Det här med nyfikenhet har sina sidor.
Dom bra att man drivs att skaffa sig ny kunskap eller upptäcka något nytt. När man var liten fick man höra "nyfiken i en strut" från de vuxna. Då i akt och mening att det dom vuxna pratade om sådant som inte var "för små grytlock" att höra.
Hur ofta använder vi inte det uttrycket i umgängeslivet när vi tycker att andra inte ska lägga sig eller fråga något som man inte tycker angår dem. Det är något uteslutande med orden "nyfiken i en strut".
Jag tänker att orden passar väldigt bra för att skaffa sig kunskap. Hur annars skulle man kunna lära sig om man inte är nyfiken?
När jag växte upp var det opassande att ställa nyfikna och obekväma frågor om "överheten" - gud, präst, kung, doktor och brukspatron. Under tokvänsterns tid kunde den bli fysiskt misshandlad som ställde frågor som uppfattades som revisionistiska och klassfientliga.
SvaraRaderaI dag är det opassande att ställa nyfikna och obekväma frågor om vår tids heliga kor i konungariket Sverige. Nyfikna brännmärks av dagens rättänkande elit. Exempelvis som kvinnofientlig, fascist, rasist, bakåtsträvare, osolidarisk,,, listan är lång.
Visst vore det fantastiskt om vi kunde skapa ett samhälle där alla har rätt att ställa dumma frågor utan risk att bli drabbas av rättänkarpontifikatets bann.
Visst är det intolerant med dom där rättänkarpontifikaterna. Man borde skapa en slags nolltolerans mot dem. De är utvecklingsfientliga. Åsiktstalibaner är värsta sorten, nästan som bredkäftade grodor...
SvaraRaderaNytt uttryck för mig, men inte innebörden.
SvaraRaderaOch detta uteslutandet har jag aldrig tyckt om, räcker med en viskande sinsemellan när andra är närvarande för att markera samma sak.
Roligt att ta del av dina tankar.
Det låter precis som jag uppfattade det som barn, att det skulle vara ofint att vara vetgirig,,, men att man förr, inte fick lov att ifrågasätta en överhet, låter som om det var någon fuffens på gång,,,
SvaraRadera