En bild säger mer än 1000 ord

Bilden från dagens pressträff i riksdagen om vinster i välfärden säger mer än 1000 ord. Mållös!!
Hovnarren och Gycklaren.

Helt oacceptabelt Löfven

Nu vet vi vad dessa båda herrar hade att säga idag, när man lägger fram förslaget om vinstbegränsningar i välfärden. Jag har aldrig hört mer plattityder från Jonas Sjöstedt än idag. Att sätta likhetstecken mellan vinst och kvalitetsbrist finns bara i en socialist föreställningsvärld. Så långt bort från den värld vi företagare lever i. Skulle jag plocka pengar i mina fickor hade jag inget företag.

Att ett litet parti med 5,7 procent av valmanskåren fått så stort inflytande över politiken är helt oacceptabelt. Vad vi ser är ett manipulerande från vänstern av stora mått. Att Socialdemokratin inte kan hålla rent till vänster gör den diskutabel för framtiden. Är detta första spiken i en Pasokifiering av SAP?

För ett är säkert, tjänsteföretag har inte behov av investeringar för att driva företag. Dessutom är det skrattretande att man bara tillåter ett prisbasbelopp för små företag att göra vinst. Hur i hela friden ska 45.000 sek ge stabilitet i ett företag. Dessutom ett tjänsteföretag lever på sina medarbetare och metoder. Dessa är enligt SAPV syn värda lika med noll. Med andra ord fortfarande lever man i fel affärslogik, man sitter fast i industrilogiken likväl som Marxismen gör. Inte undra på de går i otakt med tiden.

Ett är säkert, sista kommentaren är inte fälld från båda sidor, men det är klart försvårande för regeringen i valrörelsen med denna fråga. För logiken haltar betydligt om vi tar de offentligas kostnader för att driva en skola. Löner eller det som kallas undervisning är i snitt 56 procent av kostnaderna och kan sägas inte innebär någon vinst till andra aktörer. Möjligen om man köper in bemanningstjänster för vikarier av ett bemanningsföretag. Övriga delen på 46 procent omfattar hyror, mat, läromedel, administration, mm. Detta köps ofta upp av privata företag. Alltså går detta till vinst, men den tänker inte regeringen och Vänsterpartiet begränsa. Detta med att skattemedel inte ska gå till vinst är det största hyckleriet de ägnar sig åt.

Det hade varit renhåriga om de idag på pressträffen sagt rent ut att vi vill förbjuda privata företag i välfärden. Men då blir det ett moment 22, eftersom man är beroende av att köpa varor och tjänster från privata företag.

Samtidigt var det intressant att Stefan Löfven inte var med på pressträffen idag.

Sändebudet

Solbritt Andersson möter sitt svåraste fall i Singöserien. Hon har fått permanent förflyttning till Norrtälje polisen. Inte nog med att det går en sexgalen präst lös på ön, som i metoo-anda våldför sig på unga flickor så går fortfarande Sven Löwengrip fri.

Med driv fortsätter Gustafson&Kant berättelsen om internationell ekonomisk brottslighet. Vi följer trådarna via Tyskland, Litauen och Singö där de gamla militärerna anläggarna fortfarande utnyttjas för hemliga operationer.

Med Sändebudet avslutas trilogin om Solbritt Andersson och polisen i Norrtälje. En tomhet uppstår alltid när en serie är slut. Hoppa det till trots det vi får se Solbritt i framtida berättelser. 

Kunskapssyn och pedagogiken

Debatten går hög om den svenska skolan och dess kunskapssyn. Debatten pendlar mellan process och fakta. I boken Kunskapssyn och pedagogik går fyra forskare och professorer in på diskussion vilket paradigm som ska gälla. Det postorderna eller nygamla faktabaserade kunskapen samt hur pedagogiken borde anpassas till hjärnforskningen och hur hjärnan fungerar.

Boken är nyttig för diskussion om hur skolsystemet fungerar och vad nya kullar lärare ska bibringas kunskaper i sitt yrke från lärosätena. Det intressanta är att boken har mötts av iskyla från den etablerade pedagogikforskningen. Detta trots att boken är fullspäckad med forskningsrelaterade referenser.

Ett är tydligt, när man läst boken, att blicken måste vändas inåt i skoldebatten. På vilket sätt ska lärarna se till att undervisa så eleverna har kunskaper att klara fortsatta studier. VAD i det centrala innehållet i kursplanerna är den minsta faktakärnan, i varje ämne av de 16 obligatoriska i grundskolan. Och framför allt på vilket vis ska kunskapskraven bli tydligare för att lärare ska göra en rättvis bedömning. Med andra ord hur mäter man rätt från läraren till rätt till eleven. Utan summativ bedömning kan du aldrig få en formativ bedömning som leder framåt.

