till Antibes!
Livet utan returresa är berättelsen om änklingen George som har fått nog. Nog på hemhjälpen och sina vuxna barn. En svindlande berättelse om svek, stöld och minst sagt komplicerade familjerelationer.
Berättelse tar oss från Luleå till Antibes, en förvecklings komik. Fast inte på ett ytligt och glättiga plan. Här blommar girigheten och skurkaktighet sida vid sida med en ömsint berättelse om hur det är att vara gammal.
Filmen eller dvd är värd att se. Förstår varför Sven-Bertil Taube fick Guldbaggen för bästa manliga huvudroll 2011.
Kunskapens trädgård
söndag 26 februari 2012
Nu lurade jag dem igen.
Skavlan i fredags satte fart på tankarna. När jag lyssnade till Claes Elfsberg var det många funderingar på min egen klass resa. Är det sant att även jag har en underdoog känsla? Jag har väl inte riktigt rätt ut det tidigare, men visst har det många gånger känts overkligt det man gjort eller gör.
För att vara den första i släkten, som bestod av småbrukare och arbetare, var det definitivt inte solklart att man skulle skaffa sig en bildning. Den förhärskande synen var att läs färdigt skolan och skaffa dig ett jobb. Det inkluderade inte gymnasiet eller för den delen nått så ouppnåeligt som en akademisk examen.
Turligt nog hade jag föräldrar som hejade på utan att sätta krav på att jag skulle läsa det ena eller det andra. Nyfikenheten har alltid drivit mig. När jag upptäckt och erövrat en kunskap har det funnits två saker som styrt mig. Hur kan jag använda detta? Hur kan jag modellera om det till praktisk tillämpning?
När det är gjort har oftast mitt driv att fortsätta i samma hjulspår falnat. Nyfikenheten har ytterligare en gång väckts. Vad finns det bakom nästa hörn?
För att återvända till mina funderingar. Har jag känt när jag presterat att jag inte räckt till. Finns känslan att lura omgivningen med att man är en bluff? Vet inte, men jag minns att när jag tog ut civilingenjörs examen från KTH var det en mix av känslor som kom. Yes, I did it! Samtidigt som en overklighets känsla fanns där. Ibland kan jag än i dag känna att det inte är sant det jag står och säger för jag har väl inte klarat examen.
Detta dyker upp i de stunder jag haft mina Paulinska uppenbarelser över hur saker hänger samman och ska presentera det för omgivningen. Då är det lite av det Claes Elfsberg sa i Skavlan: Nu lurade jag dem igen.
Media SVT Play
För att vara den första i släkten, som bestod av småbrukare och arbetare, var det definitivt inte solklart att man skulle skaffa sig en bildning. Den förhärskande synen var att läs färdigt skolan och skaffa dig ett jobb. Det inkluderade inte gymnasiet eller för den delen nått så ouppnåeligt som en akademisk examen.
Turligt nog hade jag föräldrar som hejade på utan att sätta krav på att jag skulle läsa det ena eller det andra. Nyfikenheten har alltid drivit mig. När jag upptäckt och erövrat en kunskap har det funnits två saker som styrt mig. Hur kan jag använda detta? Hur kan jag modellera om det till praktisk tillämpning?
När det är gjort har oftast mitt driv att fortsätta i samma hjulspår falnat. Nyfikenheten har ytterligare en gång väckts. Vad finns det bakom nästa hörn?
För att återvända till mina funderingar. Har jag känt när jag presterat att jag inte räckt till. Finns känslan att lura omgivningen med att man är en bluff? Vet inte, men jag minns att när jag tog ut civilingenjörs examen från KTH var det en mix av känslor som kom. Yes, I did it! Samtidigt som en overklighets känsla fanns där. Ibland kan jag än i dag känna att det inte är sant det jag står och säger för jag har väl inte klarat examen.
Detta dyker upp i de stunder jag haft mina Paulinska uppenbarelser över hur saker hänger samman och ska presentera det för omgivningen. Då är det lite av det Claes Elfsberg sa i Skavlan: Nu lurade jag dem igen.
Media SVT Play
Tomma tunnor...
...skramlar mest! Med förvåning läser jag dagens krönika av PJ Anders Linder. Vad är det för tilltag politiker ägnar sig åt. Varumärkesskydda något som en Nordisk modell. Har de fått hjärnsläpp? Om S inte har mer på fötterna än att hålla på å skydda något namn har man inte mycket till politik att komma med.
Dessutom kan man fundera på om det är S som har monopol på en nordisk modell. Knappast!
Varumärksskydd är en kommersiell företeelse för att skydda immateriella tillgångar under en given period. Detta för att i viss mån skydda sig från intrång på en idé som ska säjas på en marknad. När politiker tror att det går att göra lika på en idé och förtroende marknad har man tappat perspektivet total.
