Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 31 maj 2011

Återställare i ny tappning

Envetet trummar Metta Fjelkner och LR ut sitt budskap om ett återförstatligande. Denna gång i tappningen att lärarna ska göra karriär. Metta Fjelkner skriver att lärarna är skolans viktigaste resurs. Må så vara, men gagnar det lärarnas sak med det förslag hon vill se med en lönesäkningar för obehöriga och nyexaminerade lärare.

Samtidigt ska man tydligen införa en tregradig karriärstrappa: lärare, första lärare och lektor. Tjusigt! Och vem ska stå för fiolerna om inte staten. Alltså tillbaka till hur det var innan kommunaliseringen för drygt 20 år sedan. Kommunalt anställd men utan att kommunen kan löneförhandla. Det ska facket tydligen göra med staten.

Samtidigt för LR in ett förslag på lönegolv eller en engånghöjning med en garantilön som ligger 10.000 sek över dagens ingångslön. I landet finns det omkring 220.000 lärare. Om detta förslag skulle införas skulle reformen kosta drygt 2 miljarder sek. Eller är det bara med LRs på senare tid, i varje fall deras presschef Zorans resonemang, LRs medlemar som är lärare? I så fall skulle "reformen" bara kosta en halv miljard.

Att lärare ska ha lön efter mödan och kunna göra karriär är helt naturligt. Frågan är bara behöver den institutionaliseras. I den nya skollag som ska tillämpas om en månad finns redan begreppen förskollärare, lärare och lektorer legaliserade. Behövs ytteligare lagändringar som LR vill? Tror inte det. Vore det inte mer naturligt att det i så fall låg inom ramen för kollektivavtalen.

Frågan om staten är en bättre arbetsgivare än de fristående skolorna och kommunerna är inte solklar. Det har väl inte precis visat sig att de statliga lärarna på lärosätena har en strålande löneutveckling precis. Det är andra krafter som måste till för att få bukt med statusen i läraryrket.

Media SvD.

söndag 29 maj 2011

Boktipset

Nanina, nanina...började truddilutten när det var boktips i TV en gång i världen. Här kommer ett från Plura.

Det är inte alltid jag kan rekommendra läsning av Nobelpristagare, speciellt de som valdes på 1970-talet. Men nu verkar Akademin vara lite mer tillvänd. Och jag har provat att läsa min första latinamerikanska författare. Det var en ny värld att tränga in i.

Boken som är värd att läsa heter Bockfesten av Mario Vargas Llosa. En skakande berättelse om en diktators väsen och vad det skapar för beteenden hos dess underhuggare. el Generalísimos Trujillo portreteras på ett kusligt sätt och hans epok som "Värlgöraren" av Domnikanska Republiken. Han hade en rafinnerande metod att hålla sina undersåtar på halstret. Medan han skickade sina undersåtar på omöjliga uppdrag i andra länder "knullade han runt" med deras fruar eller minderåriga döttrar. Eller som en tribut när någon fallit i onåd och ville tillbaka till maktens köttgrytor. En ovanlig metod men tydligen effektiv för att sitta vid makten i 31 år.

Men som alla diktatorer, frånsätt Stalin och Hitler, finns deras banensmän som iscensätter attentatet för att "få frihet". Men hur förkrossande resultatet blir i det maktvakuum som uppstår. Vargas Llosa har skickligt och nervpirrande beskrivt den psykologi som inträttar i ett maktvakuum.

Har ni inte läs någon bok detta år och funderar på vad sommarläsningen ska vara så rekommenderar jag starkt denna bok. Den ger också ett perspektiv på hur pompösa despoter som Gaddafi fungerar eller vilken annan diktator som helst. Nöjsam sommarläsning! 

tisdag 24 maj 2011

Brottet och straffet

Nya tider stundar i skolsverige. Skollagen som träder i kraft om drygt en månad innebär att det är juridikens väg skolan lära få vandra. De nya muskler Skolinspektionen får kanske kommer att sätta skräck i en och annan huvudman både offentilga och enskilda.

Därför blir man lite förvånad när man lyssnar till den senaste granskningen av en skolan i Fosie, Malmö. På den rektorn låter det som det inte är några problem och att hon inte känner igen sig i Skolinspektionens kritik. Hon som många verkar vara fast i den gift som finns i verksamheter som presterar dåligt, att det är någon annans fel.

Omståndigheternas fånge finns inte bara bland de skolor som presterar dåligt utan även de som går bra. Då har man haft "tur".

Utöver denna konstiga syn vittnar Ann-Marie Beglers och Marie-Hélène Ahnborgs debattinlägg om en stundande bistrare kontroll från Skolinspektionen. Om man ska dra några slutsatser om hur BEO har skruvat upp juridiken och viten mot huvudmännen när det gäller kränkningar är det i farans riktning att även Skolinspektion kommer att gå en liknande väg. Startar lite mjukt och över tiden drar åt tumskruvarna.

Förutom att pedagogiken ska sitta i högsätet i skolväsendet är det nog hög tid att även sätta juridiken på dagordningen. Kommer det tuffare sanktioner från Skolinspektionen så är det nog dags att läsa på för huvudmän, förskolchefer och rektorer vad nya skollagen säger. För i samma anda, som debattöreran inte berör, innebär det en överklagansrätt till fattade myndighetsbeslut för huvudmännen. En rätt som innebär att brottet och straffet ytterst kommer att fällas av landets förvaltningsdomstolar.

Media SvD

onsdag 18 maj 2011

Striden Björklund kanske förlorar

En ovanlig situation har uppstått. Björklund var rätt kategorisk när han dissade Davidssons utredning om förslaget till omprövning av betygen. Det gjorde han redan samma dag som betänkandet lades på regeringsbordet. Inte ens remissinstanserna hade fått säga sitt.

Nu kan det visa sig att det var en taktisk miss av den foren militären. Verkar som hans ibland oheliga allianser med facket kan gå på pumpen. Som det ser ut idag är det gnissel i FPs eget ungdomsförbund och Alliansbröderna C och KD. I rimlighetens namn innebär det en politisk majoritet i riksdagen för ett förslag till rätten att ompröva betyg.

Är det Björklunds första nederlag i skolpolitiska frågor vi ser?

söndag 15 maj 2011

Forskningen som vanligt i otakt med tiden

Med viss förvåning noterar jag ytterligare ett debattinlägg om skolan och segregation. Precis som det skulle vara segregation för att jag som förälder eller elev har ett fritt val av skola att göra. Det andas i vissa delar av inlägget på Brännpunkt i dagens SvD som om fristående skolor skulle få behålla fria skolvalet medan de kommunal skulle tillbaka till närhetsprincipens ljuva famn. Där politiker bestämmer var barn ska gå i skolan.

I nästa andetag börjar forskarna att torgföra tankar kring likvärdighet och bättre information om skolans kvalitet. Hallå, vilken planet lever dessa forskar på?

Verkar som de har noll koll på vad som kommer att ske om en och en halv månad. Då är inte fristående skolor fria längre utan enskilda och en del av skolväsendet. Med samma krav och styrförutsättningar som de offentliga skolorna. Dags att börja läsa vilka krav och styrförutsättningar som kommer att gälla. Annars är forskningen värdelös om den utgår från förutsättningar som inte längre gäller.

Samtidigt får man en känsla när man läser avslutningen av debattartikeln att man gör sig till tolk för Friskolornas Riksförbunds het efterlängtade önskan om en enhetlig utvärderingsmall. Det var ju det man framförde i sina remissvar till skollagsberedningens förslag till ny skollag för två år sedan. För vad forskarna torgför är att behållande av kvalitetsredovisningen som ett instrument för att jämföra skolor. Och det är som bekant en förordning som går i graven och försvinner.

Formerna för redovisningen av skolans kunskapsresultat kommer att ligga på skolorna eller dess huvdmänn. Om det kommer att bli 290 eller 21.000 olika sätt att redovisa detta på får väl tiden utvisa. Möjligen kan vi få se råd och anvisningar från Skolverket eller Skolinspektionen på hur man vill se redovisningen av kunskapsresultat. Ur lagens synvinkel är det en valfrihet som staten inte lägger sig i.

Samtidigt är det tveäggat när man från forskningens håll börjar prata om likvärdighet. Tyvärr finns det ingen sådan när det gäller HUR undervisningen utförs. Det är upp till rektorer och lärare att utforma undervisningen efter givna förutsättningar i Lgr11, Lpf94 och gymnasieskolans ämnesplaner. Där ligger likvärdigheten. Från 1 juli 2011 ska nämligen alla skolor oavsätt de är offentliga eller enskilda (fristående) undervisa efter de nationella läroplanerna. Inga egna lokal läroplaner får förekomma.

Så förhoppningsvis får vi en Skolinspektion som granskar att skolorna har en likvärdig tillämpning av styrdokumenten. Och därmed kan föräldrar och elever förlita sig på att det är lika god förutsättningar för att fatta sina beslut om var barnen ska gå i skolan. Samtidigt som en skola som vill överleva i den skolmarknad vi har måste prestera kvalitet för att överleva. Då spelar det ingen roll om det är offentliga eller enskilda huvudmän. Prestera man inte och leverar excellens kommer man inte att finnas som skola.

Media SvD

lördag 14 maj 2011

Dagdrömmer i vårens tid

Funderar på det här med dagdrömmeri. Vet sedan liten att jag ägnat mig åt sådant när jag tyckt det var tråkigt eller när intresset sviktat. Speciellt minns jag att man kunde sitta i klassrummet på våren och titta ut genomförnstret. Vips var tankarna någon annan stanns.

Och inte har det blivit bättre när man blivit vuxen. Hur många gånger har man inte stängt öronen när sammanträdet tenderar att bli tråkigt eller när man är på kurs och den där stäpphönan framme på podiet mal på.

Helt plötsligt har jag fått en förklaring. Nu på morgonen började jag studera boken den lärande hjärnan. Det har tydligen något att göra med vårt arbetsminne. Enligt boken verkar det som när uppgifter blir mentalt krävande tar vi till denna säkerhetsventil. Man kom också fram till att koncentrationsförmågan och distraherbarheten hör ihop. Så bra tänker jag. Då har jag en förklaring. Men jag tycker mig se en till. Hos mig dyker dagdrömmen upp när jag inte vill men måste.

Hur upplever ni det här med dagdrömmandet? Är det bra eller tyder det på ointresse?

Läste ett debattinlägg om gymnasieelever och deras engagemang under lektionerna. Något som slog mig, kan det vara så att datorspelandet och datoranvändandet har gjort att vi fått svårare att koncentera oss på sådan inlärning som inte omedlbart ger en kick? Är det det som gör att lärsförståelsen blir sämre? Det krävs ju ett gediget tråkigt nötande av ord för att ibland borra sig ner i textmassan. Kanske svaret kommer längre fram i boken.

Källa: Klingberg, Torkel. Den lärande hjärnan, 2011, Natur&Kultur

torsdag 12 maj 2011

Tyckande och tro

Nu har den kommit upp på bordet ordentligt debatten om skolk eller det som heter olovlig frånvaro. För det första verkar det vara mycket tyckande kring vad det här med olovlig frånvaro är för något. Så länge det inte finns en klar definition är det en otydlighet i debatten.

Sedan häpnar man när man läser Jabar Amin (MP) inlägg i debatten. På vilket sätt skulle skolforskningen belagt skadligheten i signalvärden? För det är ju det detta handlar om. Skolan har i den muntliga kultur den levt i varit otydlig med denna fråga. Det illustreras väldigt bra av tjejen Josefin Zetterström, i dagens papperstidning av SvD. Ingen reagerade på att hon var borta från skolan.

Man häpnar!

Då kan jag inte se något problem i sig med signalsystem om underlaget bygger på givna kriterier och fakta. Det är väl det som saknas. Samtidigt som detta med frånvaro är en del av undervisningens dokumentaionsplikt. Kanske, med risk för att bli betraktad som bakåtsträvare, dags att återinföra ordningsman i klassen bland eleverna.

Man undrar också hur acceptansen och synen på frånvaro blivit med åren. Det verkar idag mer ok än när jag växte upp. De gångar man lyckades sänka sitt ordnings- och uppförandebetyg eller kom hem med en anmärkning var det skämmigt.

Däremot behövs det nog en skärpning från skolans sida när elever är frånvarande. Det ska vara en naturlig del i lärarnas uppdrag lika väl som att förmedla kunskap. De ska inte lösa frånvaro problemet, det är elevhälsans jobb, med de ska signalera.

Media SvD 1, 2.

onsdag 11 maj 2011

Livlig fantasi

Så fick jag höra om mig själv när jag var liten. Då fanns inte begreppet låtsaskompis eller rollspel. På femtiotalet betraktades detta som dagdrömmare eller livlig fantasi och lite udda. Fantasi gjorde den verkliga världen mer spännande eftersom man kunde fabulera. Om det hjälpte från rädsla eller något annat har jag svårt att sätta fingret på. Men som ensambarn var det en hjälp till egen lek de dagar det var regnigt.

Med perspektiv på livet kan jag konstatera att denna fantasi har gjort det lätt att skapa. För författeri är definitivt att ha massor med låtsaskompisar. Det märkliga är att de är väldigt aktiva under själva skrivperioden för att sedan åter förflytta sig in i skuggornas landskap.

Jag skulle önska att skolan inte i så mångt och mycket förstör denna gåva som barn har. Fantasin gör att du får ett bildseende där du kan blanda logik och bild till en helhet. För skrivandet är ju inte annat än att i ord skapa stämningar och bilder som finns i huvudet. Detta kan sedan förmedlas till andra läsare fast då i en fantasi hos läsare som säkert inte är lika som hos den som skrev.

Kan också tänka mig att fantasi eller låtsatskompisar kan fungera som inträdesbiljetten till ett empatiskt förhållningssätt. Fantasin gör dig mottaglig för andras världar och upplevelser.

Detta beskrivs bra i artikel i SvD på Idagsidan. Läs den!

tisdag 10 maj 2011

Tredje gradens stormvarning

Skoldebatten har tagit oss till nya höjder när SVT satsar på en kampanj mot fristående gymnasieskolor. Då speciellt mot Baggium eller dess dotterbolag Praktiska Gymnasier. Ett prestigeprojekt för Björklund som använt dem som "road model" för yrkesinriktade praktikutbildning.

När det visar sig att Baggium riktar in sig på en dominans inom just praktisk yrkesutbildning är det inte konstigt att den "kåta statstelevisonen" inriktar sin granskning just på detta fenomen.

Problemet är att alla gymnasieutbildningar lider av de låga födelsetalen efter 1991. Just nu finns det inget utrymme för gymnasieutbildningar på den nivå som är aktuellt. Hela gymnasiebranschen, oavsett den är officiell eller enskild, lider av vikande elevunderlag. Det är först 2020 vi är tillbaka till det som var gällande för något år sedan.

Problemet jag ser är baksmällan i gymnasieskolan och just bristen på struktur. Den är inte speciell för enskilda huvudmän utan lika mycket de offentliga. Men det är inte politiskt korrekt av SVT att skildrar just det problemet. Det är bättre att vara en megafon åt de krafter som vill tillbaka till tider där politiker styrde. Gud hjälpe oss från sådant.

Slutsatsen: Fanns inte dagens lagstiftning skulle alla skolor gått i putten. Men det kanske är just det som håller på att hända med nya skollagen.

Skolväsendet måste börja vandringen mot mer strukturkapital. Humankapitalet är gravt överskattat. Det är lika för den offentliga som enskilda förskolan eller skolan. Det kan aldrig vara den enskilda lärarens förmåga i klassrummet som ska avgör!!

måndag 9 maj 2011

Den lärande hjärnan

Nu damp den ned i brevlådan. Den nya boken i "Mina Universitet 2011" blir just den boken som sätter fokus på ett modernt lärande utifrån den senaste hjärnforskningen.

Där får man reda på svårigheter som dyslexi, dyskalkyli och bristande koncentrationsförmåga.

Ska bli spännande studier. Jag återkommer när jag studerat mer.

Bok: den lärande hjärnan, Torkel Klingberg, 2011, Natur & Kultur.

söndag 8 maj 2011

Sluta vara offer, börja göra!

Hur ofta tycker vi inte, när saker går fel, att det är någons annan fel. Beror det på vår rädsla för att erkänna vår svaghet eller mod att göra saker på ett annat sätt.

I "Mina Universitet 2011" har jag avslutat boken "MOD - stå upp för dig själv!" En intressant fundering är att vi grubblar alldeles för mycket och går på kurser när det tolkar till sig. Hur ofta görs det som fortbildning t ex?

Som med alla förändringar måste man börja handla på ett annorlunda sätt för att kunna bryta ett mönster. Precis vad som måste göras tänker jag i skolväsendet inför den stora dagen vid halvårskiftet.

Gör en sak annorlunda, det kan vara börja på att bryta gamla mönster i undervisningen. Andra har vågat. Exempel finns som Nossebro, Haninge, m fl. Börja med ett litet steg, precis som Japanerna jobbar med kvalitetsarbete. Agera på något nytt sätt!!

Det underbara tänker jag är att när du börjat ändra dina invanda vägar i hjärnan börjar du hitta nya vägar att göra HUR:et. Du agerar, tänker och känner på ett nytt sätt! Du har börjat vägen till ett systematiskt kvalitetsarbete.

Källa:
Gerlofson, Maria, MOD - stå upp för dig själv, 2010, Natur & Kultur

onsdag 4 maj 2011

Pedagogiskt förvaltningsledarskap

Debatten och granskningen från Skolinspektionen har mycket fokuserat kring pedagogsikt ledarskap på enhetsnivån. På senare tid har jag blivit uppmärksam på att det kanske skulle behövas ett pedagogiskt ledarskap även på huvudmannanivån.

Min första tanke var att det kanske skulle vara hur både den offentliga och enskilda huvudmannen skulle sätta standarden för vilken pedagogisk metod som skulle gälla. Men samtidigt kom jag att tänka på att det kanske mer handlar om vilken syn man ska ha på pedagogisk målstyrning som resultatstyrning.

Vad tror du?

Är det ett önsketänkande om detta ledarskap eller finns det i verkliga världen utanför Haningemetoden?