Läs boken, den är matnyttig för att få en skoldebatt som leder framåt istället för den eviga diskussionen hur man ska lösa de yttre faktorerna i skolan. De är som de är.

Media GP
Pluraword:
Kunskapssynen i läroplanen
Skolsystemet - inte anpassat för hjärnan

Civilsamhällets återkomst

Sverige har sedan 60- och 70-talet präglats av individens lösgörande från familjen och skrivit ett kontrakt med staten att ta hand om personen. Det har uttryckt sig genom särbeskattning, förskolor, studiestödssystem, socialförsäkringar och familjelagstiftning. Sverige har vandrat lång bort från det som byggde samhället förr, med familjen eller klanen som bas.

Frågan är hur vi ska lyckas med ett pluralistiskt samhälle framgent. Pluralismen bygger på tre beståndsdelar: marknaden, civilsamhället och friheten för individen. När nu det knakar i fogarna för välfärden och därmed statsindividualismen kommit till vägs ände, vad gör vi då? Skrev följande på min tidslinje på Facebook:

Nu när statsindividualismen kommit till vägs ände hur formar vi ett nytt civilsamhälle. Vi tappade bort det under vägen med föreningen som plattform. Allt från frikyrkan, nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen och idrottsrörelsen. Det var ju dessa arenor folk träffades på under den tid man flyttade från landet till staden. Nu när vi har en krackelerande välfärd är det åter tid att bygga det pluralistiska samhället starkare med dess tre komponenter marknaden, civilsamhället och friheten för individen. Detta är viktigt ur ett perspektiv där vi fått parallellsamhällen som styrs av andra värderingar än den svenska. Ska integrationen fungera måste civilsamhället omformas.

Frågan inställer sig hur vi ska se på frågan om att omforma civilsamhället. Joel Halldorf går in på detta i sin ledare i Dagen (se länk nedan). Samtidigt ge han ett svar eller tankeställare på sin tidslinje på Facebook:

Det som man dock kan se är att engagemanget i idéburna organisationer gått ner även under denna period, och folkrörelserna har tappat 70-90% i medlemstal sedan mitten av 1900-talet (med undantag för frikyrkorna, som backat ca 10-20%). Det är framför allt idrottsrörelsen som håller uppe sifforna (liksom olika former av bostadsföreningar) och man kan fråga sig vad det står för? Är det civilsamhället man är engagerad i, eller är det sina barn...?

En viktig fråga. Är civilsamhälle enfrågstyrt eller är det idéer. Under åren jag var aktiv i föreningslivet var det mycket relaterat till intressen kring kvalitet, verksamhetsutveckling och boendefrågor. Alla relaterade till snäva intressen eller engagemang för att utveckla min yrkeskompetens eller lokalsamhället där fritidsnöjet låg.

Hur vi än ser på engagemanget i idéburna formella organisationer var det en plattform att på kollektiv basis driva frågor om samhällsutveckling utifrån mig som individ. Det är bara att studera frikyrkan och dess utveckling. Dels stod den för den utveckling som ligger till grund för dagens kulturliv. Dels den omfattande sociala verksamheten som utvecklades som alternativ till statens välfärdsbygge. Där till den sociala gemenskapen i gudstjänster för att utöva sin tro.

Samma gällde engagemanget i nykterhetsrörelsen och den konsekvensen missbruket hade och har. Men där föreningsaktiviteten sjunkit undan. Ser vi på politiken. Samma sak där. Eller för den delen fackföreningsrörelsen. En av problemen med medlemstapp, frånsett individualiseringen, är utbildningsnivån i samhället. Många av dagens samhällsmedborgare har en högre utbildningsnivå än sina föräldrar. Det har gjort det möjligt att driva sin saker i kraft av meritokrati för att klar tillvaron. Här har behovet att gemensamt gå ihop och drivit sina saker minskat. Även kombon social medier och meritokrati skapar helt andra plattformar att driva sina frågor. Se bara på metoo-rörelsen.

Hur vi än ser på saken behöver vi diskutera vad gör vi framåt med den ökande populismen? Hur bygger vi ett hållbart samhälle som inte är beroende av en välfärdsstat som vittrar sönder under bördan av ökad invandring, en äldre befolkning och stora ungdomskullar på väg in i arbetsmarknaden med icke fullgoda kunskaper. Civilsamhället behöver rustas upp. Troligen inte under de former de en gång kom till utan mer en kombo av modern teknik, för att skapa arenor, och där vi pratar mindre om individ än personen som kan ställa sin kraft och kunskap till civilsamhällets tjänst.

Media Dagen
Wikipedia:
Statsindividualism
Civilsamhället 

Räkna med bråk

Stridsvagnen med högklackat kan man säga om Anna Bråkenhielm, Dokusåpa-drottningen. Hon skapade reality-tv i Sverige och världen när hon var vd för Strix. Ett litet bolag på några tiotal miljoner i omsättning, med tunga personer som Robban Aschberg, Pelle Thörnberg, m fl inom Stenbecksvären, när hon tillträdde på 1990-talet till ett företag som omsatte en halv miljard när hon lämnade.

Med driv berättar hon sitt liv som affärskvinna. Om flopparna, succéer och småländskt driv. Här får vi berättelsen om hur Expedition Robinson blev den världssuccé den blivit. En miljardindustri. Här får vi berättelse om andra tv format som bl a Farmen.

Samtidigt möter vi en tuff bråkig kvinna nära till känslorna och magkänslan för att driva affärer. Vi möter och får en syn på kvinnor som jag tror pk-Sverige kan sätta i halsen för. Där hon tar död på gängse synsätt om föräldraledighet och jämställdhet. Dessutom lämnar hon 18 tips till tjejer (killar) med passion för busniess.

Ett tips är, BLI EN MÄKTIG DUKTIG FLICKA (s 216):

Säg ja till makt och kombinera det med att vara duktig. (......) Att vara "duktig flicka" har blivit ett skällsord, men det är inte alls fel att vara duktig, det vill säga prestera. 

Boken är en nyttig läsning för alla som är entreprenörer eller vill få sig en inblick och kunskap hur kvinnligt företagande kan se ut. Därtill en dos råg i ryggen för kvinnor att göra karriär utan att ha skuldkänslor för familj och barn. Med driv och passion för jobbet är familj inte hindret, mer än att män inte klarar av att stå för den naturliga markservicen män är vana att kvinnor gör för män med samma position som Anna Bråkenhielm har för jobbet.

Så kvinnor och män läs och lär er att räkna med bråk.          

Åldersklyfta - ett gissel för välfärden

Redan för femton år sedan skrev jag debattartikeln om att Rädda välfärden med lönsam investering. Artikeln publicerades i nummer 6 av Kvalitetsmagasinet 2003. Redan då tog jag utgångspunkt i hur det kommer att se ut när rekordgenerationen pensionerar sig. Inte nog med stort kompetenstapp blir arbetsbelastningen på de arbetande generationen omöjlig. Med de 1,2 miljoner individer som finns i rekordgeneration motsvarar det 12 procent av befolkningen eller 23 procent av den sysselsatta befolkningen.

Då föreslog jag att det var hög tid att effektivisera organisationer både privata och offentliga. Kanske just offentliga är i stort behov att effektiviseras nu när befolkningstillväxten är sned i förhållande till den växande andelen 65+ i befolkningen och hur det ser ut kommun vis enligt bilden nedan.

Det jag tog upp i mitt debattinlägg var inte främst en teknikdriven utveckling som oftast förknippas med effektivisering, utan i vilken mån arbetssätt och dess tillämpning kunde bli bättre. Det finns modeller för att göra bedömningar i vilken grad en verksamhet är excellent eller inte. De bygger på en internationell bedömningsskala på 1000 poäng. Normalverksamheter i Sverige når oftast mellan 150 - 200 poäng på denna skala. Samtidigt visar forskning på området att verksamheter som har förmåga att förbättra sig får en resultatökning på en tredjedels procent per ökad poäng i utmärkelsmodellerna. Skulle verksamheter lyfta sig från 200 poäng till 400 poäng skulle det innebära en 60-procentig resultat ökning.

Jag relaterad till nästan bibliska mått i min debattartikel vad det skulle innebär för Sverige. Man började tänka på landet Gosen (1 Mos 46, 47) när det visade sig att de beräkningar som gjordes visade på effekterna på BNP skulle bli astronomiska, en ökning på 5 500 miljarder kronor. Har vi råd att missa den effektivisering nu när åldersklyfterna ökar och den traditionella sättet att säkra välfärden gått i baklås? Frågan som då är hur gör vi en nationell samling för att klara framtidens välfärd. Framför allt är vi beredd att ta till oss följande citat från 1960-talet av Mao Zedong:

Det finns inget uppbygge utan nedrivning.

Metoder och verktyg finns, nu behövs ett nationellt handlingsprogram för att anträda resan för att bygga om välfärden.

Media: SvD
Blogginlägg Pluraword:
Rekordgenerationen