Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 30 juni 2011

Dan före dan

Då sitter vi här dagen före dagen med stor D. Mycket kommer att vara annorlunda i morgon. Inget gammal sunkig skollag som lappats 70 gånger sedan den kom 1985.

Och förhoppningsvis en skoldebatt som ser annorlunda ut i förhållande till den som gäller idag.

Man får stämma in att:

tisdag 28 juni 2011

Mannen mår bra...

...i varjefall jag. Om jag som singel är diskvalificerad eller inte tar jag inte så stor notis om. Jag kommer inte att ta upp mansrollen ur ett genusperspektiv. Rollen för min del har inte ett dugg att göra med genus utan hur individer har kompetens och kunskap. Och hur det i bryningnen mellan indivier oavsett kön skapar en förmering.

Det slående i ett jämställt samhälle som det svenska är att det inte finns en skillnad mellan könen om vi studerar tjejer och killars förmåga att lära matematik t ex. Skillnaden bottnar i könssterotyper från barndomen och synen på pedagogiken.

När jag ser tillbaka på mitt yrkesliv startade jag i en matchovärld, byggsvängen. En bransch med stark rallarkultur med tunga lyft, bistra vintrar och arbetsvillkor som få kvinnor skulle klarat av. Utvecklingen har gått framåt. Hur stor andelen män och kvinnor det finns idag ska jag låta vara osagt. Men när jag studerade på KTH började kvinnorna göra intåg på de byggtekniska linjerna, inte bara arkitektur.

En bransch som jag kom i kontakt med för femton år sedan var vården. En annan extrem på den enkönade arbetsmarknaden. Där härskade de snålasystrarna sällskap. Ingen ska sticka ut ur gemenskapen och män gör sig inget besvär. Möjligen på läkarsidan. En bastion i sig.

Däremellan har jag jobbat på mera mixade arbetsplatser. Där du oftast har hög kompetens och utbildningar hos de som verkar i organisationen. Dessa har den underbara mixen av influenser som oftast gör att idéer bryts ur fler vinklar och inte speciellt könstypiska. Samtidigt ser man mindre av de avarter som finns på alla typer av enkönade arbetsplatser oavsett det är manliga eller kvinnliga. För i dessa finns det ett osynligt glastak man ska aktas sig att krossa. I annat fall sticker avunden upp sitt fula ansikte.

Det blev några spontana reflexioner kring mansrollen i arbetslivet. Hemmaplan låter jag andra ta hand om.

Media SvD

Kunskapen är industrins nyckel

Magister Fridolin gör en självklar analys av svensk industris betydelse. Det är självklart att den kommer att spela en roll i framtiden. Dock inte som en ny sysselsättningsskapare i breda led. Den kommer att ligga kvar på den nivå vi har idag. Men med omfördelning av näringar att tjäna pengar på. Där kunskapinnehållet är den väsentligt största delen i de varor som sätts på marknaden. I det exempel om SAAB som magister Fridolin beskriver är den i storleksordningen 75 - 80 % av värdet. Det är tom ännu större i lastbilsdelen av fordonsindustrin. Märk väl att denna industri lever under ett enormt konkurrenstryck och marknaden är inte specifik svensk.

Problemet i dagens Sverige är inte idéegenereringen utan förmågan att skapa just den industri eller näringsliv vi behöver. En oftast glömd faktor är då det sätt varpå industri skapades i det här landet för 100 till 150 år sedan.

Då gick kapitalet och industrientreprenörerna hand i hand för att skapa det välstånd vi har idag. Då funkade familjen Wallenberg och Stockholms Enskilda Bank - SEB - som hand i hansken med investmentbolaget Providentia i likvidation. Dagens riskkapital är inte närheten av det detta var en gång. Dessa bolag går bara in i mogna företag och strukturera om dem och säljer dem efter 5 år. Det skapar ingen ny industri.

