Åter igen ägnar sig LR och dess förbundsledning genom Metta Fjelkner tillsammans med media åt myter. Skolans problem är inte valfriheten utan kommunpolitiker, skolledare och lärare som inte ägnar sig åt sitt uppdrag enligt de nationella styrdokumenten.
Speciellt kommunpolitiker som har ytterst begränsad kunskap vad de är satta att styra. Och som lever kvar i budgetsaneringens tänkande sedan 1990-talet, eftersom skolan står för 41 % av den kommunala budgeten. Problemet är inte valfriheten, för det är varken politiker eller facket som ska bestämma var eleverna ska gå i sin skola, utan okunskap.
Skolan är numera en marknad. På en marknad är det bara de som levererar kvalitet som överlever. Och det är rätt beteckande att utlandsfödda som bor i Sverige bussar sina barn till innerstads skolor från förorten för att de ska bli "riktiga" svenskar.
Ytterligare en synd som begåtts sedan tjugo år är avsaknaden av statlig uppföljning av hur skolorna sköter sitt uppdrag. Det dröjde änd till slutet av 90-talet inna vi fick någon form av utbildningsinspektion. Problemet med den var att samma myndighet talad om vad som gälle och i samma andetag granskade det de sagt. Samtidigt var de kursplaner, som gäller ett halvår till, för fria på det sättet att lärarna kunde välja innehåll efter eget huvud. Allt detta är det slut på från 1 juli 2011. Då får vi en valfrihet med central styrning.
Då gäller en ny skollag, tydligare läroplaner och kursplaner/ämnesplaner. Det är bara att hoppas att kommunpolitikerna, i ljuset av PISA och de nya lagkraven, sätter igång att en renovering av skolan. Hur stor renoveringen av "huset" blir beror på hur förfallet huset är. Är det bara fönster, kök och dörrar som behöver bytas i renoveringsobjektet. Eller är det en hel uppgraderad planlösning inom befintliga ramar. Möjligen i värsta fallet riva och bygga helt nytt. Det är bara för kommunpolitikerna att välja. Bara ett halvår kvar. Då måste de ha kravlat sig upp på golvet som är nya skollagen.
Den som tror att allt kan vara som det har varit har grovt missat vad som är på gång och lever kvar i myternas värld som LR.
Media SvD, Skolindciatorn, Pluraword.
Det var ord och inga visor, Plura. Själv läste jag artikeln med en hel del gillande. Jag håller med dig om att valfriheten inte är huvudproblemet, men jag ser en likvärdig skola som ett fundament i ett liberalt samhälle och man kan inte sticka under stol med att valfriheten är en av faktorerna som har minskat likvärdigheten. När man som nu inte ens tar reda på vad skolorna verkligen producerar blir det riktigt illa.
SvaraRaderaDu brukar ju efterfråga raka synpunkter och jag må där vara lite osvenska där vid lag. Har alltid tyckt illa om sådant som inte är fakta underbyggt.
SvaraRaderaSamtidigt håller jag med dig om det svåra med likvärdigheten. En strävan är väl det som Björklund och Alliansen gjort beträffande vad minst som måste undervisas om i kursplanernas och ämnesplanerna central innehåll.
Du skriver "När man som nu inte ens tar reda på vad skolorna verkligen producerar blir det riktigt illa." Ja, jag håller verkligen med dig. Här har staten genom tiderna grovt åsidosatt sitt uppföljnings- och utvärderingsansvar. Här ser jag en begynnande upprättning via Skolinspektionen. Med det nya tillsynskapitlet i nya skollagen får den dessutom mer muskler än hittills. Hoppas de använder det rätt framgent.
Jag är ju en stor förespråkare av mer valfrihet i skolan. Varför håller jag ändå i stort sett med Mette?
SvaraRaderaDen reella valfriheten mellan kvalitetsäkrade alternativ är för låg? Valfrihet baserat på individens läggning och önskningar är för låg? Valfriheten är inte till nytta för eleven. Mette har helt rätt i att vi nu har ett allt större utbud av alternativ som inte kan följas upp och som bara skapar skillnader i likvärdighet. Alternativ som drivs av att någon vill experimentera, någon vill driva igenom sina värderingar, eller någon ser en vinstrik nisch.
Sen har du förstås helt rätt i att det här inte är avgörande för det stora kunskapstappet hos svenska elever.
Kan hålla med dig Jan att det fanns delar i hennes debattinlägg som pekar på det du säger. Vad jag däremot blir starkt betänksam mot är henns pepegojaktiga slutsats att man måste förstaliga skolan som garant för något inte vet jag vad.
SvaraRaderaFör mig är det ytterst kontraproduktivt att vända blickarna bakåt och drömma om tider som varit.
Visst det finns ett stort utbud av alternativ. Vad hon inte vill se eller medvetet undanhåller i debatten är att från 1 juli 2011 är det ett lagbrott att inte jobba efter samma nationella läroplan. Alltså har valfriheten minimerats för utövrna.
Samma kommer ju att gälla i din egen värld när Gy11 sjösätts 1 juli 2011. Då blir det ju "bara" 18 nationella program. 12 yrkesorienterande och 6 med nationell behörighet för akademiska studier. Där ryker alla program som är lokala. Samtidigt införs studentexamen med första kullen ut 2014.
Så hela argumentationen upplever jag häger sig åt hur det är nu och inte i vad komma ska. Vore det inte mera produktivt att försöka fundera hur ska vi bygga om skolan för att klara det nya som jag skrev i inlägget?