Mambo jambo

Förklaringarna har många ansikten. Det som hände 22 juli kan inte förklaras i en enda slutsats utan måste ses sammansatt. Både intolerans och mekanismen bakom sekters beteende.

När vi pratar om sekter spelar det ingen roll om de är politiska eller religiösa. Det är samma logik som styr dem. Vi och dom är förhärskande. Samtidigt som vi har den enda sanna läran. Det må vara Maoismen på 60-talet, RAF och Bader-Mainhoff på 70-talet eller Vit maktrörelse eller nynazimen. I dess förlängning har vi skugg partierna som har extrema åsikter men inte riktigt ramlat in i extremismen. Det är här vi hittar partier med luddiga världsbilder.

Vi och dom beteendet kännetecknas just av bristande empati och rädsla. Det i botten bygger på två fundamentala saker, bristande kunskap och bristande kritiskt tänkande. Den bristvaran är ett samhälles stora akilleshäl. Frågan kan ställas om samhällen oavsett var i världen de finns strävar efter att inte skapa bångstyriga medborgare som inte styrs blint av förhärskande synsätt.

Tar vi den debatt som sker om intolerans bygger den ofta på okunskap. Ta bara synen som islamofober har så är den helt beroende på okunskap. I ett säkulärt samhälle tycks det som man vaccinerats från kunskaper om religioners uppbyggnad och tankemönster. För det skrämande kanske är att denna okunskap bygger upp ett tankemönster på fullständigt felaktiga grunder.

Judendom, kristendom och islam kallas för de abrahamitiska religionerna. De har samma ursprung i patriarken Abraham. Om vi börjar där kan vi spinna vidare på okunskapen. Två förhärskande tankemönster finns inom två av religionerna, lag eller nåd.

Lag beskriver öga för öga, tand för tand. Alltså vedergällning för de gärningar, verkliga eller inbillade, som man utsatts för. Här hittar du gamlatestamentligheten i kristendomen och Shia i islam. Hur stor del som tillhör de gammaltestamentliga i kristen dom är inte helt kristallklart. Men i islam representerar den 10 %, ungeför 150 miljoner anhängar. Eftersom sharilagarna är deras rättesnöre är det lite magstarkt att tro att dessa ska innebära ett hot mot den övriga världen.

Det är när rädslan får styra och vi blir bokstavstrogna (fundamentalister) vi skapar en mambo jambo.  ett tydligt exempel på  mambo jambo är det som ABB står för. I förlängningen också för att förstå hur ABB kunde handla som han gjorde måste man nog förstå att dagens sociala medier fungera ypperligt som sekter. Där hittar enskilda näring till de handlingar de möjligen gör eller inte. I ABBs fall en farlig kombination av inåtvändhet som blommar ut i en världsbild bara han har kombinerat med romantiken kring korståg. Där det till slut blir en form av Paulinsk uppenbarelse. En omvänd uppenbarelse som innebär att i korstågets heliga namn är rätt att döda för sakens skull.

Sådant har vi sätt förr. Stalin, Hitler, Mao och flera efter dem har gjort precis lika. På 70-talet häcklades de vänsterradikala av oss som fortfarande hade förnuftet i behåll med frågan: Är det mer rätt att skjuta med en röd bössa än en blå?

Svaret är givetvis NEJ! Samma sanning gäller även idag.

Paradoxen är att det är relativt ointressant att fragmentera diskussionen om det är höger, vänster, islam eller något annat utan att förstå att det är rädsla för det som är främmande som styr. Rädsla botas med kunskap och kritiskt tänkande.

Media SvD

Konflikters liv och död

Sommaruniversitetet fortsätter med boken enligt rubriken. Av en ren händelse, som möjligen kan se ut som en tanke, botaniserade jag i bokhyllan över ännu ej lästa böcker. Upp dyker denna bok.

Med intresse ska jag läsa detta aktstycke. Anneli M Wahlberg, författaren i boken skriver följande om senare delen av boktiteln:

Det kan istället vara så att i dess ställe träder förtryck, psykiskt eller fysiskt våld samt olika slags kränkningar.

Med andra ord är konfliktens död inte slutet på en konflik alla gånger. Det vet vi ju när ilskan inte har några ord längre. Hur ofta har inte smockan hängt i luften. I ljuset av den 22 juli kan det också vara intressant att fundera över vad var det för konflikt ABB hade med det norska samhället som dog?

Kan det mångkulturella samhället också bygga på konflikten mellan tolerans och intolerans?

Tja, som sagt vad, många frågor jag kanske får några svar på sista kursen i sommaruniveristet.

För den intresserade:

Wahlberg, Anneli M (2007). Konflikters liv och död. Schibsted Förlagen

Stolen with pride

En lat djävul till terrorist kan man säga om ABB. Hans manifest är inte mer värt än dasspappret. Har man klippt och klistrat oredigerat från andra källor till 40 procent är det tankegods som man inte kan sätta i samband med honom.