Så vad som behövs är nog att politiker oavsett färg börjar inse att ska vi få fart på jobben och investeringarna måste det skapas liknande förutsättningar vi hade innan Krügerkraschen och bankernas inlåsning för riskfinansiering. Och här skulle ju vår gode finansminister få spader med sina krav på kapitaltäcknings grad för att åter släppa in dem som huvud långivare i krediter som inte har några säkerheter.

Dags att bli lite kreativa på finansen och annorstädes för att blåsa liv i riskfinansiering för sådd och omstruktureringar. Samtidigt som skolan åter förpassas i treenigheten arbetsmarknad-utbildning-utveckling och bort från vård-skola-omsorg.

Media SvD.

söndag 26 juni 2011

Likvärdighetens svanesång

Likvärdighet är en ett kungsord i skolväsendet. Den finns i skollagen och i retoriken kring pedagogiken. Men det finns en gradskillnad. I den nya skollagen som ska tillämpas om fyra dagar är den inskriven som begrepp i 1 kapitlet. Men då inte i den skepnad som retoriken i skolan använder.

I skollagen är likvärdighetens betydelse att alla ska ha likvärdiga krav och förutsättningarna i form av nationella styrdokument. Den frihet som funnits sedan tidigare begränsas legalt. Tidigare hade t ex fristående skolor en teoretisk möjlighet att avvika från de nationella läroplanerna. De facto är det väl bara Waldorffskolorna som haft egen läroplan och Tyska skolan.

Tanken bakom ordet likvärdighet i övrigt härstammar från tankarna om den kompensatoriska skolan. Tanken är god men är svår att genomföra i verkligheten. Betygsystemen är ju trots allt uppbyggda på ordet konkurrens. Det gamla relativa genom inbördes konkurrens om ett givet antal betygsteg. Det nuvarande genom konkurrensen om antal meritpoäng, fast betygsystemet i grunden är målrelaterat. Vilket ska spegla elevens kunskap i olika färdigheter och inte kunskaper in kunskaper ut.

Nu har det blivit så att betygssystemet, även det som kommer att gälla från den 1 juli 2011, innebär ett konkurrensförhållande. Och därmed kommer avunden att vara en del i betygsjakten och de knep elever kommer att ta till för att skaffa sig betyg de önskar. Därmed är likvärdigheten satt ur spel.

Min fundering är det möjligt att skapa ett betygsystem som är frikopplat från avund och mätning på det traditionella sättet?

Arabisk vår och Greklandskris

Vad har dessa båda storheter gemensamt? Den frågan skulle enkelt kunna besvaras med ordet avund.  

Är det så enkelt att förklara våra mänskliga kriser med några av våra dödsynder. Ja, om man ska se på den kunskap som kommit fram om hur vi människor drivs i vår strävan att få det bättre. För i motpolen till avund finns konkurrens. Och konkurrensen är lika med att få det bättre. Bättre levnadsvillkor, bättre bil, bättre hus, bättre utbildning, mm.

Ser vi tillbaka på finanskrisen 2008 drevs den ytterst av girighet och avund. Inte av några tjusiga nationalekonomiska teori. Möjligen när vi tvingades städa upp efter debaklet.

Samma mönster tycker jag mig se i Grekland. Demonstrationerna i Grekland är väl inget annat än avund över att några skor sig och att Grekland "bluffade" sig in i Euron. Eller finns det en annan förklaring?

Tar vi den arabiska våren har den tillskrivits Facebook och Twitter och andra sociala media. Ja, riktigt men då bara som en kanal för att få impulser till folk som på ett eller annat sätt är förtryckta. Där motorn för demonstrationerna måste bygga på att vi borde få det lika som de andra. Alltså en avund att "gräset är grönare på andra sidan". Att det sedan är ett vällovligt medel att bli av med diktatorer av olika slag är en annan sak.

