Olika världar

Idag läste jag om Raoul Wallenberg, med anledning av att det är 100 år sedan han föddes. Intervjuen med halvsystern Nina Lagergren, i SvDs papperstidning, är intressant ur många aspekter. En hur kan man genom åren hålla lågan brinnande om att få klarhet i vad som faktiskt hände den där januaridagen för 67 år sedan.

En hur tafflig Sverige var efter kriget. Skräcken för ryssen måste varit stor. Samtidigt som man kan undra vilken filur till ambassadör vi hade i Moskva på den tiden. Som fullständigt spelade bort korten vid audiensen hos Stalin.

En är på det personliga planet. I år är det även 100 år sedan min morbror föddes. Med andra ord årsbarn med Raul Wallenberg. Det andra är att Nina Lagergren blir 91 år den 3 mars i år. Det är åtta dagar innan min mor blir 91 år. Världen är liten ur den synvinkeln men ändå så olika. Den en uppväxt i borgligt hem nära anknutet till familjen Wallenberg och mor i en småbrukar familj i Sörmland.

Gemensamt för min mor och Nina Lagergren är att de båda älskade sin storebror. Kärleken i det ena fallet har närts av ovissheten och inte fått beviset på vad som hände den älskade halvbrodern:

Då kan man inte acceptera, bara för sin egen frids skull.

Man brukar säga att kärleken över vinner allt. Undrar bara i detta fall.

Matematisk argumentation

Studerar matematik på ett nytt sätt. Inte som jag en gång gjorde och fick det logiska tänkandet. Men nu vet jag var det kommer ifrån.

Babylonierna och egyptierna var mycket inriktade på att konstruera fram saker. Få ett numeriskt värde. Med grekerna före Euklides började konstruera figurer för att visuallisera t ex en kvadrat eller area. Utifrån detta skapades det logiska resonemanget. Med Euklides framträder det som vi kallar matematisk argumentation.

Det var det som verkligen var det nya och genomfördes utan några numeriska värden. Det viktiga var alltså inte formlerna att numerisk bestämma arean utan ur de egenskaper man tilldelat figuren härleda annat med hjälp av logik.

Tänk om detta enkla skulle läras ut till dagens elever. Då hade vi säkert inget problem med matematik i framtiden. Matematik används för att argumentera lösningar inte att räkna tal.

För övrigt anser jag att det är en mänsklig rättighet att kunna matematik.

Källa: Noël, Émile (2001)  Matematikens gryning, Studentlitteratur.

Meritpoäng - ett onödigt system

På Johan Kants blogg diskuteras relativa betygssystemet avigsidor. Konkurrens och utslagning trots att man för tiden för införandet av den ville ta bort underkännandet och införa ettor och tvåor i systemet. Grunden för den kompensatoriska skolan.

Systemet hade fler avigsidor. En var att den lurade in studenter på universitet och högskolor på 70-talet. Dels för att man ökad antalet utbildningsplatser på landets högskolor och universitet. Dels att de som sökte inte var tillräckligt kunniga i abstrakt tänkande. Med medelbetyg under tre vid intagningarna till akademiska studier var detta bara ett lurendrejeri på hög nivå. När jag började KTH hade man dubblat antalet utbildningsplatser på min sektion. Efter ett år hade vi halverats och när vi väl tog examen var det inte ens denna hälft kvar.

När man skrotade betygssystem i slutet på 90-talet och införde målrelaterade betyg var man klok nog att inte införa IG som betyg i grundskolan. Nu har man drastiskt infört detta igen med det nya betyget F. Därmed har man skrotat tankarna till en kompensatorisk skola.

Vad man dock olyckligt gjorde när de målrelaterad betygen infördes vara att införa meritpoäng på betygssystem. Ett målrelaterat betygssystem ska vara just målrelaterat och inte kvantitativt som det blivit. Dagens elever räknar mer meritpoäng än betyg.

Därför är det hög tid att plocka bort meritpoängen och skapa bättre kriterier per betygssteg. Kanske det är bättre att vi går tillbaka till ordningen som den var innan det relativa betygssystemt kom till.  Där ett A, a, var kända storheter i bedömningen.

Ett annat skulle kunna vara att vi skrotar betygssytemet som sådant. Inför kända kunskapkriterier att gör bedömning utefter per ämne år och betygssteg för elever under studieåren. Ovan på detta skapa en form av extern bedömning av elevers kunskaper inför att man tar examen från grundskolan och gymnasiet. Det som nu börjat pratas om en studentexamen.

Jag skulle kunna sträcka mig så långt att man återinför en motsvarande realexamen eller grundenten, som det kallades när jag klev ut som de första från grundskolan 1968. Då kanske vi fick ett bättre och rättvisande system med examina som ger behörighet på ett bättre sätt än dagens betygssystem.

Blogg Johan Kant

Strindberg - öppningarnas mästare

Det har sagts att en boks första mening avgör om boken blir läst eller inte. Det är mycket sant. Därtill kan man lägga att det måste finnas driv i språket för att att orka igenom boken. Kanske inte alltid så lätt med de gamla svenska klassikerna. Språkdräkten vara en annan då.

En mästare på öppnings meningar får man säga är August Stridberg - vår store författare - som ägnade sitt skrivande om sig själv. Han lär ha yttrat:

Man känner icke mer än ett liv - sitt eget

Detta enligt min lärobok i fackskolan, en antologi om 1900-talets litteratur i Sverige och världen. Här står ett annat känt citat av vår gode Strindberg:

Här rivas för att få luft och ljus; Är kanske inte det tillräckligt?

Om vi river lite i böckerna för att skapa ljus över öppningsmeningar i Strindbergs författarskap har ni några här:

Det var en afton i början av maj.

Augustimånen stod över Västra Storgatan i Trosa en afton på 50-talet, när de fördröjda bondkärrorna skramlade ut ur portgången från handelsmannens gård, där de haft kvarter.

Den första meningen är från debutromanen Röda rummet och den andra från Skärkarlsliv. Men den mest klassiska är ändå denna:

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

Ni har säkert gissat rätt, Hemsöborna. Som jag möte första gång genom SVT och den skickligt gjorda TV-serien med Sif Ruud och Allan Edvall.

Tydligen tillhörde Strindberg de Åttitals författarna som tillhörde Naturalismen, om jag ska tro mina anteckningar i läroboken. Alltså samtida som Zola, Brandes, Nietsche, Therese Raquin. Denna bildningskunskap hade man nästa glömt bort om man inte haft kvar sina läroböcker och de Strindbergsböcker som finns kvar i bokhyllan.

Detta var en liten hyllning till Strindberg med anledning av Strindbergåret 2012, ett år att fria för det är 100 år sedan han gick ur tiden, och inspiration från min bloggvän Mats Ohlsson på Tysta tankar.

Blogg Tysta Tankar

Avancerad barnmisshandel

Det uttrycket en lärare från Rosengårdsskolan i programmet Värdens bästa skitskola - VBSS - i det sista programmet om Outdrops. Om de elever som på ett eller annat sätt hoppar av både den obligatoriska skolan som gymnasieskolan.

När jag sett detta program, något försenat, slås jag över var finns elevperspektivet i skola?

Utan elever har inte lärarna något jobb. Skolan är inte till för lärarna utan för eleverna. Frågan är, var det bättre förr? Nja, skulle jag vilja svara. På ett sätt, då grundskolan var mer anpassad efter intresse och färdigheter. Där en sådan nörd som jag fick läsa teknisk inriktning och slapp alla "språktanter". Till och med hade jag en svensklärare i 9:an på Årbyskolan i Eskilstuna som var progressiv.

Hon lät mig och några till i klassen ägna svensktimmarna till att göra en film. Filmen blev en popkonst film i tidens anda med titeln: Kånst för otta. Märk stavningen, den var inte språkligt riktig utan snarare en drift med rättstavningens ivern i skolan på den tiden. Det var viktigare att man stavade rätt än att det fanns ett innehåll i det skrivna.

