Fallet med "Lisa" i SvD belyser ett av de svårare problemen med de sociala medierna. Aningslösheten hos en vårdapparat som inte är van att få sin auktoritet ifrågasatt och en lekmannavälde som tror sig veta.
Frågan om det är sunt att hälso- och sjukvården tar till förbudslinjen istället för att bearbeta rädslan för att göra fel. Fel gör vi men de ska sättas i relation till skadan den eventuellt orsakar. Här måste vården bli bättre att bemöta patienterna. I dag saknar de flest tron på att överhetens tolkningsföreträde.
Samtidigt kan jag sätt mig in i lekmannens situation. Frågan är bara om det är etiskt och publicistiskt riktigt att vräka ur sig all dynga på nätet när man känt sig förorättad. Det finnas alltid någon där ute som kan feltolka det som skrivs. Framförallt bör man var noga med namn så man inte får ärekränknings åtal på sig.
Media SvD
Men varfor skriver dom inte till patienten och berattar i detalj vad som hande unde forlossningen och med hennes nyfodda barn?
SvaraRaderaIstallet gaddar dom sig samman och behandlar sitt eget teams "illamaende". Det ar trots allt inte dom det ar synd om. Dom skall kosta pa sig att trosta patienten. Har dom gjort det?
Anonym, du berör ett problem som är ett problem i offentlig verksamhet.
SvaraRaderaRädsla styr verksamheten. Då uppstår detta som idag är föremål för allmän "underhållning" i Solna tingsrätt.
Fuller väl kan jag förstå chocken föräldrana kan uppleva efter att varit med om att besluta att en omöjlig behandling avslutas med det chockartad upplevelsen av att barnet dött.
En irrationell upplevelse.
Problemet jag ser det är att föräldrarna i efterhand har ett kontrollbehov av att själva rättfärdiga sin medverkan i beslutet vill vara "torra under armarna" i sitt beslut och därför tillkallar en obduktion.
En obduktion som inte bevisar något annat en att det funnits en förhöjd dos av något ämne som man inte exakt kunnat säga att det berott på just detta medel.
Därför är dagens rättegång en "Kafka" artad process som ingen kommer att vinna.
Vore det inte mer humant att inse att det är större livskvalitet att låta naturen ha sin gång och att medicinen kan lindra så långt det nu är möjligt. Allt annat är en akademisk fråga.