Politik handlar om att ha en idé och ett innehåll på samhällsutvecklingen baserat på demokratiska principer. Man undrar med vilken med demokratiska fostran politrukerna i partierna vuxit upp i skolan? Eller är det så att det bara är vackra ord i en läroplan som aldrig fått förankring i folkdjupet. I varje fall verkar inte politrukerna lärt sig detta.
Politik är att vilja, lär Palme sagt. Det är dags att dagens politiker börja vilja istället för att med kosmetiska och konstlat marknadstänkande begränsa den politiska diskussionen. I annat fall är det väl lika bra att vi övergår till mera diktatoriska former av politik.
Media SvD
Dessutom kan man fundera på om det är S som har monopol på en nordisk modell. Knappast!
Varumärksskydd är en kommersiell företeelse för att skydda immateriella tillgångar under en given period. Detta för att i viss mån skydda sig från intrång på en idé som ska säjas på en marknad. När politiker tror att det går att göra lika på en idé och förtroende marknad har man tappat perspektivet total.
Politik handlar om att ha en idé och ett innehåll på samhällsutvecklingen baserat på demokratiska principer. Man undrar med vilken med demokratiska fostran politrukerna i partierna vuxit upp i skolan? Eller är det så att det bara är vackra ord i en läroplan som aldrig fått förankring i folkdjupet. I varje fall verkar inte politrukerna lärt sig detta.
Politik är att vilja, lär Palme sagt. Det är dags att dagens politiker börja vilja istället för att med kosmetiska och konstlat marknadstänkande begränsa den politiska diskussionen. I annat fall är det väl lika bra att vi övergår till mera diktatoriska former av politik.
Media SvD
tisdag 21 februari 2012
Fort och fel
Man kan säga mycket om skolpolitiken. En att det handlas före det är färdig tänkt. Björklund som tongivande i regeringen är en handlingens man som skjuter först och frågar sen. Samtidigt är en del av hans och Alliansens skolreformer baserar på ett storstadsperspektiv. Det gör det inte lättare att realisera delar av den.
Dock måste jag nog säga att debattörerna i DN har en offerkofta på sig. I stället för att gnälla borde Eva-Lis Sirén medverka till att ett helt nytt avtal på lärarområdet kommer till. Ska lagkraven uppfyllas fordras helt andra avtal för att fixa kedjan planingen-undervisning-utvärdering-förbättring.
Samtidigt är det rätt märkligt att huvudmännen inte tagit sitt ansvar. Med den nya skollagen sätter den helt nya krav på att faktiskt se till att förbättra utbildningsverksamheten. Detta utifrån enhetens behov av utveckling, inte vad några skolpolitiker hitte på.
Ett mått av eftertanke borde spegla debatten. Om något har gjort fel är det ingen katastrof om man backar och rättar till. Framförallt behövs det tid för att få saker på plats. Det som krävs enligt skollagen kommer att ta en tre år innan det grövsta felen i dagens skola rättats till. Låt skolan i ro få börja anpassa sig till de lagkrav som är golvet i svenskt skolväsende.
Media DN
Dock måste jag nog säga att debattörerna i DN har en offerkofta på sig. I stället för att gnälla borde Eva-Lis Sirén medverka till att ett helt nytt avtal på lärarområdet kommer till. Ska lagkraven uppfyllas fordras helt andra avtal för att fixa kedjan planingen-undervisning-utvärdering-förbättring.
Samtidigt är det rätt märkligt att huvudmännen inte tagit sitt ansvar. Med den nya skollagen sätter den helt nya krav på att faktiskt se till att förbättra utbildningsverksamheten. Detta utifrån enhetens behov av utveckling, inte vad några skolpolitiker hitte på.
Ett mått av eftertanke borde spegla debatten. Om något har gjort fel är det ingen katastrof om man backar och rättar till. Framförallt behövs det tid för att få saker på plats. Det som krävs enligt skollagen kommer att ta en tre år innan det grövsta felen i dagens skola rättats till. Låt skolan i ro få börja anpassa sig till de lagkrav som är golvet i svenskt skolväsende.
Media DN
Jobblinje eller innovationslinje
Det verkar utkristalliseras sig vilken politik S vill föra framgent. Ser allt mer ut som klassisk industripolitik från fornstora dar. Fast i en ny tappning om man ska tro Stefan Löfven. Allt nog, bra att vi ska stödja produkt framtagandet i högteknologiska produkter. Frågan är bara hur mycket sysselsättning skapar det. Teknikhöjande i sig innebär ju att du gör jobbet mindre resurskrävande för användare. Det som kallas ökad produktivitet. Ökad produktivitet per tidsenhet innebär minskat behov av arbetskraft.
Den andra sidan av myntet är hur ska man lyckas behålla spetskompetens i landet för att just skapa dessa framtidsprodukter. Frågan gäller både skatter och hur man skapar Hollywoods som bidrar till framgången.
Problemet är inte att det saknas idéer utan hur man får fram försäljningsbara produkter, oavsett om det är en vara eller tjänst. Det vi tappat och länge saknat i Sverige är förmågan att skapa företag som kan både sälja och tillverka högstående varor i landet. Andra är att det inte finns ett naturligt samband mellan klyftigt kapital och idémakare. Såddfinansiereingen är näst intill obefintlig.
Runt landets lärosäten finns det campus eller inkubatorer som just sysslar med att utveckla idéer som är för tidigt födda för att bli riktiga företag. Här borde staten fokusera mer medvetet med att skapa arenor för att gifta ihop det klyftiga kapitalet med idémakarna. Tittar vi tillbaka i tiden växte Volvo, SKF och andra företag upp ur ett redan existerande företag. Dessa avknoppningar överlevde den svåra första tiden genom att utnyttja kuvösen, i form av moder företagets infrastruktur. Dags att börja fundera på hur de gjord och översätta det i dagens samhälle.
Samtidigt är det viktigt att även Alliansen vaknar till liv i näringslivsfrågor. Därifrån är det tyst. Borgs och Reinfeldts ständiga Per Schlingman klyscha med jobblinjen har körts till vägs ände. Jobb skapas inte bara med att ändra välfärdssystemen. Man måste inse att det är någon där ute som behöver hjälp att föda fram en idé till konkurrenskraftig produktion för att jobblinjen ska ha en reell chans.
Media SvD
Den andra sidan av myntet är hur ska man lyckas behålla spetskompetens i landet för att just skapa dessa framtidsprodukter. Frågan gäller både skatter och hur man skapar Hollywoods som bidrar till framgången.
Problemet är inte att det saknas idéer utan hur man får fram försäljningsbara produkter, oavsett om det är en vara eller tjänst. Det vi tappat och länge saknat i Sverige är förmågan att skapa företag som kan både sälja och tillverka högstående varor i landet. Andra är att det inte finns ett naturligt samband mellan klyftigt kapital och idémakare. Såddfinansiereingen är näst intill obefintlig.
Runt landets lärosäten finns det campus eller inkubatorer som just sysslar med att utveckla idéer som är för tidigt födda för att bli riktiga företag. Här borde staten fokusera mer medvetet med att skapa arenor för att gifta ihop det klyftiga kapitalet med idémakarna. Tittar vi tillbaka i tiden växte Volvo, SKF och andra företag upp ur ett redan existerande företag. Dessa avknoppningar överlevde den svåra första tiden genom att utnyttja kuvösen, i form av moder företagets infrastruktur. Dags att börja fundera på hur de gjord och översätta det i dagens samhälle.
Samtidigt är det viktigt att även Alliansen vaknar till liv i näringslivsfrågor. Därifrån är det tyst. Borgs och Reinfeldts ständiga Per Schlingman klyscha med jobblinjen har körts till vägs ände. Jobb skapas inte bara med att ändra välfärdssystemen. Man måste inse att det är någon där ute som behöver hjälp att föda fram en idé till konkurrenskraftig produktion för att jobblinjen ska ha en reell chans.
Media SvD
måndag 13 februari 2012
Pålövning påbjuden
Skolan är ingen budgetreglator i kommunen. Okunniga hobbypolitiker har aldrig förstått skolans betydelse för kommunen. PJ Anders Linder går idag i sin krönika in på det viktigaste av allt. Det är inte Björklund som avgör skolresultaten utan lärarna i skolan. Då är det hög tid för de 290 kommunalråden i kommunerna att inse följande fakta.
Har du en skola som prestera goda kunskaper och socialt utvecklar barnen i kommunen är det en källa till att dra till sig skattekraft. Familjer med barn väljer bostadsort efter om det finns förskolor och skolor som kan garantera en utveckling av deras barn. Det innebär att kommunen får en helt annan bärkraft att utveckla den lokal tillväxten.
Om skolan av lövades i 90-talskrisen är det hög tid att pålöva den nu. Felbemanningen är helt uppenbara när man drar mer resurserna. När lärare har 500 elever att göra bedömningar på en gång per termin. Den läraren skapar en rättsosäkerhet i de bedömningar h*n ska göra av elevens måluppfyllelse i kunskaperna i ett ämne enligt lagkraven.
Dags att sätt alla hobbypolitiker och kommunalråden på skolbänken för att lära sig vilka kraven är i styrdokumenten som de är åsatta att tillämpa.
Media SvD
Har du en skola som prestera goda kunskaper och socialt utvecklar barnen i kommunen är det en källa till att dra till sig skattekraft. Familjer med barn väljer bostadsort efter om det finns förskolor och skolor som kan garantera en utveckling av deras barn. Det innebär att kommunen får en helt annan bärkraft att utveckla den lokal tillväxten.
Om skolan av lövades i 90-talskrisen är det hög tid att pålöva den nu. Felbemanningen är helt uppenbara när man drar mer resurserna. När lärare har 500 elever att göra bedömningar på en gång per termin. Den läraren skapar en rättsosäkerhet i de bedömningar h*n ska göra av elevens måluppfyllelse i kunskaperna i ett ämne enligt lagkraven.
Dags att sätt alla hobbypolitiker och kommunalråden på skolbänken för att lära sig vilka kraven är i styrdokumenten som de är åsatta att tillämpa.
Media SvD
söndag 12 februari 2012
Sluta släcka bränder
Läser idag i SvD om den ökande stressen i skolan. Lärarna känner en ökad press på sig att hinna med. "Att göra"-pressen är det som är allvarligast enligt undersökningen. Inte så konstigt i sig när man upplever att man lastas på nya bördor utan att andra tas bort. Den största enskilda verkar vara det här med dokumentation eller som det uttrycks tunga administrativa bördor. Utöver det, felbemanningen i skolan.
Allt detta mynnar ut i två saker. För det första en reaktiv kultur som springar på allt som händer. Det andra att ledarskapet är mer fokuserad på att hålla budget än att skapa ett tillåtande och utvecklande klimat.
Läraryrket är inte annorlunda än andra yrken när det gäller att ha lagkrav på sig och krav på dokumentation av sitt arbete. Problemet är snarare den långa tradition och kultur av muntlighet. När man helt plötsligt ska över i en skriftlig kultur tar det mot.
Hur ska man komma åt detta för att minska stress och upplevd tyngre arbetsbörda. Det finns i sig inga enkla recept men det som visat sig verkningsfullt är att anträda resan från att parera till att aggera. Med andra ord att försöka förebygga så inget onödigt händer. Där är systematiskt kvalitetsarbete det som kan lyfta skolan. Det sätter nämligen krav på kedjan planera-undervisa-utvärdera-förbättra.
Rektorer och lärare måste börja se över den inre organisationen (2 kap 9 §) på skolorna nu när man har lagligt stöd för att ha makten över hur arbetet ska bedrivas. Det är inte huvudmännens uppdrag. De ska bara utveckla skolan (4 kap 3 §) på uppdrag från hur skolan vill utveckla enheten (4 kap 7 §).
Därför är det hög tid att rektorer slutar att betrakta sig som mellanchefer åt skolchefen på förvaltningen. Med delegationsrätten (2 kap 10 §) har rektorerna för första gången ett större friutrymme att skapa en skola som värnar det förebyggande för att öka måluppfyllelsen.
Källa: Skollagen (2010:800)
Media SvD
Allt detta mynnar ut i två saker. För det första en reaktiv kultur som springar på allt som händer. Det andra att ledarskapet är mer fokuserad på att hålla budget än att skapa ett tillåtande och utvecklande klimat.
Läraryrket är inte annorlunda än andra yrken när det gäller att ha lagkrav på sig och krav på dokumentation av sitt arbete. Problemet är snarare den långa tradition och kultur av muntlighet. När man helt plötsligt ska över i en skriftlig kultur tar det mot.
Hur ska man komma åt detta för att minska stress och upplevd tyngre arbetsbörda. Det finns i sig inga enkla recept men det som visat sig verkningsfullt är att anträda resan från att parera till att aggera. Med andra ord att försöka förebygga så inget onödigt händer. Där är systematiskt kvalitetsarbete det som kan lyfta skolan. Det sätter nämligen krav på kedjan planera-undervisa-utvärdera-förbättra.
Rektorer och lärare måste börja se över den inre organisationen (2 kap 9 §) på skolorna nu när man har lagligt stöd för att ha makten över hur arbetet ska bedrivas. Det är inte huvudmännens uppdrag. De ska bara utveckla skolan (4 kap 3 §) på uppdrag från hur skolan vill utveckla enheten (4 kap 7 §).
Därför är det hög tid att rektorer slutar att betrakta sig som mellanchefer åt skolchefen på förvaltningen. Med delegationsrätten (2 kap 10 §) har rektorerna för första gången ett större friutrymme att skapa en skola som värnar det förebyggande för att öka måluppfyllelsen.
Källa: Skollagen (2010:800)
Media SvD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)