Till saken hör att vi så småningom hade en stor gala premiär i skolans aula med press och allt. Vi lyckades att i en serie reportage locka Folket och Eskilstuna-Kuriren att skriva om vårt arbete och få dem att rapportera om premiären. Jag tror jag aldrig jag lärt mig så mycket svenska, projektarbete, gestaltning och ledarskap som under denna tid. Vilket rädda mitt betyg i språk.

Var finns dessa möjligheter i dagens skola? Alla ska trängas i en normalitetsfålla. Helt fel enligt mitt syn att se det. Om normaliteten ska gälla i skolan är det bara välartade nickedockor skolan "föder" fram. En normalitet som definitivt inte platsar i ett kunskapssamhälle. Normaliteten skapar bara duktiga "slavarbetare" som inte har förmågan att flytta fram positionerna.

Om jag för en stund tittar på mig själv, även om jag möjligen inte är representativ för alla typer av avvikare, så hade jag möjligheten att i studierna välja min smala teknikerbana utan hänsyn till vad som var normativt. Med denna smala väg till akademisk examen och en klassresa noterar jag följande. Det spelar inte så stor roll vad man utbildat sig till, man kommer ändå inte att syssla med det som skolan givit dig. Dock fick man på vägen en bildning och tränats till logisk tänkande. Dessa färdigheter har hjälpt genom livet.

För övrigt anser jag att det är hög tid att åtgärda systemfelet i skolan. Ett systemfel som bygger på normalitet som misshandlar de barn som avviker positiv eller negativ och en total avsaknad av ständiga förbättringar av undervisningen.

Media UR Play  

Dr Lisa

Läser att Lärarförbundet är ute efter att höja statusen för lärare på ett lite ovanligt sätt. Eva-Lis Sirén tar upp problemet med att elever inte får det stöd de behöver för att nå målen på Brännpunkt i SvD. Så riktigt påpekar hon:

Varje elev som misslyckas med att nå målen är ett misslyckande för samhället. Och det är ett brott mot skollagen.

Frågan är bara: är det lärarna som ska bli "doktorer" och ha förskrivnings rätten eller ska huvudmännen sköta sitt jobb?

Eva-Lis Sirén har receptet klart för sig:

Det behöver inte bli dyrare att låta lärarnas legitimation följas av en ordinationsrätt. Vi vet hur enormt stora kostnaderna är för en elev som inte klarar skolan. 

På mig verkar det som ett slags fördyrande. Vem ska kolla att förskrivnings rätten hanteras på rätt sätt? Är det Skolinspektionen eller Skolverket som ska bygga upp en kontrollapparat för att lärarna följer sina åtagande. Vem har ansvaret för att kostnaderna för överförskrivning av stöd inte skenar?

Vet inte om förslaget är så genomtänkt. Trots allt är det huvudmännen som bryter mot lagen. Då är det Skolinspektionen som ska agera med sina nya muskler.

Media SvD

 

Farväl året som gått

Så är titeln på en dikt av min morbror Nils Karlsson, alias Nisse Precis, salig i åminnelsen. Har ägnat jul och nyåret att läsa dikter skrivna av honom som nu har kommit i tryckt form.

Dessa diktrader tycker jag få passa på årets första dag inför de 365 som återstår.

Farväl det år som gått
och aldrig kommer mer
i tiden.
Hav tack för friden
som av dig vi fått.

Nu ser vi framåt
mot det nya året
som skymtar bortom
slöjan av den gråa
dimman
och hoppas, när den
lyfter
uti första morgontimman,
vi sällsamt skåda
får det.
Nisse Precis

Hoppas det vi får skåda ska leda framåt både privat och för samhället i övrigt. Det är många frågor som ska få sin lösning, ingen nämnd ingen glömd.

Själv ser jag med nyfiken förhoppning på den vår som komma ska. God fortsättning på 2012.