Är det så enkel att all mänsklig utveckling bygger på den positiva delen av avund?

lördag 25 juni 2011

Tidsutveckling som stör

När tjänstesamhället växte fram kom en första våga av uppsägningar. Drängar och pigor ersattes av maskiner i jordbruket. Pigorna och drängarna flyttade till staden och började jobba på kontor och fabriken.

Samtidigt började hushållsmaskinerna göra sitt intåg i samhället, så även medelklassens kvinnor började jobba. Allt i den tidsparande iverns namn.

Och det fortsatte med den privata tjänstesektorn utvecklades med hjälp av datorerna. Bankerna började flytta över jobbet på oss bankkunder. Vi började plocka ut pengar ur ett hål i väggen. Så småningom slapp vi springa till posten (som förövrigt inte finns längre) och banken för att betala räkningarna. Det gör vi glatt framför datorn. Vi slapp ju stå i kö och hålla tider. Nu kan vi göra det mitt i natten glatt.

Samma håller på att sken i den offentliga sektorn. Statliga myndigheter vältra över jobb på andra yrkesgrupper. Tänker då på det här med självvärdering i skolan inför inspektionen. Med ökat krav från den politiska ledningen har myndigheten inte tillräckligt med resurser för att gör inspektioner på det gamla sättet. Vad tar man till då för knep? Låt istället lärare och rektorer självvärdera sitt arbete för att granskningen från inspektionen ska bli så effektiv som möjligt. Smart va.

Samma ser jag i den kommunala världen. Här ska man bli miljösmart genom att färgsorter. Så bra så. Soppgubbarna kan köra sina bilar med lyftanordningar, de slipper kliva ur bilen. Samtidigt som jag kan slänga allt i samma sopptunna, men med att släpa sex olika påsar till sopptunnan. En för matavfall, en för plastförpackningar, en för pappersförpackningar, en för metallförpackningar, en för tidningar och en för övrigt hushållsavfall. Och gud nåde den som slänger en färgburk i sopptunnan. Den ska egenhändigt åkas till avfallsoteringen fler mil bort. Hur miljösmart är det?

Stackars oss individer. I det privatliv vi fick tidigare, med massor med tid över, har vänts till att vi  ingen tid har för ett njutbart liv.  Detta bara för att någon ska bli effektivare. Är tid alltid en viktig faktor i strävan att förbättra?

Andra sidan nöjdheten

I mitt professionella liv, där kvalitet som framgångsfaktor varit drivande, framhålls nöjdheten som en storhet. Speciellt kundnöjdheten. Frågan har fått en liten annan vinkel för mig i mitt sommaruniveristet.

Kan det vara så att ordet nöjdhet och dess andra sida, missnöje, speglar begreppet avund? Den första är mer positiva avunden, att jag fått ett jag eftertraktat eller drömt om. Medan den andra är avnudsjukan eller besvikelsen över att drömmen, strävan eller ytan som inte innehöll de egenskaper jag eftersökte.

Jag funderar vidare. Har du några tankar vill jag gärna att du gör en reflexion här.

tisdag 21 juni 2011

Rättvisa betyg

Nu har Riksrevisionen slagit till. De har reviderat skolan och kommit fram till att lärarna eller är det deras arbetsgivare som är orsaken till icke likvärdiga betyg. Skulle jag dra min egen slutsatser är den att skolan berättat sagor sedan 13 år tillbaka.

Vet inte om det är inkompetens eller okunskap som ligger bakom det taffliga förfarandet kring det mest naturliga i världen mål-pedagogik-resultat. Är det så att problemet är två hävdat?

En skola som för mycket levt på muntlig tradition. En kultur som innebär otydlighet och soppa problemen under mattan.

Eller myndigheter som saknar kompetens att skapa entydiga kriterier för hur betygsbedömning ska formaliseras och tillämpas?

Med min långa erfarenhet av revision och examination säga mig att det är kompetensen på myndigheten som satt kriterierna som brister. Varje kriterier som innehåller mjuka ord med ett tolkningsutrymme är en styggelse. Här blommar juristen inom mig ut i full blom. Bedömningskriterier, likt lagrum, ska inte innehålla ord som innebär tvetydigheter.

Tyvärr innehåller Skolverkets bedömingskriterier i Lgr 11s kursplan just sådana. Ett klart moment av rättsosäkerhet. Så går det när man inte är van att skapa kriterier för en entydig utvärdering. Med andra ord evidens är lika med noll. En av anledningarna är avsaknaden av kalibrering av de betygssättande lärarna. Likasom rutinen kring kontrollen av betygssättningen.

Det är häpnadsväckande att debattör, senast i dagens ledare i SvD ropar på met kontroll och att nationella prov skulle lösa problemt. Nationella prov är bara att kontrollera kunskap in kunskap ut. Alltså inget som har att göra med ett målrelaterat betyg som skolans betygsskala är.

Lika stort är otydligheten i skollagen som kommer att tillämpas om nio dagar. I den fart och iver som regeringen, med Björklund i spetsen, drev igenom lagen, trots lagrådets kritik, kommer vi att leva med en rättsosäkerhet många år framöver innan Högsta Förvaltningsdomstolen sagt sitt om rättstillämpningen.

Med andra ord, hela havet stormar med en otydliga bild om vad som gäller. På den punkten har Riksrevisionen rätt.

Media SvD

måndag 20 juni 2011

Tio dagar muck!

Nu närmar sig befrielsen av det gamla regelverket i Skolan. Fredagen efter midsommar ska den nya skollagen börja tillämpas.

Är skolsverige redo för det nya?

Ovanpå det ska den förtydligade Lpfö 98, Lgr 11, Ämnesplaner och Gy11 börja gälla. Det är mycket som är nytt i augusti när skolan startar upp. Hoppas den är bättre rustad denna gång än förra.

söndag 19 juni 2011

Deckare i annorlunda miljö

Vill man ha en annan miljö för sitt spänningsläsande rekommenderas Ann Cleevs svit från Shetlandsöarna. Med en precision i miljöbeskrivningen av det karga landskapet och människorna som präglas av det.

Inte bara ond bråd död utan också en spinnande kärlekshistoria genom de fyra böckerna. En historia mellan in "inföding" i form av kommissarie Jimmy Perez och en konstnär från fastlandet.

Om du vill ha en annorlunda läsupplevelse i sommar köp de fyra böckerna med start i Svart som natten och fortsättning med Vita nätter, Röd stoft och Blå gryning.

Mer statlig styrning

Tycker mig hört det förr, satsa på skolan. Denna gång är det magister Fridolin som är uppe på barrikaderna. Han säger:


Kommunerna tog för mycket av finanskrisen. Nu vill vi (MP) investera i skola och lärarlöner. Det ska märkas i lärarrummen att Sverige går bra.
Det är väl gått, men förslaget innebär att man frångår de bugetprinciper som gäller sedan tjugo år sedan att det är generella statsbidrag som tilldelas kommuner. Förslaget innebär i så fall ett återupprepande av de sk Wärnerssonpengarna under Perssons tid vid makten.

Samtidigt som det är en ologik i magister Fridolins uttalande. Man ska å ena sida behålla kommunaliseringen men å andra sidan ska staten diktera lönerna via statsbidrag. Låter som ett återförstatligande.

Hur tänker han magister Fridolin?

Media: SvD , DN
.

lördag 18 juni 2011

Sommarlov

Helt plötsligt verkar skoldebatten tagit sommarlov. Var det för att Juholt och Björklund käbblade om det i partiledardebatten? Det var en i många stycken en patetisk föreställning om vems fel det är att det ser ut som det gör i skolan.

Att det tar tid att vända resultat. Tja, att det ska sex år kan man undra över. Tydligen har McKinsey kommit fram till det. Undrar då varför det bara tog ett år i Nossebroskolan i Essunga kommun.

Vi får väl se. Ska bli intressant att se vad som kommer att hända ny när vi får en ny lag om mindre än fjorton dagar.

söndag 12 juni 2011

Skadeglädje

"Skadeglädje är den sanna glädjen". Ett gammalt svenskt ordspråk som fick en ny betydelse idag på morgon. Läser boken om Avund och konkurrens och kom till just detta citat. Det är det en del av journalistkåren ägnar sig åt. Speciellt de som jobbar på boulevardpressen.

De lever på ryckten och hörsägen. Man skulle nästa kunna säga att de är lik tuppen högst upp på dynghögen när de basunerar ut sitt budskap. För någon i botten måste väl bero på avundsjukan. Både hos de som skriver och dem som villigt springer och köper lösnumren.

En avundsjuka att man själv inte lever det livet som tycks bättre. Är det så, hemska tanke att den senaste tiden skriveri om monarken bara är en avundsjuka på att man inte får tillhöra det glassiga gänget? Och ska man se boken om Den ofrivilliga monarken i det ljuset? Eller de kända advokaterna som går till storms mot deras generalsekreterare som uttalade en icke politisk korrekt mening?

Är det bara en bunt avundsjuka själar vi ser?

Uppdaterat: Per Gudmundson ger en intressant vinkel på detta med skriverierna kring monarken. I dagens (110619) SvD. Verkar som både han och jag sent om sider sett The King's Seech på dvd. En intressant slutsats är att de stabila demokratierna i Europa har ett kungahus. Då framstår dygnhögs basunernadet ännu mer beklämmande ut för en yrkerskår som ska värna den demokratiska dialogen.

Media: SvD

lördag 11 juni 2011

Hänryckningens tid

Denna dag för 40 år sedan var man hänryckt på ett sett, man tog ingenjörsexamen. Snyggt klädd och uppvaktning av alla kompisar natten lång. Jag förstår så väl alla som idag, ja trots att det är pingsafton, har tagit studenten. En befrielse och häryckning inför framtiden.

Idag har det bara varit hänryckning med gräsklippning och lite annat. Trots jubileet och när vi tågade in för att få ingenjörsring och betyg spelades denna låt.

torsdag 9 juni 2011

John Lennon

Med en reflex till en tid jag trodde mig glömt återupplivades av SVT i kväll. Med programmet om John Lennon och Yo´ko Ohno. Musik som var strängt förbjuden i den miljö jag växte upp i. Men som jag omslöts av redan från 1964 när Beatles slog igenom med She lovs you.

Att den hemliga rebellen vaknade till liv i kväll är underligt. Att fly födelse orten till storstaden där detta inte blev en hemlighet utan ett uttryck för att fly trångsynt och in i en frihet. Det som kanske berörde mig mest är att dessa stora giganter har ett dåligt självförtroende så de måste fly in i droger stundtals för att överleva. Vad säger det om vår värld?

Jag har inte svaret, men lyssna till följande klipp av en stor artist.


Avund och konkurrens

Kan känslan vara positiv alltså? Avund förknippas oftast av missunsamhet och en dödsyn. Men tänk om det finns en positiv sida som lockar fram människans bästa sidor, att flytta fram positionerna genom att konkurera.

I "mitt universitet" har jag kommit fram till boken med titel som detta blogginlägg. För där sägs det att det inte är en sjukdom. Vi säger gärna att vi är avundsjuka. Då gör vi det i en missunsam ton. En ton som ger oss en blockering och neggo självbild.

Kanske dags att vända blicken från sjukdomsbilden och skuldbelastningen som avund är bland en av de sju dödsynderna. Får se. Rapport kommer vart efter kunskapen om denna känsla spirar. För den vetgirige är det Marta Cullberg Weston som skrivit boken som kom ut på Natur&Kultur 2010.


De vita mössornas tid

De vita mössornna höjs till skyn och vi hör fy fan vad bra vi är. Låt exemanensyran var just en yra. Kan själv känna den där underbara känslan när examen inträffade. Hela världen låg inför ens fötter. Tids nog kommer verkligheten ikapp.

Problemet med studentmössorna är att någon studentexamen har inte funnits på si så där 43 år. Vi har Palme att tacka för det bedrägeri som nu för tiden förekommer. I ivern att ta bort sorteringsskolan avskaffades den 1968. För att nu i 43 år inte sorterat. Ytterligare två år har vi en sorteringsfri skolan för dem som börjat i den gymnasieskola som läggs ned iom i höst.

Från i höst är vi tillbaka till en sorteringsskola eller en variant av den gymnasieuppdelning som fanns när jag gick där i slutet av 60-talet och början på 70-talet. Då fanns det en praktisk yrkeskola och ett "riktigt" gymnasieum. Den med latin, samhälle, naturvetenskap och teknik. Med åren blev det en programskola med mer eller mindre yrkesinriktning. Själv han jag med att skaffa mig en ingenjörsexamen på den nivån innan jag blev "riktig" ingenjör från KTH.

Björklunds nya gymnasieskola består av 12 yrkesprogram och 6 nationella behörighetsprogram för vidare studier. Det är den senare som ger studentexamen för första gången på 46 år 2014. Är det kanske därför vi ser att sökningarna dit är mer frekvent än sökningarna till de 12 yreksprogrammen? Jag vet inte. Men befarar att det är stor okunskapen hos studievägledare och föräldrar inför det nya gymnasievalet. Okunskap på att du efter att gått ett av de 12 yrkesprogramen kan du komplettera studierna för att få behörighet till vidare studier på akademisk nivå.

För det är aldrig fel att ta en krokig väg till en akademisk examen. Speciellt när det gäller naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Gjorde det själv. Genom att varit ute i den praktiska myllan var det mer motiverande att tillägna sig de teoretiska studierna på KTH.

Så vi får se hur firandet kommer att se ut 2014. Är det mindre vita mössor som kommer upp i skyn då?

onsdag 8 juni 2011

Segregering

Det här med medveten eller omedveten samhällig uppdelning av befolkningsgrupper är ett kärt ämne. Allt sedan jag för 40 år sedan höll på med samhällsplanering under min studietid till dagens diskussioner om segergerade bostadsområden tycker jag debatten känns igen.

Det som framhålls som ett av skolans stora problem är segergeringen. Kan så vara, men finns det ingen lösning på frågan. Jo, om man läser om den stress detta innebär och hur man kan påverka hjärnan genom att minska den. Kan det i diskussionerna om barnfattigdom också finnas en lösning på detta samhällsproblem?

Ja, skulle jag vilja säga.

Ta bara det slående exemplet som jag relaterade i mitt förra blogginlägg om den lärande hjärnan, Rwanda. Detta fattiga och sargade land som genomled en brutal etnisk rensning under 1990-talet. Där hutuer och totsier bekämpade varandra. Där satsar man idag på att varje barn i skolåldern ska ha en egen dator. En dator som bryter den isolering som fattigdomen bidrar till eller där samhällsuppdelningen begränsar.

Skulle vi inte i Sverige gör det omvända och ta Rwanda som exempel på hur vi skulle kunna bryta den själv valda segregeringen? Jo, tycker jag.

Om vi istället för att ha rykande inaktuella läromedel i pappersform skulle vi kunna lägga pengarna på billiga datorer. Datorer idag är så pass billiga så skolor skulle kunna använda dem som läromedel istället. På så sett skulle vi kunna få en individanpassad utbildning där läromedlesförlagen istället för att trycka böcker, som är inaktuella så fort de lämnat tryckeriet, kan utveckla program och appar för inlärning. Tänk vad fort barn skulle lära sig spåk och matematik med pedagogiskt riktiga datorprogram. Ett hjälpmedel som klart skulle underlätta lärarnas vardag. Där MAKIS - metoden skulle få en modern renäsans och därmed uppfylla kravet på strukturerad undervisning enligt den nya Skolförordningen.

På detta viss skulle man i ett radera de fyra begränsningarna i skolan för kunskapsutvecklingen segregeringen, individualiseringen, decentraliseringen och diffretieringen.

Den lärande hjärnan

Det är dags för en mer tvärvetenskaplig pedagogisk tillämpning. Pedagogiken har kommit på efterskälken eftersom man inte tagit till sig den moderna neurovetenskapliga forskningen.

En sammansmältning av kunskaper har inträffat mellan neurovetenskap, psykologi, pedagogik och informationsteknik. Där den exprimentella psykologin  och hjärnforskningen har sedan flera år tillbaka skapat forskningsområdet kognitiv neurovetenskap. Där lyser tyvärr pedagogiken med sin frånvaro. Tråkigt!!

Hade den det hade kanske mycket av den skoldabatt av negativa förtecken vi sett under våren kanske inte funnits. Bara en sådan sak som att Rwanda av alla länder skaffar en dator till varje elev är häpnadsväckande. Ett land härjat av stamkrig och etnisk rensning har lyft sig för att komma ur segregationen genom informationsteknologin. Men det högtstånde Sverige har inte råd med dator per elev för att förmedla pedagogik individanpassat. Skrämmande!!

Det är hög tid att att kommunpolitikerna lyfter näsan från ankdammen och lärosätena ägnar sig åt mer tvärvetenskap för att få en mer tidsenlig pedagogik.

Källa:
Klingberg, Torkel, Den lärande hjärnan, 2011, Natur&Kultur.

tisdag 7 juni 2011

Favorit i repris

Nu kommer en kär gammal repis upp till ytan igen när Friskolornas riksförbunds nya ordförande Gunvor Engströms debatterar i ett inlägg i SvD i söndags. Där tar hon upp behovet av nationell statistik över alla skolors förmåga att uppnå kvalitetskriterier.

Man häpnar!!

Denna fråga har drivits av förbundet sedan remissomgången av den nya skollagen, som träder i kraft om 23 dagar. Förutom detta förbund var det Statskontoret och Skolverket som var inne på samma linje. En något udda allians. En allians som vill bevara den ordning som bygger på en förordning från 1997 skapad av Ylva Johansson (S) om kvalitetsredovisning.

Hur valfri var den reformen? Vad jag vet mynnade den ut i att det var sagor som rektorerna skrev om kvalitet. Hur relevant var det? Eller så blev det ett plikt dokument för så var man tvungen till utan evidens.

Kan på ett plan förstå att Friskolornas riksförbund ropar efter nationell statistik utefter givna kriterier. Det var det Leif Davidson föreslog i sin utredning inför den nya skolinspektionen. Men regeringen sumpade denna skrivning i utredningen 2008 inför Skolinspektionens tillblivelse. Lika mycket gjorde man tummen ned efter remissomgången inför skollagen som ska börja tillämpas om 23 dagar.

Så frågan är vad är valfrihet?

Media SvD

onsdag 1 juni 2011

Trettio pinnar till muck

När man låg i lumpen och det närmade sig muck åkte kammen fram och man började bryta bort pinnarna. Samma är det för skolsverige. Om trettiodagar har 1985 års skollag gjort sitt. En lag som förändrats 70 gånger sedan den började gälla.

Den nya lagen som kommer är den största förändringen sedan 1962. Rollfördelningen ändras mellan huvudmannanivån och enhetsnivån. Mer makt åt golvet. Systematikt kvalitetsarbete blir ett lagkrav som alla i förskolan och skolan måste jobba med. Ska bli spännande och se när merparten av lärarkåren börjar inse sin nya arbetsuppgift.

Men innan allt nytt ska börja ska också skolavslutningen göras. Sedan några dagars andhämntning innan det nya ska gälla.