Att bete sig så är snarare att beskriva, som Magnus Ranstrop gör idagens SvD, för en lat och ostrukturerad klipp- och klistraperson. Han säger:

Breivik är extremt lat, han klipper in allt som kan passa i hans världsbild.

Det säger mycket om ABBs tankeförmåga. Av egna erfarenheter, efter att skrivit ett antal fackböcker, måste du skapa en egen syntes. Om du ska använda andras tankegods måste du sätta in det i en egen kontext för att du ska få samband att stämma. Och här har vi fara med dagens sociala medier.

Det är allt för lätt att okritiskt och utan källkritik sätta ihop vilken smörja som helst.

Därför är lärdomen för de flesta av oss. Svälj inte textinnnehåll, läs alltid med ett kritiskt öga. En sund skeptisism är viktigt.

För skolans del är det viktigt att lärarna lär ut textanalys och källkritik.

Det pekoral ABB efterlämnat till omvärlden är inget annat än andras tankegods som han på ett romantiskt medeltida korstågstänk satt ihop till sin sanning. En sanning som ledde honom fel att tro att han var en helig korstågsriddare. En värld som inte finns, men handlingen måste sättas in i sin relation av bristande empati eller rentav avsaknaden av den. För någon galning är ABB definitivt inte.

Media SvD

Vårlik

Har ni stiftat bekantskap med Mons Kallentofts författarskap?

Om inte, gör det.

Han har en liten egen nisch i deckar genren. Han pendlar mellan den verkliga och andliga världen i sitt berättande. En extra dimension  i läsandet. Samtidigt får vi träffa kriminalinspektör Malin Fors, en polis av de ovanliga slaget. Grava alkoholproblem, förmåga att lyssna in det som kommer från andra sidan och problemet att vara ensamstående mor till en tonårs tjej.

I en serie om fyra böcker avslutade jag igår den sista. Alla utspelas olika årstider i Linköping, Tage Danielssons hemstad. Sista boken har titeln som rubriken i blogginlägget. Den bästa och rugigaste av de fyra.

I ljuset av den 22 juli fick jag på sluttampen av läsandet en filing för att det fanns likheter mellan dikten och verkligheten.

Har ni inte stiftat bekantskap med Kallentoft, gör det.

Nu är det dags för den nya och fristående boken.

Föreställ dig en värld utan kärlek

Många tankar har flugit genom hjärnan dessa dagar sedan 22 juli. Både förundran, ilska, frustration och försök att förstå. Hur kan en person som ABB göra så mycket ont och skapa så mycket hat? Jag avslutar bloggandet kring 22 juli och dagarn efter med följande låt av John Lennon.

Grandet i sin nästes öga

Idag verkar det mesta handla om att försöka förstå, det som hände i naborlan. Ungdomar som med turbofart i hjärna som beter sig som huliganer. Vuxnas som ropar på galningar och syndabockar.

Vet inte, men för mig ger det återspeglingar till barn- och ungdomen. De tros och sanningsord man fick i söndagsskolan. Ett att ondskan är inom oss och inte hos sin medmänniska. Ondskan spricker som ett troll när ljuset och godheten lyser.

Än är sanningen den, oavsett man heter Anders Behring Breiviks, Kalle eller Liza, är det inte grandet i medmänniskans öga som är ondskan utan bjälken i sitt eget. Inser man inte det kan man heller aldrig bearbeta det vansinne som skett i Oslo och Utöya.

Kasta första stenen

Kan inte låta bli att minnas min söndagskola denna söndag. En av de bibliska berättelser är den om de som gjort en "synd" och folkmassan som brukligt skulle stena. Då säger Jesus, om jag mins rätt, den som är utan synd kasta första sten. Ingen sten kastades.

Precis lika tycker jag mig nu se i efterskalven av den 22 juli efter den vedrstyggliga i Norge. Inte har vi någon muslim att kanalisera vreden mot. Då börjar vi göra partipolitik av det och höja oss till några goda i förhållande till de höger extremisterna. Otäckt på ren svenska. Politik oavsett färg och ideologier föder vissa extremister och fanatiker. Gäller att hålla rent i den egna farstun.

Det minst vi behöver nu är syndabockar och skuldbeläggande. Vill instämma i det ärkebiskopen sa idag. Dags för den stora tystnaden att börja argumentera. Det är den etablerade svenska tystnaden som ger grogrunden för den grumlighet och hetska angrepp vi ser i debatten. Ok, att få ut vreden över vad som hänt. Inte ok att börja leta syndabockar. Felet är allas, inklusive mig, som inte tar debatten när okvädena kommer. Dags att börja föra värde diskussion mot de som fiskar i grumliga vatten.

Instämmer också med de tankvärda ord som PJ Anders Linder för fram i dagens ledare i SvD. Det är genom godheten vi ska besegra det onda.

Media SvD