråga 2: ”Upplever de särskilt begåvade eleverna att de har fått den stimulans och stöttning som de behöver?”

Slutsatsen är att majoriteten upplever sig inte fått den stimulans och stöttning de behöver. Det allvarliga här är att övervägande delen av huvudmän och dess skolor bryter mot Skollagen (2010:800) och dess 3 kap 2 § när man nekar eleverna rätten att komma så långt som möjligt i sin personliga utveckling. 

Fråga 3: Hur har de särskilt begåvade eleverna mått under sin tid i skolan?

Slutsatsen är att många elever mått dåligt eller mår dåligt under skoltiden. Här fastnar jag speciellt på de berättelser om kränkningar lärare gör mot elever. Personligen anser jag att det är mycket allvarligt. Undrar hur mycket lärarna och skolledningen har kunskap om Skollagen (2010:800) 6 kap. Detta kapitel är, på juridiska ett strikt ansvar för skolan, med andra ord måste inte eleven bevisa att den är kränkt utan bevisbördan ligger på skolan. I 6 kap 9 § förbjuds huvudman eller personal att kränka barn eller elev.

Fråga 4: Vad anser de särskilt begåvade eleverna bör göras för att förbättra skolsituationen för elever som dem?

Slutsatserna av de olika kommentarer som finns bygger på att se till att dessa elever får stöttning, ledning och stimulans. Här kanske det är bra att lyfta, enligt mig, Skolinspektionens stora undersökning om hur skolan måste skapa rutiner och verktyg för att hjälpa särskilt begåvade elever. Det behövs lika mycket stöd för dessa elever som de som har problem i den vänstra standardavvikelsen i normalfördelningskurvan.

Mycket finns att göra i svensk skola och min fromma förhoppning är att kunskapen om de särskilt begåvade barnen ökar i lärarutbildningen och hur lärare och skolledning kan förbättra sina arbetssätt för att inte fler elever ska bli hemmasittare eller må psykiskt illa på annat sätt. 

Jag vill speciellt tacka min kollega Mona Liljedahl som satte mig på spåret om Saga Widlund utmärkta gymnasiearbete (se länk nedan). Det alstret borde bli obligatorisk läsning i Skolsverige. 

Källa:

Widlund, Saga - Särskilt begåvade elevers upplevelser av skolan (2023), Sunne Gymnasieskola Broby

Blogg: Mona Liljedahl