Högläsning brukar vara ett sätt att snabbt lära sig språk, speciellt som barn och elever i lägre åldrar. Med tiden har ljudböcker blivit ett populärt sätt att ta till sig berättelser. Själv har jag genom åren haft problem med att lyssna, har oftast flutit bort i min egna värd och läsandet blivit en ljudmatta som jag efteråt undrat över vad jag hört. Ungefär som en del föredrag och undervisning eller sammanträden, vilken förmåga har den som sänder budskap att fånga lyssnaren. Ämnet kan vara hur intressant som helst, kan inte den som förmedlar budskapet nå fram spelar innehållet ingenting.
I mitt huvud har jag en inre röst som läser det jag skrivit. Den rösten ger mig en bild av berättelse jag skrivit. När jag nu lyssnar på högläsningen av min bok blir det en helt annan berättelse att ta till sig. Märker att just rösten hos den som läst in boken avgör om jag koncentrerar mig och vill höra mer. Hur jag lever mig i berättelsen. Här verkar det som kvinnors röst har något särskilt som gör att jag lyssnar. Om det beror på en skolad röst eller inte låter jag vara osagt.
En annan fundering är hur hämnade det är för språkutvecklingen att bara lyssna och inte läsa en bok i pappersform eller e-bok. Här finns många åsikter i vad som är rätt. Noterar bara att rösten och inlevelsen hos den som läser i ljudfilen avgör värdet av att lyssna och för lyssnaren att ta till sig berättelse samt hur intresserade lyssnaren sedan blir att själv läsa, oavsett vilket format boken har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar