Skrämmande

Om bilden över landets lärosäten är sann till viss del i Daniel Perssons ledare är det skrämmande. En kunskapsnation kan inte har högskolor och universitet som är likriktade och spottar ut halvmogna studenter. Det är någon slags omogen syn på vad akademiska studier ska leda till.

Förr i världen var det den lilla begåvningsreserven på fem till tio procent av befolkningen som gick igenom denna krävande utbildningen. Idag verkar det snarare som vi funderar på kvantitet istället för kvalitet. Skrämmande när lärosätena blir ett förlängt gymnasie.

Dags att revidera och återinföra det som var bra med högskolor och universitet en gång i världen. En högt stående grundutbildning.

För övrigt anser jag att akademiska studier ska jämföras på en global spelplan inte en svensk.

Media SvD

Dags att vakna på lokalplanet

Man undrar ibland vad som försigår på lokalplanet i skolväsendet. PJ Anders Linder tar förtjänstfullt upp diskussionen i en ledare om att "börja med att låta lärarna undervisa". Det är inte bara att börja skulle jag vilja säga. Det behövs en gigantisk ombyggnation hos huvudmännen. De sitter kvar i det gamla.

För att bara illustrera ett fall. I Malmö har kommunen satt upp 40 lokala mål för förskolan och skolan. Uppenbarligen har inte politikerna i Malmö förstått att dessa mål inte får förekomma. Det är bara de nationella målen som gäller i dagens skola. Om de nu inte förstått detta hur är det då ställt med allt annat som krävs i de nya styrdokumenten?

På skolkvalitet.se diskuteras de nya förutsättningarna. Där rektorer och förskolchefer har helt nya roller och makten över den inre organisationen. Det är hög tid att börja tillämpa de nya kraven och att hobbypolitikerna ute i kommunerna på allvar börja förstå vad de är satta att förvalta. Först när det är gjort kan vi se en ändring av kunskapsresultaten. För då har man insett att problemet är att den undervisande personalen inte har de arbetssätt som krävs för att lösa uppgiften.

Blogg Skolkvalitetse1, Skolkvalitetse2
Media SvD

Det innovativa folket

Vi svenskar har alltid betraktats som innovativa. Vi har genom historien stått för många landvinningar på produkter som hjälpt mänskligheten. Fortfarande har vi det rycktet.

Hade i veckan ett intressant samtal om just detta. Vi kom fram till att så är det. Vad vi däremot funderade kring var varför vi inte har förmåga att realisera idéerna i Sverige. Många av de idéer vi kläcker produceras i dag i t ex Kina.

Kan det vara så att kunskapsinnehållet i de produktidéer vi kläcker är för lågt? Det visar sig att de produkter som vi kan konkurrera med och sälja från svensk botten har just högt kunskapsinnehåll. Ta bara lastbilar, entrepernadmaskiner, basstationer för telefoni, mm.

Då är det skrämmande att kunskapnivån i skolan har minskat så drastiskt som den gjort. OM vi är en nation av innovativa människor och vi måste ha högt kunskapsinnehåll i det vi exporterar duger det inte att vi har en skola som spåttar ut medelmåttor.

Därför borde det bli en nationell samling kring att åter göra skolan till en kunskapsskola. Frågan är bara hur det ska gå till. Är de lärare som kommer ut från lärosätena av sådan kvalitet att de kan undervisa eleverna. Eller är det så att dagens ungdomar har större kunskaper som lärs utanför skolan?

Kunskaper är inte i sig något som gagnar hög kunskapsnivå.

Skolans största uppgift är att förse elever med kunskapen hur man knäcker koden i ämnena. Då gäller det att baskunskaperna i form av språk och matematik är välgrundade.

För övrigt anser jag att skolans viktigaste uppgift är att ge varje elev den kunskap som behövs för att livslångt kunna knäcka koder i varje ny kunskap som mejslas fram i olika ämnen.

Regelstyrning snart återinförd

Senast påfundet från utbildningsministern heter stadieindelad timplan. Allt mer och mer ser man att ministern verkar vilja öka statens inflytande. Det började med att staten i skollagen "direktstyr" undervisningen via läroplanerna. I dag har huvudmännen inget att göra med själva undervisningen iom att man tagit bort skolplanen

Samtidigt har man detaljstyrt undervisningen i läroplanerna, speciellt kursplanedelen, på vad som ska undervisas. Man behöll timplanen utan att portionera ut och tala om vilka stadium utbildningen skulle ske. Samtidigt som satt tydliga kunskapsmål i olika stadier. Nu verkar man vilja gå mot ytterligare styrning med när man ska läsa saker och ting. På mig lyser det gamla tidstudiemanna tänkandet  igenom. Hemska tanke.

Det är bättre att styr mot mål och verkligen se till att skolan får en målstyrning värd namnet. Inte en statlig styrning via tid.

För övrigt anser jag att målstyrning är viktig för att skolan ska nå reslutat.

Media Skolvärlden.se

Elevfokus ett krav

Ofta glöms elevfokuset bort i debatten om skolan. Skolan är till för barnen och inte för föräldrar eller lärare. Dessa är bara stödjare eller medaktiva för att hjälpa barnen att få den kunskap och sociala färdighet som behövs för vuxenlivet.

Daniel Persson berör det väldigt bra i dagens SvD.

I slutänden är det nämligen barnen det handlar om, inte föräldrarna eller skolledarna. Om endera part glömmer bort detta är det än viktigare att den andra parten står upp ännu starkare för det. Att ge upp får dock aldrig vara ett acceptabelt alternativ.

I ledaren berör Daniel Persson FNs konvention om barns rättigheter förtjänstfullt. Vad han däremot inte tar upp är att Barnkonventionen numera är en del av den svenska skollagen som tillämpas från 1 juli 2011. Skollagen (2010:800), 1 kap 5 § slår fast:

Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Detta är nytt i förhållande till den gamla lagstiftningen. Detta borde vara känt av både föräldrar, lärare och skolledning. Dessutom är det ju inte föräldrarna som går i skolan och behöver motsätta sig barns behov av särskilt stöd.

Barn utvecklas olika snabbt i de yngre åldrarna. Därför behövs kortare insatser för  vissa barn att få dem upp på banan med inlärningen. Det är inget handikapp att i vissa åldrar ha problem med arbetsminnet. Sådant är övergående. Ytterst få av barn med problem med arbetsminnet har ett verkligt handikapp som dyslexi, ADHD, Asberger eller något annat. Dessutom utvecklas hjärna ända upp i 25 års åldern.

För övrigt anser jag att barn har rätt till sin skola oavsett bakgrund eller biologiska förutsättningar.

Media SvD

Marxismen individualismens högborg

I individualismens tidevarv är det intressant att fundera över politiska ideologier. Det har alltid föresvävat mig att marxism varit en kollektiv politisk ideologi. Ack vad jag har bedragit mig. För det första är det ingen ideologi utan en vetenskaplig samhällsteori om det klasslösa samhället.

För det andra definierar den kapitalismen som en anarkistisk företeelse. Markanden befinner sig långt från en medveten styrning.

För det tredje, mer kända från 68-rörelsen och det röda 70-talet, om behovet av det proletariatets diktatur. Dessa ord skanderades flitigt på den tiden. Samtidigt som de praktiserades i Sovjetunionen, Kuba och Kina under Maos tid. Praktiken blev inte så lysande som ideologin eller tanken var. Idag vet vi resultatet.

Det som är kittlande är tanken Marx hade om idén om personlighetens fria allsidiga utformning. Ursprungsidén ur kommunistiska manifestet från 1848:

I stället för det gamla borgliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är en förutsättning för allas fria utveckling.

Är det inte individualism om något, så långt bort från den kollektivism vi såg i Sovjet, Kuba, Kina och under den socialdemokratiska hegonomin efter kriget.

Källa: Larsson, Rediar (1994) Politiska ideologier i vår tid, Studentlitteratur.

Splittring i FP om läsplattan

Med intresse noterar jag sprickan i FPs partistyrelsen. Ordförande och utbildningsminister har en avvikande sy i förhållande till skolborgarrådet i Stockholm. Björklund har tidigare uttryckt sig kring det med pennor och papper när Sollentunas ordförande i skolnämnden Maria Stockhaus (M) genomförde en satsning på läsplattor. Nu har han fått en efterföljare i Stockholm stad när skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) inte tycker det är något kontroversiellt att införa läsplattor.

Hon säger i SvD:

Vi vill se om läsplattor kan förbättra kunskapsresultaten, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (FP).

Ett antal skolor i Stockholm satsar på den nya tekniken. Husbygårdsskolan är den första. Där använder första gluttarna läsplattan bl a för att läsa och skriva. Rektor Anna Söderberg poängterar att det är viktigt för elever som har annat modersmål än svenska har fördelar av läsplattan.

För vår del handlar satsningen jättemycket om att stärka språket och ordförrådet. Och vi kan redan se nu bland våra nyanlända elever att språkutvecklingen går mycket framåt sedan i höstas.

Följande lilla ordväxling i klass 1C på Husbygårdsskolan, när eleverna tränar stavning föredrar läsplatta framför papper och pennor, säger en hel del om eleverna syn:

Det är lättare att skriva med Ipad, säger Mohammed Aman. Och det är lättare att ändra om det blir fel, fyller Natalie Besrat i.

Det intressanta i denna satsning är att läsplattan också kan hjälpa nyanlända till en snabbare språk inlärning än det traditionella. Uppenbart att det inte är bara stavning och motorik som kan hjälpa denna kategori elever. Speciellt när man inte har en miljö där svenska talas och skriv. Samtidigt verkar det vara så att barnen tar till sig svårare ord.

För övrigt anser jag att skolan alltid ska ligga i fronten för att hitta teknik för att utveckla de pedagogiska metoderna.

Media SvD