Med viss förvåning noterar jag ytterligare ett debattinlägg om skolan och segregation. Precis som det skulle vara segregation för att jag som förälder eller elev har ett fritt val av skola att göra. Det andas i vissa delar av inlägget på Brännpunkt i dagens SvD som om fristående skolor skulle få behålla fria skolvalet medan de kommunal skulle tillbaka till närhetsprincipens ljuva famn. Där politiker bestämmer var barn ska gå i skolan.
I nästa andetag börjar forskarna att torgföra tankar kring likvärdighet och bättre information om skolans kvalitet. Hallå, vilken planet lever dessa forskar på?
Verkar som de har noll koll på vad som kommer att ske om en och en halv månad. Då är inte fristående skolor fria längre utan enskilda och en del av skolväsendet. Med samma krav och styrförutsättningar som de offentliga skolorna. Dags att börja läsa vilka krav och styrförutsättningar som kommer att gälla. Annars är forskningen värdelös om den utgår från förutsättningar som inte längre gäller.
Samtidigt får man en känsla när man läser avslutningen av debattartikeln att man gör sig till tolk för Friskolornas Riksförbunds het efterlängtade önskan om en enhetlig utvärderingsmall. Det var ju det man framförde i sina remissvar till skollagsberedningens förslag till ny skollag för två år sedan. För vad forskarna torgför är att behållande av kvalitetsredovisningen som ett instrument för att jämföra skolor. Och det är som bekant en förordning som går i graven och försvinner.
Formerna för redovisningen av skolans kunskapsresultat kommer att ligga på skolorna eller dess huvdmänn. Om det kommer att bli 290 eller 21.000 olika sätt att redovisa detta på får väl tiden utvisa. Möjligen kan vi få se råd och anvisningar från Skolverket eller Skolinspektionen på hur man vill se redovisningen av kunskapsresultat. Ur lagens synvinkel är det en valfrihet som staten inte lägger sig i.
Samtidigt är det tveäggat när man från forskningens håll börjar prata om likvärdighet. Tyvärr finns det ingen sådan när det gäller HUR undervisningen utförs. Det är upp till rektorer och lärare att utforma undervisningen efter givna förutsättningar i Lgr11, Lpf94 och gymnasieskolans ämnesplaner. Där ligger likvärdigheten. Från 1 juli 2011 ska nämligen alla skolor oavsätt de är offentliga eller enskilda (fristående) undervisa efter de nationella läroplanerna. Inga egna lokal läroplaner får förekomma.
Så förhoppningsvis får vi en Skolinspektion som granskar att skolorna har en likvärdig tillämpning av styrdokumenten. Och därmed kan föräldrar och elever förlita sig på att det är lika god förutsättningar för att fatta sina beslut om var barnen ska gå i skolan. Samtidigt som en skola som vill överleva i den skolmarknad vi har måste prestera kvalitet för att överleva. Då spelar det ingen roll om det är offentliga eller enskilda huvudmän. Prestera man inte och leverar excellens kommer man inte att finnas som skola.
Media SvD
Jag tycker att du drar för långtgående slutsatser av artikeln. Författarna förklarar bara en liten del av segregationen med kösystemet till friskolor. "Precis som det skulle vara segregation för att jag som förälder eller elev har ett fritt val av skola att göra", skriver du; nej, inte att du har ett val att göra, men det faktum att du till många skolor måste ha föräldrar som ställer dig i kö redan som spädbarn tenderar att spä på segregationen. Det är en viss typ av föräldrar som har sådan framförhållning, och vari finns den samhällsmässiga logiken att den som stått längst tid i kö ska ha en plats? Är det mer logiskt än att lotta platserna? Varför ska man vara chanslös bara för att man har föräldrar som struntat i att ställa en i kö eller om man har bytt bostadsort?
SvaraRaderaAtt närhetsprincipen kommer in i bilden har att göra med att det inte är alla barn som har föräldrar som har medel eller vilja att skjutsa sina barn till en skola i en annan del av staden.
Man kan framhålla att livet inte är rättvist och att detta system trots allt är bättre än alternativen, men att påstå att det inte ökar segregationen är bara fånigt.
Christer, segregation är knepigt. Det har väl funnit långt före friskolorna kom till. Ta bara Lundsberg, Sigtuna, Franska skolan, Tyska skolan, m fl. Där kunde inte vem som helst gå.
SvaraRaderaSedan detta med segregation har alltid funnits mellan dem som haft möjligheter eller födds till "rätt" samhällsklass och dem som fått hålla tillgodo. På senare decenier har vi dessutom fått en etnisk segregation i miljonprogramsområdena i storstäderna.
Närhetsprincipen är en vacker tanke så länge politikerna fick avgöra skolvalet. När det blev det fria skolvalet inträffade intressanta saker. Invandrar familjer som tar sina barn ur skolan på orten för att barnen ska bli "riktiga" svenskar skjutsa dem till innerstadens "svenska" skola.
Ett annat belysande exempel på närhetsprincipens förfall är Jordbro i Haninge kommun. Där finns Jordbrodalsskolan.
På ena sida genomfartsleden finns flerfamiljhus på andra sidan småhusområde. Innan fri skolvalet vara alla tvugna att gå i denna skola. När fria skolvalet kom vad hände då?
Jo, pga att Jordbrodalsskolan inte höll måttet började föräldrar från småhusområdet att sätta sina barn i skolor som lyckades med kunskapmålen. Kvar blev det barn från flerfamiljområdet med etniska svenskar.
Det har nu gått så långt att skolan läggs ned för att den inte levererar det den ska. Konsekvensen blir att även barn i flerfamiljshusområdet måste börja i andra skolor långt från bostadsområdet.
Detta är ett belysande exempel på att skolor som inte levererar undervisning som klarar kunskapsmålen överlever inte. Med andra ord skolor måste han kvalitet för att kunna överleva. För i närhetesprincipens namn kunde man leverera vilka resultat som helst utan att det fick några konsekvenser.
Så vill väl varken du eller jag att skolan ska vara om man döljer sig bakom en närhetsprincip styrd av kommunala politiker som struntar i att uppfylla de nationella styrkraven.
ETT PROBLEM STÖRRE ÄN SEGREGATION!
SvaraRaderaJag tror det är svårt att komma från det som kallas "segregation" i skolan. Den är inbyggd i systemet. Det gäller skolans placering. Bland renar i Norrland eller intill ett universitet ger skillnad.
Elevers och föräldrars sätt att se på skolan. Som en dörr till framtiden eller ett tvång.
Du kan bara komma ifrån "segregering" genom (1) ännu friare skolval, (2) bättre anpassning till den enskilde individen i alla skolor och (3)genom bättre lärare som verkligen leder arbetet.
Friskolor är attraktiva för intresserade föräldrar, ty de har större insyn och större inflytande. Skall kommunala skolor bli populära, så måste de öppna sig och raskt anpassa sig till elevers och föräldrars önskemål.
Dessutom är bra friskolor bättre resultatmässigt än kommunala. Av de tio bästa gymnasierna är åtta friskolor. Lärare undervisar hellre i friskolor än i kommunala generellt sett.
1. BÄTTRE SKOLOR GENERELLT. 2. MER SEGREGATION, SÅ ATT SKOLAN ANPASSAS TILL INDIVIDEN I STÄLLET FÖR TVÄRTOM. 3. BÄTTRE UNDERSÖKNINGAR AV ELEVERS FÖRMÅGA OCH FRAMSTEG. 4. BÄTTRE INFORMATION OM SKOLVAL OCH OM ELEVENS FÖRUTSÄTTNINGAR.
Jag menar att segregation som ger den enskilde eleven exakt den utbildning h*n (tack C!)har bäst nytta av är vad vi behöver.
Ordet segregera betyder åtskilja - det görs redan nu på olika sätt och anses positivt. Men politiker har gett ordet en negativ betydelse.
När de från böjan anser att segregation är negativt - helt oberoende av om det underlättar för eleven och lärarna - så hävdar de också att fria val och fria skolor är negativt. Tänk själva igenom problemet! ANALYSERA! LÅT INTE GRUMLIG POLITISK PROPAGANDA STYRA!
Forskarna riktar berättigad kritik mot ett urvalssystem till friskolor och kommunala skolor som verkligen kan betraktas som ytterst slumpmässigt och otillfredställande. Jag blir så trött på våra beslutsfattare som sjösätter sådant som det fria skolvalet utan att ha något genomtänkt kring urval. Som urvalskriterie är närhetsprincipen åtminstone ett litet snäpp bättre än kötider. Ska det fria skolvalet behållas behöver det dock vara ännu vettigare kriterier för urval?
SvaraRaderaEn fråga som också kommer upp är förstås i vilken mån en skola har rätt att säga nej till elever alls. Obalansen mellan kommunala skolor som måste ta in de som blir över och friskolor som kan välja ett visst elevantal känns obehaglig.