Sverige gjorde en sådan med Gustav Möller och Bertil Ohlin som tongivande. Det är alltså inte en enmans show a la socialdemokratin som man i första rummet tänker sig. Johan Hakelius har gjort en studie om Bertil Ohlin och välfärdsstaten:
Sverige må ha haft socialdemokratiska regeringar under större delen av efterkrigstiden, men det fåtal punkter där dessa idémässigt avvikit från den socialliberalism Ohlin proklamerade har i regel inte omsatts i handling.
Den svenska välfärden bygger på tre ledstjärnor från början: frihet, trygghet och tillväxt.
Skiljelinjen i svenskt välfärdsbygg kom när tryggheten var säkrad genom socialförsäkringssystemen. Brytningen kom när striden stod mellan å ena sidan valfriheten å det "starka samhället" i pensionsstriden 1957. Som bekant var Erlander för det "starka samhället" och genomdrev 1959 en varuskatt för att ge resurser till dess utbyggnad.
Så här 53 år senare funderar jag på vad skulle ha hänt om valfriheten hade vunnit då?
Givetvis en hypotetisk från, men är idag viktig för att se hur vi ska reformera systemen.
För det tredje benet i välfärdsbygget, tillväxten, är satt på undantag. Hur skapar vi välfärdssystem som tar hänsyn till alla tre faktorern: frihet, trygghet och tillväxt. Bara trygghet har vi erfarit leder till vägs ände. Det är därför våra stora generella värlfärdssystem idag knakar i fogarna. Men vilken politiker våga ta i dessa nödvändiga frågorna.
Vem är vår tids Bertil Ohlin och Gustav Möller?
Källa :
Larsson, Sven-Erik (1998) - Bertil Ohlin, Atlantis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar