När tjänstesamhället växte fram kom en första våga av uppsägningar. Drängar och pigor ersattes av maskiner i jordbruket. Pigorna och drängarna flyttade till staden och började jobba på kontor och fabriken.
Samtidigt började hushållsmaskinerna göra sitt intåg i samhället, så även medelklassens kvinnor började jobba. Allt i den tidsparande iverns namn.
Och det fortsatte med den privata tjänstesektorn utvecklades med hjälp av datorerna. Bankerna började flytta över jobbet på oss bankkunder. Vi började plocka ut pengar ur ett hål i väggen. Så småningom slapp vi springa till posten (som förövrigt inte finns längre) och banken för att betala räkningarna. Det gör vi glatt framför datorn. Vi slapp ju stå i kö och hålla tider. Nu kan vi göra det mitt i natten glatt.
Samma håller på att sken i den offentliga sektorn. Statliga myndigheter vältra över jobb på andra yrkesgrupper. Tänker då på det här med självvärdering i skolan inför inspektionen. Med ökat krav från den politiska ledningen har myndigheten inte tillräckligt med resurser för att gör inspektioner på det gamla sättet. Vad tar man till då för knep? Låt istället lärare och rektorer självvärdera sitt arbete för att granskningen från inspektionen ska bli så effektiv som möjligt. Smart va.
Samma ser jag i den kommunala världen. Här ska man bli miljösmart genom att färgsorter. Så bra så. Soppgubbarna kan köra sina bilar med lyftanordningar, de slipper kliva ur bilen. Samtidigt som jag kan slänga allt i samma sopptunna, men med att släpa sex olika påsar till sopptunnan. En för matavfall, en för plastförpackningar, en för pappersförpackningar, en för metallförpackningar, en för tidningar och en för övrigt hushållsavfall. Och gud nåde den som slänger en färgburk i sopptunnan. Den ska egenhändigt åkas till avfallsoteringen fler mil bort. Hur miljösmart är det?
Stackars oss individer. I det privatliv vi fick tidigare, med massor med tid över, har vänts till att vi ingen tid har för ett njutbart liv. Detta bara för att någon ska bli effektivare. Är tid alltid en viktig faktor i strävan att förbättra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar