Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 3 juli 2012

Stefan Löfven visa Bertil Ohlin

Sommar universitetet verkar detta år fått slagsida åt det politiska. Både dåtid och nutid. Dåtid av att få en inblick i det som var en del i uppväxten. Som man fick med modersmöjlken, men som när man läser det så 60 till 50 år senare ser helt annorlunda ut än den bild man skapade sig.

Genom att läsa biografin om Bertil Ohlin får man en inblick i hur svårt det är att vara politiker med en annan bakgrund. Ohlin lärde sig aldrig det politiska rävspelet till skillnad mot Erlander. Även om bägge vara akademiker så växte den ena upp i forskarvärlden och den andra i politiken.

Med sin rationalitet stötte säkert Ohlin bort en å annan. Men han var en nagel i ögat på socialdemokratin fram till sitt nederlag i pensionsfråga. ATP-striden var pokerspel på högnivå av Erlander. Med en andra kammare med en madatfördelning på 155 - 155 mellan blocken var det ytterst osannolikt att vinna striden. Vi vet att det blev så, en "svikare" från FP gjorde att S tog hem ATP-striden med knappast möjliga majoritet 156 mot 154.

Dock är det intressant i historiens perspektiv att se att det snarare var Bertil Ohlins linje som borde vunnit. 1994 var vi ju tvungna att ändra pensionssystem för "åtagandena i dagens system (ATP-systemet) saknar den trovärdighet som krävs".

Hur hänger detta ihop med Stefan Löfven? Jo, han kommer från en icke politisk kultur. Lite samma som Bertil Ohlin. Den stora frågan är hur han som förhandlings människa ska lyckats komma till koncensus om frågor i ett parti där otroheten är stor. Det är inte som att sitta vid förhandlingsbordet med parterna på arbetsmarknaden för att komma fram till en lösning på ett problem. I politik är det ideologin som styr inte koncensus om lösning av ett problem.

De visar tydligt exemplet om Bertil Ohlin och ATP-striden. Även om han sakligen hade rätt redan 1957 - 1959 så var det först 1994 som det bekräftades. Som Palme lär ha sagt: politik är att vilja. Frågan är vill Löfven och kan han oskadliggöra de Juholtkrafter som är på gång inom socialdemokratin. Den som lever får se.

Stora växlar

Är det troligt att de rödgörna kan bilda regering om två år? Knappast! MP profelerar sig som ett fristående alternativ. V kan inte S ta i för då händer det som kan hända S själva.

Vad debattörerna inte riktigt berör i sitt inlägg, av förklarlig anledning, är just det som mullrar i S. Håkan Juholt må vara borta och väljarkåren smikrad av Stefan Löfven. Men vad som väljarkåren inte riktigt tycks ta i beräkningen är att än har ingen politik presenterats av S. Än har ingen på riktigt, från sett Kjell-Olof Feldt och PJ Anders Linder, sätt det muller som håller på inom vänsterleden i S.

Med LO och Tiden som navet samlar vänsterkrafterna sig för en strid i april nästa år på partikongressen. Antingen lyckas Löfven att hålla ihop partiet och köra den linje som väljarkåren tror att han ska göra eller så vinner vänsterflygeln igen. Undra hur många i väljarkåren som vill ha tillbaka fondsocialism. Vi lyckades ju stoppa galenskaperna från LO för 30 år sedan. Om den kommer åter, när LO är färdig med sin utredning till vintern om det här med vinster i välfärden är nog det stekta smöret bra härsket.

Så hur stora är chanserna till en framåtriktad kraft från S för det Sverige behöver. Den som lever får se. Två saker avgör. För det första lyckas Löfven hålla ihop paritiet och köra mittenforan. Eller för det andra kommer vi att se en partisprängning av S?

Media SvD

Politiker är servisen

Politiker ska inte syssla med entreprenörskap. Om vi tar bilden krogen är de inte i köket de ska jobba utan i servisen, alltså hovmästare eller servitör som ser till att gästerna för det som de beställt. Köksmästaren är just de där kokarna som vet hur anrättningen ska tillagas.

Annars blir det som på bilden!


Urban Bäckström påminde mig igår på Facebook hur det kan gå när glada politiker och andra ger sig på att leka entreprenrörer. Tjorven ni vet. Bilfabrik i Kalmar som i princip bara hade en kund Posten. Det gick som det gick. Volvo PV köpta fabriken och började tillverka personbilar i den.

För övrigt anser jag att politiker bara ska skapa infrastukturen för att privata innovatörer och bankirer ska gör jobbet.

Media SvD

torsdag 28 juni 2012

Välfärd har gamla anor

Välfärdstaten har gamla anor kan jag konstatera. Fortsätter mina studier om Bertil Ohlins görande och låtande i svensk politik. Begreppet fick sin utveckling i Storbrittanien efter andra världskriget av en liberals, William Beveridge, reformidéer. Begreppet betydde i stort att man som stat genomförde en social upprustning.

Sverige gjorde en sådan med Gustav Möller och Bertil Ohlin som tongivande. Det är alltså inte en enmans show a la socialdemokratin som man i första rummet tänker sig.  Johan Hakelius har gjort en studie om Bertil Ohlin och välfärdsstaten:
Sverige må ha haft socialdemokratiska regeringar under större delen av efterkrigstiden, men det fåtal punkter där dessa idémässigt avvikit från den socialliberalism Ohlin proklamerade har i regel inte omsatts i handling.

Den svenska välfärden bygger på tre ledstjärnor från början: frihet, trygghet och tillväxt.

Skiljelinjen i svenskt välfärdsbygg kom när tryggheten var säkrad genom socialförsäkringssystemen. Brytningen kom när striden stod mellan å ena sidan valfriheten å det "starka samhället" i pensionsstriden 1957. Som bekant var Erlander för det "starka samhället" och genomdrev 1959 en varuskatt för att ge resurser till dess utbyggnad.

Så här 53 år senare funderar jag på vad skulle ha hänt om valfriheten hade vunnit då?

Givetvis en hypotetisk från, men är idag viktig för att se hur vi ska reformera systemen.

För det tredje benet i välfärdsbygget, tillväxten, är satt på undantag. Hur skapar vi välfärdssystem som tar hänsyn till alla tre faktorern: frihet, trygghet och tillväxt. Bara trygghet har vi erfarit leder till vägs ände. Det är därför våra stora generella värlfärdssystem idag knakar i fogarna. Men vilken politiker våga ta i dessa nödvändiga frågorna.

Vem är vår tids Bertil Ohlin och Gustav Möller?

Källa :
Larsson, Sven-Erik (1998) - Bertil Ohlin, Atlantis

Onödig trängsel

Något måste vara fundamentalt fel när alla ska trängas i de 6 nationella behörighetsprogrammen. Det är inte kört för att man väljer någon av de 12 yrkesprogrammen i gymnasiet. Man undrar stilla vad Syo-konsulenterna givit för information till föräldrar och elever om Gy 11.

Samtidigt som näringslivet skriker efter yrkeskompetent utbildade ungdomar väljer mindre studiemotiverade fortfarande fel program. Risken är inte bara att vi får outdrops från gymnasiet utan även ungdomar som utbildat sig till arbetslöshet.

Det är på tiden att inse att det är bättre att hoppa på en yrkeslinje å få en utbildning som efterfrågas än än det andra alternativet. Skulle det sedan visa sig att man mognar i slutet av tonåren är det bara att komplettera de ämnen och poäng man behöver för att få behörigheten till vidare studier på högskola och universitet.

För övrigt anser jag att gymnasieskolan åter förpassas till sambandet utbildning-arbetsmarknad-utveckling. För de som har en arbetsmarknad i samhället framgent är yrkesutbildade hantverkare och specialister inom ett ämnesområde.

Media SvD

tisdag 26 juni 2012

Populism på hög nivå

Verkar vara så att politiker har bristande kunskaper. Om, vad då kanske du frågar. Jo, vad deras kärnuppdrag är. Uppdraget är att stifta lagar som landet ska styra ut ifrån. Inte skapa massor med knäppa regler eller förordningar som detaljstyr tillvaron.

Det var undergörande när nya skollagen kom. Där hade riksdagen och regeringen modet att bara skriva t ex ordet dokumentera. Men man talade inte om på vilket sätt. Det är upp till de som tolkar lagen att bestämma efter bästa skön.

Nu verkar dagens politiker vilja tillbaka till en tid där vi omyndiga medborgare ska lyda vad de i sin allmakt hittar på. Hur stolligt det än är. Planekonomi och centralstyrning vet vi resultatet av, men tydligen inte dagens politiker.

Därför är det undergörande att läsa vikariens krönika på ledarsidan i dagens SvD. Läs och begrunda kära politiker. Ni är satta att skapa golvet för den gemensamhet som heter svenska samhället. Inte ägnar er åt cykelställsfrågor. Det löser vi medborgare så bra själv.

Media SvD

måndag 25 juni 2012

Besiktigad och klar

Är du testad min lilla vän? Den frågan kanske kommer att ställas om Tomas Tobé får som han vill. För det kan väl inte vara moderat framtida skolpolitik? De som ständigt pratar om valfrihet.

Skolpolitiken ska inte ägna sig åt det som tillhör pedagogiken, utan åt det som har att göra med skolsystemet som sådant. Dit hör inte frågan om mognadstest av sexåringar. Det är inte en skolpolitisk fråga för något av partierna. Frågan tillhör de som är satta att driva undervisningen, förskollärarna i detta fall.

Det ska vara en naturlig del av deras vardag att följa det som finns under 3 kapitlet i skollagen. Det behövs inget klåfingrigt tyckande av skolpolitiker som inget vet eller ytterst lite om skolverkligheten.

Dessutom är det ytterst beklämmande att man försöker sig på detta med mognadstester. En gång för alla, barns hjärnor utvecklas olika fort. En del har inga som helst problem med arbetsminnet medan andra har lite senare utveckling. Detta växer bort med åren. Så en mognadstest är lika värdelöst som pappret den är skriven på.

För övrigt anser jag att politiker, oavsett nivå, ska ägna sig åt att skapa ramarna för skolväsendet. Inte lägga sig i professionens görande för att nå de krav som ställs på förskolan och skolan.

Media SvD