Läxhjälpen är både ett likvärdighets problem som ett tecken på att skolan inte klarar sitt uppdrag. Det senare, att inte klara uppdraget, innebär att läxhjälpen bedriver kompletterande undervisning av amatörpedagoger. Pedagoger som inte har insikten i lärandets mekanismer.
Likvärdighets problem för att rut-avdrag eller annan läxhjälp inte görs på ett reglerat sätt. Den följer inte de pedagogiska ramar som läroplanerna stipulerar. Extra undervisningen omfattas inte av de krav kursplanerna innehåller för att nå faställda mål.
Samtidigt kan man faktiskt fundera på varför staten ska betala amatörer en högre timpenning än den kostnad som det är för kommunerna att bedriva samma utbildning. Rut-avdrag legaliserar i sig en svart marknad, men det är en marknad som inte är till för hushållsnära tjänster.
Problemet varför vi inte har rätt undervisning är två hövdat. För det första använder kommunerna skolan som en budgetreglator. Istället borde de följa skollagen och tillsätta resurser efter faktiska behov. Kommunerna har i sig beskattningsrätten av sina medborgare, men man har inte en fria nyttigheter att missköta sitt uppdrag att driva skolsystemet åt staten, som man gör på många håll idag.
För det andra ta fritidshemmen. Här har man ypperliga möjligheter att skapa läxhjälp inom ramen för skolans uppdrag. Då får man riktiga pedagoger som hjälper eleverna med det som behöves förklaras och tränas på. Fritidshemmet är ingen förvaringsplats utan en naturlig del av grundskolan. Det är bara att kommunerna börjar tillämpa skollagens 14 kapitel.
För övrigt anser jag att de offentliga huvudmännen måste ta sitt ansvar för ett skolsystem som följer likvärdighets kravet i skollagens 1 kap 9 § för att nå fastställda mål. Skrota rut för läxhjälp.
Media SvD1, SvD2,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar