Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 31 december 2012

Happy New 2013

Snart är 2012 över. Det håller så sakta på och lägga sig ner att dö. Många saker blev gjorda. Andra inte. Trösterikt är att snart föds ett nytt möjligheternas år, 2013.

Till alla ni som läser min blogg vill jag tillönska ett inspirerande nytt år. Avslutar med ABBAs trebut till det nya året.

Väl mött 2013 till nya intressanta diskussioner och synpunkter.

Det som mäts blir gjort

All verksamhet, oavsett den är för att producera varor eller tjänster, måste bygga på mätbara mål. Allt annat är av ondo. När man från skolans lärare får hör att det inte ska mätas blir man mörkrädd. Endast att veta var man står och vart man vill kan man förbättra sitt sätt att arbete.

När man sedan fortsätter läsandet av debattartikeln på Brännpunkt SvD blir man skrämd av två anledningar. Dels över att huvudmännen inte vet sin plats i den nya skolvärld som gäller från den 1 juli 2011. Dels att lärarna verkar ha skrämmande dålig kunskap om sitt uppdrag utöver att undervisa.

Skolan har sedan 1994 varit mål- och resultatstyrd. Att man inte tillämpat detta beror ytterst på att kunskapen är mer eller mindre noll om detta. När reformen kom 1994 skulle det börja jobba från dag ett utan kunskap om hur det går till. Tycks fortfarande vara total okunskap om hur man använder de nationella läroplanerna.

Dessutom är det befängt att tro att det är huvudmännen själva som ska ägna sig åt skolutveckling. Om man läser skollagen och Skolinspektionens tolkning av den samma innebär 4 kap 7 § att all skolutveckling ska komma från enheterna (skolan). Inte från huvudmännen. De har bara i uppdrag att sammanställa alla enheters önskemål och prioritera efter inriktning och behov.

Debattörerna tar upp det här med betygsstatistik som enda kriteriet för mätning. Där är jag rörande överens med debattörerna. Den typen av statistik säger nada om skolan är bra eller dålig. Är bara en komponent i ett signalsystem för elever att ta sig till nästa utbildningsnivå och hur väl de uppfyller betygskriterierna. För att skolan ska veta om man är på rätt väg måste man börja tillämpa de nationella målen i Lgr 11:s kapitel 2 och Lgy 11:s kapitel 2. Det är dessa som styr hur undervisningen är effektiv eller inte. Inte betygsstatistik.

Systematiskt kvalitetsarbete är idag ett uppdrag som åvilar lärare, elever och övrig personal på skolan ingen annan. Rektorer är ansvarig för detta på skolan. Medan huvudmännen är det på sin egna förvaltning eller styrelsen i fristående skolor.

Så det är hög tid att skolorna och huvudmännen sätter sig på skolbänken och lär sig hur skollagen och läroplanerna fungerar för att skapa ett kretslopp för mål- och resultatstyrning. Kanske de ska börja med att studera boken "Från skollag till vardagsarbete". Den finns för alla tre skolformerna.

Skolverkets allmänna råd är för allmänt skrivan. Tarvas mycken kunskap för att förstå vad som skrivs där. Uppenbarligen har inte många förstått innehållet i de allmänna råden. Då kan boken jag tipsar om ge handfast ledning hur man inför ett systematiskt kvalitetsarbete i skolan och hos huvudmannen.

Media SvD

söndag 30 december 2012

Då som nu fast tvärt om

Rubriken speglar den iver som två ungtuppar inom S gick till storms mot konsensuspolitiken. De unga var två begåvade män, Olof Palme och Assar Lindbäck. Palme och Lindbäck gick till storms mot:
den stora samhällsbevarande delen av partiet som gjort den totala idélösheten...till sin politiska ideologi.
När man läser om Palme och hans iver att förändra folkhemstanken, som dog redan i början på 50-talet, gjorde han och Erlander det tillsammans för att hitta något som skulle bära paritet idémässigt. Utan att de visste det kom ATP-striden att just vara den gnista som nytände S och fick med sig väljar utan för den sociologiska kärnan, arbetarklassen.

Denna klass hade redan på 50-talet börjat minska. Tjänstemännen började ta in på arbetarklassen. Men genom att S lyckades med konststycket ATP så fick man valmanskåren att rösta på dem fast de inte tillhörde kärnan.

När man tittar på S av idag är det snarare så att man verkar vilja vandra tillbaka till en samhällsbevarande del i politiken. Alla slagord och inlägg andas stort retro av det starka samhället, som Erlander myntade.

I ljuset av detta undra man hur S ska kunna omdefiniera sig och få en samhällsbärande idé, hur man utanför sina kärntrupper, ska hitta en bärande samhällsbild. Folkehemmet är dött. Lika så det starka samhället. Ska S bli en kraft att räkna med måste man hitta bilder som attraherar storstädernas medelklass. En välutbilda klass som inte köper det kollektiva tänkandet i den retro politik S verkar vilja tillbaka till.

Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss, Norstedts

Enögdhet

Hållbar utveckling är en av de viktigaste sakerna för att klara miljön i framtiden. Med stigande intresse läste jag en artikel om just detta och metoden livcykelanalys. En intervju med Åsa Moberg, chef och forskare på avdelningen för strategisk analys på KTH. Hon säger:
Det går inte att lyfta bara en sak. Om det vill sig illa löser man en fråga genom att trampa helt fel i en annan.
 

Så sant. Det här med livscykelanalyser kom jag kontakt med i ett annat sammanhang, när jag var aktiv, i standardiseringsarbetet med ISO 9000 och ISO 14000. Den ena om kvalitet den andra om miljö. Enögdheten är det stora problemet när vi pratar hållbarhet. Miljödebatten har ensidigt och enögt fokuserat på klimatet.

Vi måste lyfta blicken i den komplexa värld vi lever i. Det är inte bara enskilt klimatpåverkan som avgör. Jag tycker Åsa säger det så bra:
Om man bara stirrar sig blind på en ska i taget trampar man fel. Klimatfrågan och hur toxiska ämnen påverkar miljön är viktiga.
Alltså inte bara en sak.

Ta bara det här med pappersboken och läsplattan. Det är inte säkert att papperboken är mer miljöpåverkande än en läsplatta. Vid första anblicken skulle man kunna säga det. Men om vi tänker till hur det vara förr i världen, innan välfärden gjorde det konsumtionssamhälle vi har idag, var ordet återanvändning viktigt.

Om två läser pappersboken istället för var sin har miljöpåverkan halverats. Samma gäller läsplattan. Använder man den till mer än bara läsa är det ett sätt att fördela dess milöjbelastningar.

För övrigt anser jag att man måste väga in flera saker i debatten om miljö, inte bara en paramenter som klimatet.

Media KTH&Co
Länk KTH Alumni

onsdag 26 december 2012

Ordmänniskan

Betecknade för Olof Palme vara orden. En ordmänniska. Det lyste tydligt igenom i första avsnittet i SVTs program. När det begav sig lyssnade jag inte med ett historiskt öra. Då var det mer ungdomlig opportinism i lyssnandet. När man lyssnar till Carlgren & Co i kårhuset var det inte mycket till argument de hade. Mest tomma floskler som del av samhället. Vilket samhälle? En liten akademisk elit samhälle.

Ett skickligt drag av Olof Palme att i talarstolen säga: Verkligheten fanns utanför väggarna på kårhuset. Att det inte spelar någon roll vilken examen man har. Det noterar även jag så här många år efter mina akademiska studier. De gav mig möjligen en teknik att studera och kritiskt tänkande. Fackkunskapen är sedan länge halverad.

Det intressanta är också den retorik och  agrumentationsteknik Olof Palme besatt. Det fick han genom sitt elddop i studentfackliga sammanhang i början på 1950-talet. Som engagerad i SFS och dess internationella samarbete i IUS tog han strid mot den massiva kommunistiska infiltrationen från öst efter andra världskriget. Där gällde det att hitta argumenten. Kännetecknaden var också att Olof Palme, som den rabulist han var, tog sig friheter fast han bara var observatör. Han tog på sig att sätta sig på talarlistan, fast han inte var delegat. Han tog striden med Stalinisterna och den kommunistiska diktaturen.

Resultatet av hans agerande blev den västerliga studentorganisationen ISC fri från kommunister och Clarté.

Media SVT Play

Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss. Norstedts

måndag 24 december 2012

Så var doppare dagen här

Bästa vänner som läser min blogg, jag får önska er en God Jul.

Hoppas den blir lugn och fridfull. Eller kanske fartig och fläktig. Vilket som så får jag sända en hälsning via Kurtan.

torsdag 20 december 2012

Ny dimension

Nätkräkningar tar nya uttryck. Inte bara Facebook och Youtube utan även Instagram är på tapeten. Givetvis ramlar debatten in på att det är nätets fel. Vuxna tycks ha en aningslöshet inför de nya typer av sociala relationer nätet bygger upp.

Dags för vuxenvärlden att också plockar upp tanken som skollagen har att all form av kränkning ska bygga på att vara förebyggande. Ha ett medvetet arbetet för att förhindra att den inträffar.  Att det är nolltolerans som gäller. Det belyser organistionen Friends tydligt i en egen undersökning. Både föräldrar och skolan har här missat sitt uppdrag.

När det gäller det som hänt i Göteborg ser vi en ny typ av uttryck i den verkliga världen på vad e-kräkning kan innebär. Här har flickor kränkts med nakenbilder. Här har deras bröder eller pojkvänner reagerat på ett hedersrelaterat sätt. Hämnd ska utkrävas direkt.

En ny dimension som jag inte tänkt på förrens idag. Dags att lägga till ett element i kunskapen om kränkning. Hedersrelaterad kräkning. Hur handerar vi det i skolan och bland svenskar som inte har hederskultur på agendan? Men som måste börja ta upp den.

Skolan ska inte bara var kunskapsskola utan också en skola som fostrar sociala och demokratiska individer där kränkning inte är acceptabel i mänskliga relationer.


Media SvD1 , SvD2

tisdag 18 december 2012

Inte elevernas fel

Den politiska debatten fortgår med oförminskad styrka när det gäller skolan. Men något är uppenbart snedvridet i den. Det är inte elevernas fel om de inte lär sig. Det är inte heller politikernas fel. Skolsystemet i sig påverkar inte kunskapsresultaten. Det gör bara det som händer i klassrummet.

En skola utan ömsesidig återkoppling och strukturerad undervisning kan inte leverera. Det är inte elevernas fel att de inte lär sig. Gamla beprövade metoder gäller än idag. Som att volymläsande skapar läsförståelse. Det är ingången till skrivandet och räknande. Detta tränas allt för lite.

Vad skolan måste fokusera på är att ha lärare som kan planera en lektion, genomföra den, utvärdera den och förbättra sin pedagogik. Resultatet i skolan är dessutom inte målrelaterat. Man skjuter från höften. Då blir det resultat som ligger långt ifrån de nationella målen i skollagen och läroplanerna.

Dessutom är det så att skolan måste få ett annat ledarskap. Rektorer måste bli ledare, inte lydiga mellanchefer åt skolcheferna i kommunen eller VD på fristående skolor. Den dag vi har en lärande skolkultur har vi inget problem med elevers kunskap.

Om nu staten ska, enligt Reinfeldts jultal, skicka med statliga pengar till skolan måste de öronmärkas för just skolan. I annat fall går de bara till att bygga monument över kommunala politiker.

För övrigt anser jag att skolan måste bli en verksamhet med stark pedagogisk kultur som bygger på ett ständigt förbättrande av pedagogiken.

Media SvD1 , SvD2 , DN

måndag 17 december 2012

Politisk och facklig retro

Noterar att Schonen fortsätter i samma gamla hjulspår som köpesosse åt LO. Alla förslag han lägger är tillbaka till ett samhälle som vi för länge sedan lämnat. Vi lever i en globaliserad värld där 60-tals lösningar inte fungerar. Höja skatt är svårt när vi befinner oss i en värld där flera beslut tas och lagar stiftas i Bryssel.

Fortsätter vänsterflygeln i S sitt korståg är risken stor att vi i mars 2013 kanske får se en partisprängning eller att Löfven åker ut och Juholtare är tillbaka. Vilket det blir vet vi om tre månader. Hur realistiskt det blir med en vänsterfalang som styr S vet vi sedan Juholts tid. En politisk kraft som definitivt gjort sitt.

För krafter som vill återinföra politikers makt över civilsamhället är skrämmande. Kommunal är också inne på den vägen. Enligt dem går det inte att få ut bättre effekt ur en personalintensiv verksamhet. Helt fel. Det är när politiker lägger sig i driften som det blir problem.

Central regelstyrning har provats i skolan fram till 1991. Den fungerade inte. Att åter ropa på centralt beslutade nationella bemannings regler är fel väg att gå. Lika fullt som ökade resurser. Man behöver inte mer resurser för att lösa uppgifter. Det ska bara styras utifrån vilka behov verksamheten har.

Om politiskt ansvarstagande ska ske bör vården och äldreomsorgen studera hur staten styr skolan. I praktiken innebär det att det behövs en målstyrd lagstiftning i vård och omsorg. Utöver det behövs tydliga mål och riktlinjer över vad vården ska leverera för välfärd. När vi får se det kan vi tala om en mål- och resultatstyrd välfärd med kvalitet i utförandet.

Media SvD , DN

söndag 16 december 2012

A royal affair

A royal affair är en rulle som både sätter perspektiv på maktutövning och upplysning. Den ger också en inblick i hur det var med resonans äktenskap och de följder det kan få. Men framför allt sätter den luppen på hur det kan vara att leva med en part med psykisk ohälsa.

Här får man en historisk inblick i den schizofrena kung Christian VII och hans hov. Samt den engelska prinsessan Caroline. Blott 15 år giftes hon bort med den danske kungen.

En berättelse med många bottnar men med hur människoöden präglas mellan makt och en radikalisering.

Markanden är inte fri

Debatten om vilka driftsformer som ska gälla för valfriheten i välfärden går vidare. I dagens SvD framförs att man får en ökad koncentration i skolmarknaden. Riktigt. Idéburen pedagogik har ett minskat utrymme genom de krav den nya skollagen sätter på den pedagogiska verksamheten.

Idag finns det ingen fri etableringsrätt på skolans område. Lika lite som det finns en pedagogisk frihet på så måtto att man själv får välja vad man ska undervisa.

Skollagen kräver att all undervisning ska var icke-konfessionell och att alla ska följa de nationella läroplanerna. Det är bara genomförandet som kan skifta pedagogiskt. Dessutom är det Skolinspektionen som bestämmer vem som får rättigheten att etablera en fristående skola. Där har kraven skärpts på att man ska ha underlag för att visa hur elev underlaget ser ut. Detta har starkt hämmat etableringar av gymnasieskolor. Ytterst styr staten alltså vem som får driva en skola i Sverige. Förskolor däremot är mer fri i så måtto att det är kommunerna som ger etableringstillståndet.

Ett krux till med idéburna verksamheter är att i skolans värld finns det idag ett större krav på huvudmannen. I fristående verksamheter är dess styrelse att betrakta som huvudman. Här ställer det till när man driver ett föräldrakooperativ där styrelsen byts ut vart annat år. Hur ska du få den stabilitet och kontinuitet som krävs enligt skollagen?

För övrigt är den enda friheten i skolan skolvalet. Här har elever och föräldrar makten att välja var man vill gå i skolan trots att det är skolplikt mellan sju till sexton års ålder.

Media SvD

lördag 15 december 2012

Hjärngympa

Svaren på hur vi ska lyckas få upp resultatet bland dagens elever tycks bygga på gamla sanningar. Volymläsande, eller det som kallades tragglande förr i världen. Samtidigt har ju hjärnan biologiskt inte utvecklat sig nämnvärt. Därför gäller gamla sanningar. Den att du måste få ömsesidig återkoppling med en strukturerad undervisning. Precis det Hattie har som de högsta effekterna i sin undersökning.

Därför duger det inte med självstudier längre. Men det fodras mycket träning och mätning av kunskapsutveckling. Här har vi The Big 5 när det gäller förmågor och kunskapsbetygen i nya betygssystemet att luta oss emot. För det som mäts blir gjort.

Iom att hjärnan ständigt producerar nya hjärnceller är det viktig att de tränas. Det viktiga är kanske inte att träna läsande och ordförståelse eller matematik för en direkt nytta, utan för att utveckla tänkandet.

Skulle vara befriande om lärosätena började samarbeta mer med hjärnforskningen för att få pedagogiken att stämma med de senaste rönen.

Tur att man fortfarande mängdtränar ord genom att läsa. Tränar även skrivandet genom att få ur sig orden. När man sätter dem på pränt skärps tanken ytterligare. För det som är dunkelt tänk är också dunkelt skrivet.

Så fram för mer hjärngympa...

Klart överskatat - IQ

Noterar att hjärnforskningen kommit så långt att man kommit underfund med att hjärnan inte har ett på förhand begränsat antal celler. Hjärnan är plastisk. Det ställer ju vissa sanningar på ändan.

Det är dags att uppdatera våra metaforer. Hjärnan är inte industrialismens maskin. Den är inte heller informationssamhällets dator. Den är Internet. Med andra ord är hjärnan formbar och nätverksbaserad.

Tänk att jag funderat över varför jag alltid får de bästa idéerna i samtal med människor. Nu har jag svaret. Impulserna triggar nya vägar i tankarna och associationerna. Det är som att vara ute på nätet och chatta med folk.

Samtidigt är ju det klassiska IQ begreppet pasé. Det byggde på att hjärnan var något så när stabil. Men så är det inte. Möjligen kan man omdefiniera begreppet. IQ är inte något annat än ett ungefärligt mått på hur formbara en hjärna är.

Tröstande. Hjärnan växer till hela livet. Det gäller bara att ha gympa med de nya cellerna.

Källa: IQ = hjärnans formbarhet, Johan Norberg, Tidskriften Modern Psykologi, november 2012.

onsdag 12 december 2012

Små steg till himlen

Åter kan vi läsa i rapporter om vår plats i utbildningsvärlden. Enda ljuspunkten är att kurva pekar uppåt i naturvetenskap. Men vi har problem med läsförmågan, naturvetenskap och matematik. I ett land som bekänner sig till att befinna sig i kunskapssamhället är detta djup oroande. Det är framtida läkare, advokater, ingenjörer, m fl som kommer ut med gravt nedsatt läsförståelse. Det renderar inga Nobelpris precis.

Grova påhopp görs på den politiska scenen vems problemet är. Det är inte skolsystemet det är fel på. Det som politikerna har hand om. Här har vi fått en bombmatta av reformer de senaste åren. Utan undervisningen i sig.

Vi har för många rektorer som är mellanchefer åt skolchefen. Den konstruktionen är förbjuden i dagens skollag. Dessutom har inte de kommunala politikerna makt över undervisningen, utan bara utbildningen. Det som är verksamheten runt undervisningen. Makten över undervisningen har staten i symbios med lärarna. Läroplaner, kursplaner och ämnesplaner pekar rakt ned på förskollärare och lärare sedan 1 juli 2011.

Så allt kockar ned till att det behövs rektorer som ägnar sig åt det viktigaste i skolan, pedagogiken. Att tillsammans med lärarna ha pedagogiska drivbänkar. Där man både diskuterar gemensamma arbetssätt utifrån läroplanen som kursplanen med kunskapskraven. Hur får eleverna sedan inflytande över undervisningen. Här har skollagen stärkt elevernas inflytande markant. Det är varken rektor eller lärare som ensidigt ska tala om vad eleven ska lära sig. Det ska bygga på dialog kring vilka mål vill eleverna sätta för sina studier och hur ryms det i kurs- och timplanen.

Det är genom att återinföra en pedagogik som ständigt fokuserar de effekter, som Hattie kommit fram till i sin studie, som gör att vi återstarta lärandet.
De tre mest avgörande effekterna för en framgångsrik undervisnings strategi är tillämpande av ömsesidig undervisning, återkoppling och strukturerad undervisning. Här kommer systematiskt kvalitetsarbete väl på plats där kravet på mål- och resultatstyrning leder till en ökad måluppfyllelse.
Om vi på allvar börjar tillämpa skollagen och läroplanerna med att resultat kopplade till satta mål för undervisningen får vi sakta en skola som börjar bli bättre. Skoldialogens devis: Vad har du förbättrat idag? bör varje lärare och rektor i sitt hjärta varje dag.

För övrigt anser jag att bildningsidealet ska återerövras i samhället. Då slipper skolan ensam bära ansvaret för kunskapsutvecklingen.

Media DN SvD

torsdag 6 december 2012

Läxhjälp - likvärdighetsproblem

Läxhjälpen är både ett likvärdighets problem som ett tecken på att skolan inte klarar sitt uppdrag. Det senare, att inte klara uppdraget, innebär att läxhjälpen bedriver kompletterande undervisning av amatörpedagoger. Pedagoger som inte har insikten i lärandets mekanismer.

Likvärdighets problem för att rut-avdrag eller annan läxhjälp inte görs på ett reglerat sätt. Den följer inte de pedagogiska ramar som läroplanerna stipulerar. Extra undervisningen omfattas inte av de krav kursplanerna innehåller för att nå faställda mål.

Samtidigt kan man faktiskt fundera på varför staten ska betala amatörer en högre timpenning än den kostnad som det är för kommunerna att bedriva samma utbildning. Rut-avdrag legaliserar i sig en svart marknad, men det är en marknad som inte är till för hushållsnära tjänster.

Problemet varför vi inte har rätt undervisning är två hövdat. För det första  använder kommunerna skolan som en budgetreglator. Istället borde de följa skollagen och tillsätta resurser efter faktiska behov. Kommunerna har i sig beskattningsrätten av sina medborgare, men man har inte en fria nyttigheter att missköta sitt uppdrag att driva skolsystemet åt staten, som man gör på många håll idag.

För det andra ta fritidshemmen. Här har man ypperliga möjligheter att skapa läxhjälp inom ramen för skolans uppdrag. Då får man riktiga pedagoger som hjälper eleverna med det som behöves förklaras och tränas på. Fritidshemmet är ingen förvaringsplats utan en naturlig del av grundskolan. Det är bara att kommunerna börjar tillämpa skollagens 14 kapitel.

För övrigt anser jag att de offentliga huvudmännen måste ta sitt ansvar för ett skolsystem som följer likvärdighets kravet i skollagens 1 kap 9 § för att nå fastställda mål. Skrota rut för läxhjälp.

Media SvD1, SvD2,

söndag 2 december 2012

Kunskapstörst avsaknad

Hur kan det vara så att vi inte har större törst efter kunskap när den är avgörande för anställbarheten? Har yrkeskunskap blivit en slit och släng vara? Eller har individualismen skapat ett kunskapsförakt? Har utbudet av lättsmält underhållning fördummat samhället?

Många frågor. Inga bra svar. Funderar över hur kan vi ha ett kunskapssamhälle med så mediokra kunskaper. Beror det på det moderna sättet att konsumera skriven text? Eller beror det på att man fokuserar att lyfta fram hjältar med allt för låg kunskapsnivå. Hur är det beställt med de hjältar vi har inom idrott, musik och andra kändisar? Kännetecknas de av högt stående bildning?

Hur man än funderar kring bildningen är det viktigt att den får en plats i samhället på nytt. Här var de politiska krafterna inom arbetarörelsen föregångare för hundra år sedan. Fackföreningen var inte bara en avtalspart utan lika mycket en bildningsmagnet. Man förstod värdet av att kunskap gick hand i hand med ökat människovärde.

Människor med kunskaper är fria. Människor med låg kunskap är ofria. Utöver fackföreningen, på den tiden, bidrog även den samlade frikyrkligheten och andra ideella föreningar till att lyfta kunskapsnivån. Att kunna läsa, skriva och räkna ger redskapen för att omsätta en persons nyfikenhet. Detta har inte varit förhärskande i synen på möjligheterna att skapa sin framtid under lång tid.

Allsköns experiment i skolan har förstört många generationer. Utan gedigna baskunskaper har du ett handikapp. Kravet på livslångt lärande har förflackas i skolan genom att inte ge eleverna verktygen hur man studerar. Man har inte givit eleverna verktygen att kunna förstå vad ord betyder. Är ord som dna bara ett ord eller förstår den som läser den akronymen vad man menar.

Ska vi bli en kunskapsnation gäller det på bred front att öka förmågan till inlärning. Det må vara yrkeskunskap, kunskap om samhällets uppbyggnad som allmänbildning. Här borde politikerna tillbaka till de bildningsideal som tidigare politikergenerationer stod för.

Det gäller att få en bred jordmån för kunskaps inhämtning. För det samhälle som tror att det bara räcker med det man inhämtar under skoltiden är illa ute. Kunskap är idag mer än någonsin en färskvara. Den har ett bästföre datum. Tidigare akademiska yrkesexamina hade kanske en halveringstid på tjugofem år. Idag är denna halveringstid nere på fyra till fem år.

För övrigt anser jag att skolan ska vara den kunskapsmiljö där man får de grundläggande förmågorna för det livslånga lärandet.

Media SvD